Att uppfylla mitt uppdrag under Mästarens oändliga nåd

Erfarenhetsberättelse från den Europeiska Fa-konferensen 2017 i Paris
 

Jag erhåll Dafa för fem år sedan, och jag visste inte vid den tiden att jag hade hittat universums högsta Fa och att jag skulle få den enorma möjligheten och äran att bli en Dafa-lärjunge under Fa upprättandet, under vår medkännande Mästares stora nåd.

Under dessa fem år har jag lärt mig gradvis att vårt ansvar är enormt eftersom vi är ansvariga för räddningen av världens människor, en gång Buddhor, Taos och Gudar som steg ner för att erhålla Fa men även för varelserna i våra universum, eftersom våra kroppar är ett stort universum fylld med magnifika varelser vi behöver rädda.

”Ett sandkorn är som ett universum, där det finns intelligenta människor som vi, det finns sådana planeter, såväl som berg och floder. Det låter mycket mystiskt! Om det är så, tänk er bara, finns det inte sand i det? Finns det inte tretusen stora världar i sandkornet från den sanden? Finns det då inte ytterligare sandkorn i de tretusen stora världarna, och finns det då inte ytterligare tretusen stora världar i sandkornen där? På Tathagatas nivå kan man därför inte se slutet. Detsamma gäller de mänskliga cellerna som består av molekyler.” (Zhuan Falun, Föreläsning 2- Om det himmelska ögat).

Och såklart, som Mästaren har förklarat för oss, kultivering är nyckeln. Om du inte kultiverar väl, kommer du inte bara misslyckas med att rädda de höga varelserna som stigit ner hit, för att du inte uppfyller standarden, du kan också att förstöra dina egna varelser och riken. Jag har direkt upplevt det här på egen hand, så att säga.

Ilska kan förstöra dina riken

Längs kultiveringen, en av de saker jag har upplyst till, tyvärr lite sentomsider, att när man har tankar som inte överensstämmer med Dafas principer bör man inte acceptera dem, även om de ibland kan tyckas vara sanna eller logiska, och man bör eliminera dem snabbt. För om du accepterar dem och börjar ”prata” med dem i ditt sinne kommer de att bli starkare och starkare och det blir svårare för dig att bli av med dem.

”Naturligtvis, när huvuduranden får Gong får den sekundära uranden också Gong. Varför det? I all information som finns i din kropp, i alla dina väsen såväl som dina celler, växer Gong”, säger Mästaren i Föreläsning 8 i Zhuan Falun - Den som utövar för Gång.

Med min begränsade förståelse hände samma sak med de negativa tankarna och med fasthållanden ... Om du inte skär bort dem, får de energi och det blir svårare att bli av med dem, särskilt när du tror att de är en del av dig. Hur kan Mästaren hjälpa dig om du följer med dessa tankar och tycker att de är en del av dig?

Apropå att ge näring åt dåliga tankar; min värsta fiende i kultiveringen har varit känslor, särskilt ilska. Trots att jag vet att känslor spelar demonernas roll för en kultiverare, trots att jag visste att ilska är en känsla som en kultiverare inte ska acceptera, när jag stod inför vissa situationer brukade jag tänka att ... ilska är inte rätt men ibland är det rättfärdigat. Så jag odlade en demon i mitt sinne.

Jag jobbar med Epoch Times och jag tänkte alltid att våra artiklar borde vara mycket bra, så att läsarna kan uppskatta och respektera oss, så att det blir lättare för dem att acceptera artiklarna om sanningsförklaring. Därför, när någon gjorde misstag angående artiklarna, brukade jag bli arg, eftersom jag trodde att hans / hennes misstag påverkade eller förstörde vårt arbete för att rädda kända varelser. Det var särskilt så när det handlade om artiklar genom vilka jag visste att vi skulle nå nya grupper av människor. Men en dag fick jag en lektion som jag aldrig skulle glömma och jag skulle vilja dela den med er, kanske det kommer att vara användbart för andra utövare. En dag gick jag med min kollega som ansvarade för att filma till en protest som var långt ifrån kontoret. Det hölls av en grupp människor som vi inte nått tidigare. Det tog oss mycket tid att komma dit, att prata med människor, att ta intervjuer och så vidare. Vi återvände till kontoret och jag skrev artikeln och försökte göra det så bra som möjligt, så folket vid protesten skulle verkligen uppskatta det. Efter en lång ansträngning var artikeln klar. Men redaktören hade tanken att skriva om första stycket på ett så hemskt sätt att jag kände att artikeln blev en skam. I det ögonblicket var jag inte arg,utan i raseri. Jag tyckte att den personen som gjorde detta förstörde alla ansträngningarna och allt arbete var förgäves. Jag argumenterade inte med den personen (inte för att jag behärskade mig, som jag borde ha gjort, men för att den utövaren inte var där), men ilskan lämnade mig inte på hela dagen och det brann som en eld inuti mig . På kvällen, när jag kom hem, fick jag en vision att mina riken hade krossats nivå efter nivå och förstörts. Jag kan inte i ord beskriva den känsla jag hade. Jag visste att alla mina varelser i dessa riken inte blev räddade på grund av min ilska.
”Det finns människor som inte har ett starkt huvudmedvetande och som följer tankekarman och begår dåliga gärningar. En sådan människa kommer att bli tillintetgjord och sjunka ner. Men de flesta människorna kan motstå och eliminera tankekarman med ett mycket starkt subjektivt tänkande (starkt huvudmedvetande). Så det visar sig att en sådan människa kan räddas och kan skilja på gott och ont. Han har nämligen bra upplysningsförmåga och min Fashen kommer att hjälpa honom med att eliminera det mesta av sådan tankekarma, det här visar sig ofta”, säger Mästaren i Zhuan Falun, Föreläsning 6 - Huvudmedvetandet måste vara starkt.

