Diskussioner kring ”tid” från det förflutna

De gamla kineserna värdesatte tiden, vilket härstammar från deras sökande efter Dao, kultiveringen av ens sinne, bildandet av ens dygd och i sökandet efter ett långt liv och en lång och bred livssyn. Dessa tankeramar är tätt relaterade till den traditionella konfucianistiska och daoistiska synen. Verket ”Klassisk poesi” avslöjar dessa tankar och handlingar om människans kärlek till och respekt för livet, som speglas i denna starka uppskattning för tiden och en känsla av samhörighet.

I en dikt ur Klassisk poesi kan man läsa: ”Dygdiga gentlemän, sträva inte efter välbehag och komfort. Fullfölj era plikter respektfullt och uppskatta upprätta handlingar. När gudar hör detta kommer de att skänka er lycka och framgång.” Det vill säga, en dygdig gentleman som flitigt kultiverar sin moralkaraktär kommer att nå framgång.

Poeten Qu Yuan skrev i ”Södra sånger” också om ämnet ”värdesätt tiden.” Han uttryckte starka känslor för landet och folket, och kände ett stort samhälleligt ansvar. Han varnade ofta för att livet var kort och att resan var snabb. I sökandet efter Dao, skulle man därför kultivera sin moral med hopp om viss framgång. Men den enda oron var att tiden inte skulle vänta på någon. Han använde orden ”rädsla” och ”oro” ofta, vilket visar hur mycket poeten värdesatte tiden, och hur angelägen han var om de restriktioner tidens ramar framkallar.

Under Han-dynastin fanns det en berömd folkvisa som hette ”Chang Ge Xing”. Den förklarade ”tiden” i metaforer och använde bl.a. unga solrosor för att förklara förändringarna i de fyra årstiderna och jämförde en rinnande bäck med ”tidens” flytande natur. Visan påminde folk att fånga stunden och uppmuntrade till hårt arbete medan man fortfarande var ung istället för att samla på sig ånger när man blev äldre.

Wen Jia, från Ming-dynastin, skrev en berömd dikt med namnet ”Morgondagens sång”. I denna dikt nämndes ”imorgon” sju gånger. Syftet var att påminna folk att värdesätta tiden och inte slösa bort den, och att göra saker idag och inte vänta tills nästa dag.

Wen jia skrev också ”Dagens dikt”. Han skrev att många saker i livet kan uppnås eller återhämtas genom hårt arbete och flitighet; endast ”tiden” var svår att gripa. För att kunna leva livet fullt ut, måste man värdesätta nuet, för det kommer aldrig tillbaka. Wen Jia använde alldagliga ord och ett sjungande språk för att förklara livets värde och uppmanade folk att inte slösa bort ungdomen eller spendera tiden sysslolöst.

Dessa kända gamla filosofer och ord om livet varnade och inspirerade generationer av kineser. De uppmuntrade dem att inte ge upp, lärde dem att söka ideal, och hjälpte dem att förstå meningen med livet och dess värde. Rättfärdiga och dygdliga män, var god och slappna inte av! Fånga varje minut, värdesätt livet, sök efter sanningen, etablera dygd och uppnå meningsfulla saker i livet, så att de värdefulla flytande stunderna blir en del av oändligheten.


Översatt från: http://www.clearwisdom.net/html/articles/2011/10/24/128960.html

Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.