| Publicerad: Lördag 29 September 2007 |
|
Hälsningar till vår ärofulla Mästare. Hälsningar till våra medutövare.
Det är första gången som jag koordinerar en aktivitet på distans. Det är också en värdefull erfarenhet som jag har lärt mig mycket av. Nu vill jag dela mig av min förståelse utifrån olika nya infallsvinklar.
1. Förståelsen vad gäller betydelsen av fackelstaffetten
Förra året när jag först blev ombedd att koordinera CIPFG:s Europeiska del, accepterade jag uppdraget motvilligt eftersom innerst inne föredrar jag att göra saker i tystnad, och hålla mig mer i bakgrunden. På grund av dessa tankar deltog jag motvilligt i de telefonkonferenser som ägde rum varje söndag kl. 4 på morgonen. Ibland missade jag tiden.
När idéen av att ha en global fackelstafett för mänskliga rättigheter föddes, insåg jag inte med detsamma syftet och betydelsen av en sådan händelse. Jag tyckte att CIPFG:s syfte var att utreda förföljelsen av Falun Gong i Kina samt att organisera så att människor kan åka till Kina för att genomföra detta. Varför hjälper vi till att göra denna fackelstaffett för att opponera oss mot OS? Allt eftersom har jag insett att denna fackelstaffett endast utgör ett av de många projekt och att motsätta sig ett OS i Beijing innebär en djupare medvetenhet vad gäller brott mot mänskliga rättigheter i Kina från en annan synvinkel, framför allt när det gäller förföljelsen av Falun Gong. Det är således en annan chans för fler människor att förstå partiets onda natur och att bli räddade. Oavsett vad vi gör, är vårt enda syfte att rädda kännande varelser. OS är det onda partiets sista kort och fackelstaffetten för mänskliga rättigheter drar ut dess rot. Så länge som människor erkänner brott mot mänskliga rättigheter i Kina och accepterar att dessa är ett brott mot mänskligheten samt mot de olympiska principerna, har de möjlighet att vara delaktiga i vår fackelstaffett. Denna är anledningen till KKP:s rädsla och denna är orsaken till varför KKP försökte stoppa att facklan tändes under fackelceremonin i Aten.
2. Att tro på Mästaren och att tro på Fa
Det är mycket svårare att ha tilltro till Mästaren och till Fa när man är utsatt för svårigheter än när man inte är det. I Aten utspelade sig en svår kamp för att kunna tända facklan för mänskliga rättigheter. Det var en händelse av globala proportioner och det faktum att facklan tändes var extremt viktigt. Detta globala projekt kunde aldrig ha blivit av utan att facklan tändes i Aten. Aten var fokus för hela världen. Det ondskefulla partiet försökte stoppa denna stora händelse och de satte hård press på den grekiska regeringen.
I Aten finns det bara tre eller fyra lokala utövare som inte besitter den kunskap och de erfarenheter som behövs för att att organisera sådana händelser. Att organisera en sådan global händelse var en stor utmaning för dem och de blev utsatta för hård press. Det var faktiskt första gången för mig som jag samarbetade med grekiska utövare. Greker är inte särskilt snabba av sig när det gäller att få saker och ting gjorda. Det verkade som att de stampade på samma ställe, efter ett tag. När de säger att någonting kommer att göras inom de närmaste dagarna blir saker och ting av i verkligheten gjorda inom de närmaste veckorna.
Vi hade åtskilliga möten. Jag satt i princip och åt framför min dator från morgon till kväll. Jag sov i princip tio timmar i veckan och efter ett tag tappade jag rösten tre eller fyra dagar innan den stora händelsen skulle äga rum, planen var fortfarande under förändring. En dag kände jag att det var extra svårt att hantera en stillastående situation. Jag greps av ångest och oro. Jag talade om för mig själv "Jag kommer inte längre att svara i telefonen eller besvara några e-mail och kommer endast att studera Fa". Efter att ha avslutat ett kapitel i Zhuan Falun kände jag att allt som jag hade läst i kapitlet var ord som: att förbättra Xinxing, förbättra Xinxing och förbättra Xinxing. Jag insåg att det var inte jag som gjorde saker och ting utan att det var Mästarens arrangemang. Om jag inte förbättrar mitt Xinxing kommer jag att missa den väg som Mästaren har arrangerat åt mig.
