Att stå fast i kultiveringen

Erfarenhetsberättelse från den Europeiska Fa-konferensen 2017 i Paris
 

Jag lämnade mitt hemland Grekland 1999 för att studera medicin i Italien. År 2007, då jag fortfarande studerade, fick jag höra talas om organstölderna i Kina av en utövare. Han uppmuntrade mig att studera och utöva Falun Dafa men min karma hindrade mig från att börja kultivera.

Hans skildringar om organstölder från utövare var chockerande och jag började söka på internet efter mer information och jag diskuterade med mina vänner på universitetet. Några månader senare passerade den Olympiska facklan för mänskliga rättigheter genom Italien och uppmanade till bojkott av de olympiska spelen i Kina. De italienska utövarna arrangerade en aktivitet för att förklara sanningen. Inom mig kände jag en stark drivkraft att delta. När jag kom till platsen för aktiviteten frågade jag en utövare vad jag kunde göra för att hjälpa till. Hon log åt mig och gav mig några informationsblad som jag skulle dela ut till förbipasserande. Det kändes bekvämt och jag var lugn. Jag kunde känna ett mycket rent energifält och jag var tacksam över att kunna vara med utövarna. En utövare erbjöd sig att lära ut övningarna och på min födelsedag, tre dagar senare, fick jag lära mig dem. Från den dagen gav Mästaren mig ett nytt liv, ett liv för kultivering.

Under många år hade jag envist strävat efter mänsklig lycka, mänskliga begär, tillgivenhet och bekvämlighet och samlat på mig en väldigt stor mängd karma. Jag utvecklade mycket starka fasthållanden beträffande känslor mellan man och kvinna och till familjen. Känslorna var allt som betydde något i livet. Mitt huvudmedvetande var väldigt svagt. Jag drunknade i mina känslor och jag använde även droger. Min familj drabbades av prövningar som psykos och självmord.

Det var inte lätt att få Fa. Under mitt första kultiveringsår så kom mina gamla fordringsägare till mig i drömmarna för att ta mitt liv. Jag drömde också om främlingar som kom springande bakom mig för att döda mig. Allt var mycket levande. Varje gång kunde jag förnimma känslan av en kniv eller kula som trängde in i min kropp. Jag var så trött på att försöka fly och jag kände mig alltid väldigt svag när jag vaknade. Det gick så långt att jag blev rädd för att sova. Allteftersom jag studerade Fa så förstod jag att inte bara skulle tänka på mig själv. Jag hade skapat svårigheter för de här personerna och det var därför jag stod i skuld. Jag fick en känsla av medlidande med dem och var ledsen över lidandet jag orsakat dem. En natt drömde jag att jag klättrade snabbt på en stege följd av en man som ville döda mig. Plötsligt fann jag styrka att vända mig om och titta på honom utan rädsla. Han tittade på mig men dödade mig inte. Jag förstod att jag redan hade betalat tillbaka skulden.

Lite senare råkade jag ut för ännu ett test. Jag kände mig väldigt pressad psykiskt under en prövning. Därefter började jag tänka dåliga tankar om Mästaren och Fa. Tankarna sade åt mig att sluta kultivera och att Falun Dafa var dåligt. Jag visste inte vad som hände och min rädsla gjorde att jag inte heller pratade med andra utövare. Jag tittade på bilden av Mästaren och sade gråtande att det inte var mina egna tankar och bad honom att förlåta mig. Under den dagen försökte jag envist eliminera de dåliga tankarna men de kom tillbaka dagen därpå. Jag blev orolig över att vara besatt. Rädslan styrde mig och en ny tanka dök upp, som handlade om självmord. För att rädda mitt liv tänkte jag: ”Jag vet att Dafa är bra men jag kan inte kultivera. Det är för svårt för mig. Jag har så mycket karma. Jag måste sluta kultivera.” Men jag fortsatte att kultivera, trots krafterna som försökte få mig att sluta. Jag insåg att ”rädda mitt liv” var en felaktig tanke. Jag måste fortsätta kultivera. Det var bara så man verkligen kunde bli räddad. Nästa dag studerade jag Fa hela dagen och reciterade “Falun Dafa är bra” och “Sanning, Godhet och Tålamod är bra”. Jag gick inte med på de gamla krafternas arrangemang. Jag klarade testet. Mästaren hjälpte mig att eliminera min tankekarma och att stärka mitt huvudmedvetande.

