Kultivering på arbetsplatsen: Nuvarande förståelser om Fa-principer

Bästa medutövare,

Jag är Petra, en tysk Falun Dafa-utövare. Det var för elva år sedan jag började utöva Dafa. Jag var mycket flitig i början och fortsatte vara det i flera år. Jag började emellertid under de senaste åren slå av på takten i min kultivering. Det var först helt nyligen som jag insåg detta.

Jag arbetar på ett bemanningsföretag som skaffar anställningar åt sekreterare. Jag sitter framför min dator och filtrerar telefonsamtal från många företag åtta timmar dagligen, ett efter ett. Det är mycket stressande eftersom jag måste koncentrera mig och lyssna noga på vad folk berättar för mig. När kvällen anländer gör det ont i mina öron eftersom headsetet är obekvämt. Några av samtalen är obehagliga eftersom den som ringer är arg på sin företagschef eller en medarbetare. Ibland blir jag själv förolämpad även om det som hände inte är mitt fel. Jag är faktiskt en erfaren arbetare. Men på sistone har jag blivit missnöjd med min arbetssituation. Min lön är låg, vilket är normalt i ett telefoncenter, men det är ett problem. Enligt min åsikt bör betalaningen vara bättre om man gör ett så påfrestande jobb.

Använda mänskliga knep

Mitt missnöje ledde till att jag inte kom i tid till arbetet. Nästan varje dag kom jag fem minuter för sent till arbetet. Vår arbetsledning beordrade då att alla måste komma till arbete 15 minuter tidigare eftersom datorn tog några minuter att starta. Detta behövdes på grund av alla program som vårt jobb krävde. Jag höll inte med. Fem dagar i veckan var jag tvungen att tillbringa ytterligare 15 minuter framför min dator vilket sammanlagt blev mer än en timme. Efter en kort tid tog arbetsledaren mig åt sidan för ett samtal. Han visade mig de dagar och tider när jag inte kom i tid. Han frågade mig via ett mejl vad som pågick. Jag svarade inte eftersom jag tyckte att det var olämpligt att svara skriftligen. Jag kände att det var något som inte stod helt rätt med mig. Jag kände mig inte bra eftersom jag inte kunde erkänna att jag hade fel. Jag bestämde mig för att fly ilska och skam och försöka komma i tid.

Jag var också besvärad av ökningen av telefonsamtal som jag blev överöst med på sistone. Vårt företag hade ökat antalet kunder som krävde att mina kollegor och jag servade fler telefonsamtal. Så fort man avslutade ett samtal och spelade in det, ringde telefonen igen. Den värsta tiden var på morgonen. Man hade knappt tid att förbereda sig för nästa samtal. Därför blockerade jag min linje efter varje samtal för att få tid att spela in samtalet innan jag tog emot nästa telefonsamtal.

Erkänna tillkortakommanden

Jag märkte att mina kollegor tog ganska många fler telefonsamtal dagligen. Deras system fungerade effektivare än mitt och deras utvärdering var mycket bättre än min. Jag var tvungen att erkänna att de arbetade hårdare än jag gjorde. Plötsligt insåg jag att när jag tog emot färre telefonsamtal, eftersom jag var lat och inte vill bli störd, måste mina kolleger ta hand om dessa telefonsamtal. Detta fick mig att skämmas. Jag är en kultiverare. Hur kunde jag vara så nonchalant och flytta en del av mitt arbete till mina kollegor? Hur kan jag be om högre lön om min produktivitet var så låg.

Smärtsamt uppvaknande

Jag insåg att jag var tvungen att ändra min inställning. Detta besvärade mig och det var anledningen till att jag hade svårt att gå till jobbet på morgonen. Min felaktiga attityd och bristande motivation var orsaker för min senfärdighet. Men när gruppledaren hade ett samtal med mig hade jag ett smärtsamt uppvaknande. Jag var tvär när han talade till mig och jag sade att det var sant och att jag förstod mitt problem. Jag var generad. Från och med nästa dag kom jag i tid, så jag kunde börja ta mina telefonsamtal i tid. Men jag gjorde detta eftersom jag inte ville förlora ansiktet, men inte för att jag ville förbättra mig.