Oro är ett fasthållande. Ångest är också ett fasthållande. Om man är orolig betyder det att man någonstans innerst inne inte litar fullständigt på Mästaren och på Fa. Eller sett från en annan synvinkel, om du inte litar fullständigt på Mästaren och på Fa blir du orolig och när du känner sig orolig missar du Mästarens och Fas vägledning när sinnet blockeras av fasthållandet, oro.
När tidpunkten för Aten-händelsen började närma sig började jag känna mig orolig igen. Jag kände oro för scenarrangemangen, för utrustningen etc. Två dagar innan händelsen hade grekiska utövare fortfarande inte bestämt sig för vilket företag de skulle anlita vad gäller utrustning, scenen, ljusanläggning, ljudsystem etc. Dagen innan händelsen skulle äga rum, på eftermiddagen, fick jag höra att vi hade blivit nekade av myndigheterna att använda det torg där händelsen skulle äga rum; jag visste knappt vad jag skulle säga. Jag gick till en grekisk utövares hem för att hjälpa till med presskonferensen dagen efter. Atmosfären var laddad. Vi satt alla tysta. Allt kunde läsas i våra ansikten. Vi kunde alla känna den enorma pressen. Vi visste att vi inte kunde berätta något för andra utövare för att inte förorsaka förvirring. Dessutom fick jag samma dag kritik för att jag har inte gjort jobbet tillräckligt väl, etc. På kvällen kände jag att all min styrka var borta. Jag gick tillbaka till mitt hotellrum och grät. Jag kände mig felbehandlad och utan stöd, än en gång kunde jag känna det hårda pressen.
Samtidigt sökte en utövare upp mig och vi utbytte erfarenheter. Jag insåg att jag hade varit självisk och har inte prioriterat Fa. Vid denna avgörande tidpunkt utgör alla känslor, vad gäller en själv, som t ex att vara felbehandlad och missförstådd, en ren akt av egoism, det innebär att sätta sig själv före Fa. Min oro bestod av brist på tillit till Mästaren och till Fa. Om jag kände fullt tillit för Mästaren och för Fa oavsett omständighet, hade jag varit övertygad om att vi kommer att vinna över ondskan i denna kamp. Då hade jag kunnat bevara ett leende på mina läppar istället för tårar i ögonen. Allt detta insåg jag efter att den andra utövaren och jag utbytt erfarenheter med varandra. Efteråt gick jag ut med ett leende på läpparna till vardagsrummet där utövarna brukade studera Fa och utbyta varje kväll. Jag talade om för de andra utövarna schemat inför nästa dag som om ingenting hade hänt. Återigen var min tilltro tillbaka. Jag var tacksamför utövarnas utbyte och tacksam för Mästarens vägledning.
3. Vikten av upprätta tankar och stödet från medutövare
Samma dag som händelsen skulle äga rum, sent på eftermiddagen, fick vi ett muntligt tillstånd för aktiviteten på torget och att vi fick tända facklan, däremot fick vi inte springa med facklan till den kinesiska ambassaden. Vi enades om det. Hursomhelst, en timme senare kom en order från en högt uppsatt tjänsteman i södra Grekland att vi inte ens fick tända facklan. De hotade med att polisen skulle stänga av elektriciteten om vi skulle tända facklan.
Förberedelserna var redan igång på scenen. Det var många poliser på torget. Tio minuter efter att ceremonin startade blev vi tillsagda att avbryta vår aktivitet. En grupp utövare spenderade en hel kväll med att förklara sanningen för dem. Fortfarande kom man inte fram till någon överenskommelse. Fortfarande fick vi inte tända facklan. Vi var tvungna att utöka programmet för att vinna mer tid till förhandlingar. Polisen stod precis bredvid huvudströmbrytaren, redo att stänga av elektriciteten vilken sekund som helst. Några poliser omringade vår skåpbil, och varnade oss för att hämta facklorna. Tiden gick väldigt sakta. Vissa mediarepresentanter blev väldigt otåliga, och påstod att de inte ville vänta längre. "Ingen eld är ingen eld."