Under en lång period så mötte jag sexdemoner i mina drömmar. Jag drömde om en svart varelse som ville att jag skulle ligga på en säng tillsammans med olika män. Jag försökte eliminera den men när jag lyfte handen så pressades den tillbaka av en osynlig kraft. Den var så stark att jag inte kunde övervinna den. Jag försökte recitera orden för upprätta tankar högt för att eliminera den, men jag tappade rösten och kunde inte få fram ett ljud.

Jag visste att det var svårt att få Fa och att jag måste värdesätta min resa. Jag förstod att jag måste utsättas för alla dessa prövningar på grund av att jag ville gå kultiveringsvägen. Hur skulle jag annars kunna eliminera min karma?

Mästaren har sagt: “De prövningarna och det lidandet, hur stora eller hårda ni än tycker att de är så är de bra saker, eftersom de sker enbart på grund av er kultivering. En människa kan eliminera karma och släppa mänskliga fasthållanden när han går igenom svåra prövningar, och genom de svåra prövningarna kan han förbättra sig.” (Fa-föreläsning vid konferensen i New York 2008)

Jag slutade aldrig att förklara sanningen för människor i Italien och för kinesiska turister, trots prövningarna. Jag tänkte på allt lidande och alla prövningar som utövarna i Kina utsattes för och det gav mig styrka fortsätta. Alla prövningar fick mig att mogna, att stärka huvudmedvetandet och beslutsamheten i kultiveringen. Jag stärkte min tro på Mästaren förstod att mitt enda syfte i livet var att hjälpa Mästaren i Fa-upprätandet.

Jag visste att jag behövde göra bättre ifrån mig. Jag måste följa den väg som Mästaren hade stakat ut åt mig. Av det skälet slutförde jag mina studier i medicin och jag började kontakta det italienska parlamentet för att förklara sanningen om organstölderna. I början var jag väldigt blyg och rösten darrade. Jag var rädd för att tappa ansiktet och för ingen skulle bry sig om mig. Parlamentsledamöterna verkade ointresserade, kalla och ibland kändes det som att jag bara störde dem. Det kändes som att deras hjärtan var slutna. Jag grät då det kändes som att jag inte kunde hjälpa Mästaren, men samtidigt visste jag att det var min väg, mitt uppdrag. Jag måste förklara sanningen för det italienska parlamentet. Sakta men säkert eliminerade jag mina fasthållanden till berömmelse och rädslan att tappa ansiktet. Jag blev lugn i sinnet. Jag insåg att nyckeln till deras hjärtan var att kultivera Shan.

När jag hade nått den punkten att jag bara brydde mig om att rädda parlamentsledamöterna, började de svara och ta emot mig på sina kontor. Inför varje möte kände jag mig dålig med förkylningssymptom, svettbyar och jag behövde gå till toaletten många gånger. Jag visste att Mästaren renade min kropp.

Vid varje tillfälle fick jag påminna mig om att inte bry mig om deras position i samhället och jag mindes Mästarens ord.

Mästaren sade: ”När vi klargör sanningen riktar vi in oss på människor och gör det för att rädda människor, oavsett vilka de är.” (Fa-undervisning vid Fa-konferensen som markerade 10-årsjubiliet för grundandet av webbsidan Minghui)

När jag fortsatte med att förklara sanningen insåg jag att det krävs en hög standard. Jag måste höja mitt xinxing och samtidigt bli mer professionell. Jag tänkte att om jag blev mer professionell så skulle jag bli bättre på att förklara sanningen. Det verkade rimligt men jag visste inte hur jag skulle åstadkomma det. Det fanns inga utövare som var läkare i mitt område. År 2013 fick jag stor hjälp av Mästaren. Jag blev medlem i DAFOH, Doctors Against Forced Organ Harvesting. Jag fick möjlighet att lära av andra, förstå vad de var bra på och dela med mig av hur man kunde bli bättre. Jag lärde mig att kombinera professionalism med en utövares hjärta.

Med utövares hjälp kunde vi stärka sanningsklargörandet i parlamentet. Parlamentsledamöterna valde rätt väg när de bestämde sig för att stödja Dafa i stället för att se till personliga intressen och ge efter för rädslan att störa relationerna med Kina. Under den här perioden antog det italienska parlamentet en resolution mot organstölderna och en lag mot handel med organ.