Förlust och vinst

Jag hade under lång börjat beklaga mig när jag såg andra utövare. Jag sa till dem att jag var tvungen att arbeta så hårt och ändå betalades jag en sådan ynklig lön. Jag kände att jag behandlades orättvist och mitt hjärta var i kaos. Jag missade aldrig ett tillfälle att ta upp denna fråga, talade om min olycka, och det blev en vana. Några utövare höll med mig och föreslog att jag letade efter ett bättre betalt jobb. En utövare sade mer än en gång att jag som en utövare med en kandidatexamen och en bra utbildning skulle inte godkänna att jag var tvungen att leva på en sådan låg inkomst. Jag var tvungen att få ett grepp om denna situation och utveckla starkare upprätta tankar.

Omedelbart kom jag ihåg diskussionerna i kultiveringskretsar som fokuserade på ekonomisk förföljelse av Dafa-lärjungar av de gamla krafterna. Detta förstärkte min syn på frågan och min frustration.

Jag tänkte på det. Om jag skulle börja leta efter ett jobb, skulle jag behöva skicka ut meritförteckning, vilket skulle vara mycket tidskrävande och kräva mycket stor insats. Jag skulle inte ha tid för de tre sakerna. Mina sanningsklargörande ansträngningar till allmänheten och mitt arbete med Shen Yun skulle bli lidande. Jag undrade om jag var villig att betala detta pris bara för att förbättra mina materiella tillgångar. Enligt min förståelse var denna typ av strävan ett fasthållande, något jag var tvungen att ge upp under alla omständigheter. Denna situation fortsatte i veckor utan att jag kunde komma på en lösning, bara för att jag vägrade erkänna mina misstag.

Under tiden ändrade jag min inställning till mitt arbete och tog mina skyldigheter verkligen på allvar. Min produktivitet förbättrades märkbart och jag fortsätter att arbeta på min inställning dagligen. Som en kultiverare som är bland vanliga människor måste jag arbeta hårt och tänka på behoven hos mina medarbetare. Man måste först tänka på andra. Hur skulle jag annars vara en Dafa-utövare och en god människa?

Tänk först på andra och endast i andra hand på dig själv

Jag vill dela med mig av min senaste erfarenhet på min arbetsplats eftersom det har att göra med denna aktuella Fa-konferens i Wien. Jag bad om semester från en fredag till måndag så snart som dagen för konferensen hade fastställts. Jag lämnade min förfrågan på skrivbordet hos min handledare som är ansvarig för att fastställa arbetstiderna. Jag berättade för henne att jag behövde ett snabbt svar tillbaka eftersom jag var tvungen att boka mitt flyg. Hon nickade och sa att detta troligen skulle godkännas.

Min begäran var fortfarande inte godkänd efter fjorton dagar. Jag blev irriterad på min handledares nonchalans. Jag hade surfat på internet för lågt prissatta flyg och märkte att priserna ökade varje vecka. Jag blev nervös och beslutade att boka ett flyg. Jag frågade min handledare nästa dag om min semester var godkänd och berättade för henne att jag hade bokat mitt flyg. Jag kände att jag hade rätt. Med tanke på min låga lön är priset för flygbiljetten viktigt. Min handledare blev arg. Hon sade att jag hade satt henne i underläge och hon kunde inte godkänna min semester eftersom tre av mina kollegor skulle ha ledigt samtidigt. Dessutom fanns det sjukskrivningar. Vårt unga företag kunde inte ha råd med förluster när det inte fanns tillräckligt med arbetare att betjäna våra kunder.

Jag var störd i mitt hjärta. Jag var först arg och sedan ledsen. Men jag kontrollerade mig på ytan och slogs inte för mina rättigheter. Jag tittade inuti. Sedan bad jag min handledare om ett möte. Jag sade i ett e-postmeddelande att datumen i Wien skulle vara av stor betydelse och att jag hade tagit henne på hennes ord och att jag uppskattade henne som en kollega.