Jag stod precis bredvid den journalisten som påstod detta. Jag insåg att vi inte kunde vänta längre. Facklan måste tändas till varje pris. Annars skulle det bli stora dåliga nyheter dagen efter i media av fel anledning att facklan för mänskliga rättigheter inte tändes. Efter att ha insett detta gick jag och pratade med medlemmarna i Europeiska föreningen för Falun Dafa och framförde min åsikt att facklan måste tändas nu. De sade att om vi skulle göra det då skulle polisen stänga av elektriciteten. Då svarade jag "Låt de stänga av den, facklan kommer då att bli ännu mer lysande i mörkret. När de stänger av elektriciteten har vi då redan hunnit tända facklan. Vid den tidpunkten har vi redan åstadkommit det vi ville." En fransk utövare stödde min idé och sade "Det är rätt. Vi måste tända facklan nu. Annars kommer representanterna från media att gå sin väg. Även om de kommer att stänga av strömmen har vi lyckats tända vår fackla."
Då fick vi veta att polisen hade omringat vårt skåpbil och därför kunde vi inte få tag på våra facklor. Jag talade om för dem att facklorna var inte i skåpbilen utan de var hos utövarna. Då var vi överens om idéen. Jag såg till att den sista gittaristen skulle fortsätta spela och instruerade presentatörerna att inte annoncera att vi kommer att påbörja att facklan skall tändas. Under tiden talade jag om för den lokala utövaren som ansvarade för detta att förbereda sig, vi tyckte att det var lämpligt att tända facklan när gittaristen avslutade sin sång.
När allting var förberett, gick jag till andra sidan av torget för att checka av att allting är ok eller om det har uppstått några förändringar. När jag var där, blev jag omringad av grekiska utövare som talade om för mig att inte tända facklan, detta för att inte förstöra den goda relationen på sikt som de redan etablerat med polisen. De sade till och med att jag ville skryta och att jag ville visa upp mig. Jag svarade då att detta handlar inte om mig och gick iväg.
Då blev jag tillsagd att vänta lite till. Jag sade "Nej, jag kan inte ändra det längre. Allting är redan arrangerat." Vid denna tidpunkt sade en fransk utövare till mig "Ångra dig inte. Backa inte nu. Tänd facklan. Vänta inte." Allt detta gav mig så mycket tilltro och beslutsamhet för att tända facklan.
När facklorna tändes i mörkret var all medias fokus på facklorna. Väldigt många männsikor grät. Polisen stängde aldrig av elektriciteten heller. Många av oss gick för att tacka polisen med tårar i ögonen. Även polismän grät. Det var ett väldigt rörande ögonblick. Jag kunde känna det starka energifältet. Jag kände att Mästaren var bland oss. Jag kände hur pass viktigt det var att ha med de andra utövarnas upprätta tankar och stöd, framför allt i detta avgörande ögonblick. De få orden "Jag stödjer ditt beslut att tända facklorna" var en stor uppmuntran och tilliten och beslutsamheten underlättade mitt beslut.
Jag är tacksam till Mästaren för att ha gett mig denna möjlighet att titta inåt. Jag har lärt mig så mycket och vet vad jag ska förbättra och göra bättre framöver. Det som jag har lärt mig mest är: studera Fa varje dag oavsett hur upptagen jag än är. Endast genom att göra så kan jag vara klartänkt och inte störas av mänskliga föreställningar. "Fa kan bryta sönder alla fasthållanden, Fa kan eliminera allt ont, Fa kan avslöja alla lögner, Fa kan göra dig mer bestämd i ditt rätta tänkande." 'Att eliminera störningar' från det Essentiella för flitiga framsteg II.
Tack Mästare och tack alla medutövare