Att vara en del av en kropp

År 2016 såg jag Mästaren för första gången på Fa-konferensen i New York. Mästaren uttryckte oro över utövare och kännande varelser, vilket berörde mig djupt.

Mästaren sade på 2016 års Fa-konferens i New York: “Hursomhelst vill jag säga er, som Dafa-lärjungar, att ni måste inse hur enormt ert ansvar är. Det ska inte tas lättvindigt. Den här saken har framskridit till slutet och jag är ytterst orolig, men ni tar det inte allvarligt. Tills slut kommer det att vara för sent för tårar!”

Under Mästarens föreläsning kände jag verkligen hur brådskande det var för kännande varelser. Detta stärkte mina tankar och vilja att klara alla svårigheter och prövningar för att hålla mitt löfte och eliminera alla fasthållanden, som när jag började kultivera.

Efter att jag kom tillbaka till Italien från New York, var jag fast besluten att göra bra ifrån mig eftersom Mästaren väntade på goda nyheter från mig. Jag fokuserade verkligen på att förklara sanningen för europaparlamentet avseende deklarationen för att stoppa organstölderna från Falun Gong-utövare.

Projektkoordinatorn bad mig att berätta hur viktigt det här projektet var för alla italienska utövare eftersom det fanns många parlamentsledamöter från Italien. Jag gjorde som han sade och började berätta för andra utövare om hur viktigt det var att delta i det här projektet, men fick inget större gensvar. Jag förklarade för koordinatorn att jag hade gjort som han sagt och att det inte var upp till mig längre. Koordinatorn gav dock inte upp så lätt. Han fortsatte be mig att involvera andra utövare, men jag förstod inte riktigt vad han var ute efter.

En dag sade koordinatorn: “Jag vill be dig att tala om hur viktigt det är. Det är ett akut problem. Vi kan inte ta lätt på det.” Orden berörde mig. Jag kom att tänka på Mästarens föreläsning i New York 2016 och brådskan han talade om. Jag tänkte omedelbart: “På vilket sätt brister jag? Jag måste genast hitta min svaghet!” Jag kunde inte längre gömma mig. Det var bråttom.

I 2016 års Fa-föreläsning i New York sade Mästaren: “Dafa-lärjungar, fastän Mästaren talade lite strängt så var det för att få er att gaska upp er, eftersom ni är mänsklighetens hopp. Hoppet för alla varelser! Ni är också Mästarens hopp!”

Jag tänkte: “Mästaren vill att jag involverar italienska utövare så att projektet ska lyckas. Utan utövare kan inte Mästaren rädda kännande varelser i Italien.” Jag tänkte vidare: ”Jag måste skynda mig att se inåt och hitta bristerna.”

Jag såg min brist på tillit till italienska utövare. Jag såg min själviskhet då jag inte ville slösa tid på att lära utövare hur man kan resonera och jag ville slippa ansvar. Jag såg att jag inte verkligen försökte involvera utövarna. När jag talade med dem så var det inte uppriktigt, utan med dold rädsla och misstroende. Detta var mina rädslor: ”Vill utövare verkligen delta om de inte vet hur man hanterar parlamentsledamöter?”, ”Tänk om utövare som inte har någon kunskap om organstölderna ringer parlamentsledamöter. De kanske skadar relationer som byggts upp genom flera års hårt arbete. Utövare behöver också gå till europaparlamentet för att träffa parlamentsledamöter personligen och de har ingen erfarenhet. Hur ska jag kunna ansvara för att de klarar av detta?”

Plötsligt dök alla tanker upp som jag hade haft i sinnet och jag kunde se hur dåliga de var. Jag tänkte: ”Hur är det möjligt att Mästaren kan ta ansvar för alla våra synder och jag kan inte ens ta ansvar för några utövares handlingar när de försöker hjälpa Mästaren? Om en utövare inte agerar på rätt sätt skulle det väl vara mitt ansvar? Varför höll jag fast vid mitt fasthållande till att inte tappa ansiktet inför Mästarens begäran?”