Jag erkände att jag hade fel

Vi träffades i konferensrummet och pratade enskilt om händelsen. Min handledare medgav att jag borde ha påmint henne om att jag var tvungen att boka ett flyg. Hon sade att hon förstod min situation, speciellt eftersom hon också haft situationer när hon måste boka flyg. Men eftersom hon bär ansvaret för arbetsschemat frågade hon om jag kunde ändra mitt returflyg på måndag, eftersom jag var tvungen att komma till arbetet för det sena skiftet den dagen.

Jag accepterade ansvaret för mitt misstag och på grund av hennes begäran kontaktade jag resebyrån. Jag fick reda på att jag inte kunde ändra min bokning på hemresan. Jag kunde bara avbeställa reservationen och boka igen. Naturligtvis skulle detta vara mycket dyrare. Jag förklarade detta för min handledare och berättade för henne hur mycket det skulle kosta mig. Hon bad om kort betänketid.

Sedan ringde hon tillbaka och sade att med tanke på min låga lön, kunde hon inte motivera en förändring i min bokning, det skulle inte vara rättvist. Hon skulle göra ett undantag denna gång och jag kunde ta en semester på måndag. I min tur sade jag att jag kunde arbeta på fredag eftersom mitt flyg avgick på kvällen. Hon accepterade denna kompromiss, men bad mig att aldrig mer tvinga henne att godkänna något sådant som detta.

Jag var lättad. Då plötsligt insåg jag att jag inte hade tänkt på hennes behov. Det finns många kollegor och alla har speciella önskemål när det gäller att schemalägga semestrar. Det är svårt att hålla allt i balans. Jag var faktiskt rädd att hon skulle förneka min begäran och verkligen inte göra ett försök att jag fick ledigt för min semester. I mitt sinne tänkte jag att jag inte hade tid under arbetstid att ständigt påminna henne. Jag var generad på min nonchalans vad gällde mina kollegors behov.

Jag tackade min arbetsledare för hennes förståelse och beslut, bad om ursäkt för mitt uppförande och lovade att nästa gång skulle jag påminna henne när jag var tvungen att boka ett flyg.

Hitta fasthållanden och höj Xinxing

Jag hittade mitt fasthållande: Jag vill tjäna mer pengar så att jag inte behöver vända på varje krona tre gånger innan jag spenderar den. Jag längtar efter materiell säkerhet i stället för att basera mina handlingar på Fa. Det innebär att jag inte litar fullständigt på Mästaren och Fa. Mina tankar är fortfarande för mänskliga. Jag är ofta rädd för att förlora ansiktet, hatar att erkänna mina misstag och vill absolut inte be om ursäkt för dem. Det är verkligen svårt för mig att be om ursäkt. Mina tankar om pengar beror på avundsjuka. Jag är avundsjuk på andra som tjänar mer än jag och därför kan de spendera mer. Dessvärre erkänner jag inte denna brist i mitt dagliga liv.

Kultiveringsväg mot fulländning kräver att man är flitig.

Jag kom nu att förstå att det inte är någon slump att jag gör detta jobb och har endast en liten inkomst. Detta hjälper mig att släppa mina fasthållanden.

Mästaren lär ut i Zhuan Falun i föreläsning 7 om avundsjuka. Mästaren sade att ”ens liv är planerat i enlighet med ens karma och det spelar ingen roll hur kapabel du är, du kanske inte får någonting under den här livstiden om du inte har dygd.”

Jag förstod denna Fa-sanning än en gång. Vi utövare vill inte ha beröm eller rikedom. Vi måste följa vår väg naturligt och kultivera hela tiden. Som utövare kommer vi att få allt som vi skall ha. Mästaren arrangerar allt.

Min väg mot fulländning är fortfarande lång och mödosam. Jag tackar Mästaren att han gav mig detta tillfälle att förstå att jag fortfarande måste anstränga mig för att gå framåt flitigt och återvända till det kultiveringstillstånd jag hade för länge sedan. Jag har börjat förbättra mig.

Jag tackar mina medutövare för deras förståelse, uppmuntran och deras erfarenhetsberättelser.

Om något jag sade inte är enligt Fa, peka vänligen ut det med medkänsla.

Heshi