I det ögonblicket blev Fa-principerna mycket tydliga. Jag insåg mitt ansvar. Det fanns inga ursäkter. Jag kunde lätt eliminera min tankekarma, själviskhet och fasthållande till mitt rykte, och till tid. Jag måste lita på utövare, det var vad Mästaren bad mig göra.

Mästaren säger: “Var inte rädd för att det ska bli problem med dem. Kanske de inte har någon erfarenhet för tillfället, men med tiden, med övning, kommer de att få erfarenhet.” (Fa-undervisning vid 2016 års Fa-konferens i 2016)

Efter att ha sett mina brister försökte jag verkligen motivera utövarna. Jag värdesatte varje ögonblick de kunde ägna åt projektet. Varje samtal till europaparlamentet var dyrbart som guld, oavsett resultat. Så snart jag ändrat inställning tog det bara 2–3 dagar tills ett tiotal utövare deltog i projektet. Inom kort bestod gruppen av 30 utövare, både kineser och italienare. Jag förstod att utövarnas hjärtan funnits där hela tiden och att det var mitt hjärta tillsammans med deras som hade saknats. Mina rädslor hade blockerat det.

Under det här projektet upplevde jag än en gång Fas enorma kraft. Knappt några utövare hade erfarenheter av något liknande. De hade aldrig ringt upp parlamentsledamöter för att klargöra sanningen. Någon visste ingenting om organstölderna, men alla ansträngde sig hårt för att lära sig och göra bra ifrån sig. Deras vilja att göra gott gjorde att de kunde lära sig allt de behövde, vilket hade tagit mig flera år. Jag var så stolt över att få arbeta med dem. Deras arbete med parlamentsledamöterna var verkligen fantastiskt och jag hade aldrig klarat ensam vad de åstadkom tillsammans.

För första gången kände jag hur det var att utgöra en del av en kropp. Vårt erfarenhetsutbyte var öppet och uppriktigt utan rädslor eller förutfattade meningar. Trots svårigheter och misstag, tittade alla inåt och vi pekade aldrig finger åt någon annan. Vi klagade aldrig på varandra och arbetade tillsammans som bröder och systrar. Om en utövare råkade ut för svårigheter fanns alla utövarna där för att ge stöd och uppmuntran. Jag kunde uppleva hur heligt och värdigt vi öppnade oss för varandra och delade med oss av våra fasthållanden till varandra utan att försöka dölja någonting.

Vi betraktade alla parlamentsledamöter som värdefulla varelser som Mästaren ville rädda. Vi arbetade hårt för att alla skulle skriva under. Till sist hade 61 av de 73 italienska parlamentsledamöterna skrivit under deklarationen.

Ökad förståelse för min roll som koordinator

Några månader senare fick jag frågan om jag ville koordinera marknadsaktiviteterna för Shen Yun i Milano 2017. Min koordinator berättade att jag behövde involvera flera utövare det här året.

Eftersom jag redan hade arbetat med många italienska utövare i projektet med europaparlamentet så tyckte jag inte att det verkade så svårt. Men standarden och kraven var högre nu. Det var många utmaningar och stor press. Jag kunde känna att det fanns krafter som försökte splittra kroppen och vända oss emot varandra. Tävlingsmentalitet, klagomål, rädsla för konflikter med andra och för att tappa ansiktet – allt visade sig nu. Jag började tänka dåliga tankar om en del utövare och jag insåg att jag behövde höja mitt xinxing, se inåt och göra allt jag kunde för att ena kroppen. Jag förstod att jag, för att kunna fullgöra mitt löfte, måste ha ett stort hjärta och lyssna till alla utövare.

Mästaren sade: “Ansvarspersoner är koordinatorer och ni ska också koordinera med andra och motivera dem väl, och få alla involverade. Det är att ta ansvar!” (Fa-undervisning vid 2016 års Fa-konferens i 2016)

Jag tog Mästarens ord på allvar och kände medkänsla med mina medutövare. Jag lyssnade till deras idéer, deras svårigheter, deras kritik och jag gav dem min medkänsla och mitt stöd. Jag förstod att ta ansvar i ett projekt också innebar att ta ansvar för utövare. Alla utövare lade all sin kraft i projektet och för första gången, tack vare Mästaren, gick vi för fulla hus.

Detta är min förståelse på min nuvarande nivå. Påpeka vänligen om något inte är i enlighet med Fa.

Tack Lärare!
Tack utövare!

Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.