Det är vad som kunde ha hänt. Jag kände att på grund av ilskan förstördes de riken där jag inte kunde stanna. Eller förhoppningsvis erbjöds jag bara en förhandsgranskning av vad omfamnande av ilska kan göra. Jag var desperat. Jag började gråta och bad Mästaren om hjälp, för att stoppa förstörelsen av dessa världar och varelserna där. Då slutade visionen.

Tyvärr, fastän jag fick en så stark lektion, eftersom jag genom åren hade tillåtit ilska att manifestera sig i mig, och eftersom jag ansåg det på ett eller annat sätt rättfärdigat, blev det starkt och jag kunde inte få det att försvinna, och ibland föll jag igen.

Så nyligen fick jag en andra lektion: Jag var på ett evenemang där jag skulle ta några intervjuer. Det var sent på kvällen och jag var trött. Vid något tillfälle sade någon något som förolämpade mig och i det ögonblicket kände jag hur ilskan började växa. Självklart insåg jag att jag är en utövare och jag borde inte låta den manifestera, och att det är ett test och jag måste titta inåt i stället för att bli upprörd, men det var för sent. Efter några sekunder av ilska, innan jag hann stoppa det, hörde jag stort oljud: den elektriska panelen i byggnaden (transformatorn) exploderade. Så vi förblev utan elektricitet och evenemanget fick avbrytas.

Det var andra gången som Mästaren visade mig de destruktiva effekterna av ilska. Jag lyckades inte helt lösa detta problem men jag jobbar hårt i den här riktningen. Jag vill inte längre acceptera tanken på att andras misstag ger mig rätt att vara arg, trots att misstagen faktiskt kan påverka vårt arbete. Ibland lyckas jag, ibland gjorde jag det inte. Men jag hoppas med mer studier och med hjälp av vår ärade Mästare kommer jag att vinna kampen med den här demonen som kallas ilska och jag skulle vilja att mina medarbetare vet hur farligt det är att hänge sig åt en sådan känsla.
 
Rädsla kan döda
 
Förra våren gick jag på en vandring i bergen. I början var vägen bra. Vädret var härligt, gräset var grönt ... vackert. Men när jag gick högre upp på berget var det inte längre grönt och trevligt, och vägen var täckt av snö. Jag fortsatte att gå och trodde att det inte skulle bli värre. Men det gjorde det. Vid en viss tid befann jag mig själv på en mycket sluttande dal. Stigen var osynlig och jag gick på smältande snö, i en mycket lutande dal. Vart jag än satte min fot, bar inte snön mig utan gled ner mot dalen. Jag var i fara att falla. Jag var ensam och ingen fanns omkring som kunde hjälpa mig. Och jag började känna mig rädd.
I det ögonblicket kom jag ihåg vad Mästaren säger i Kapitel 6 i Zhuan Falun: ”När han blir rädd, då kanske det verkligen medför problem. Så fort du blir rädd, då är det rädsla, är inte det ett fasthållande? Ska inte ditt fasthållande tas bort så fort det visar sig? Ju räddare du är, desto sjukare ser du ut. Ditt fasthållande måste släppas, och lär dig av den här läxan så att fasthållandet rädsla kan släppas och du kan höja dig.”

Så jag sa till mig att jag skulle vägra att acceptera rädsla i mitt sinne. Jag fortsatte att gå mot toppen av berget. Det fanns ingen väg tillbaka, för då skulle jag ha fallit. Rädslan försökte ofta övervinna mig, men jag accepterade inte det. När jag nådde toppen, varifrån jag skulle gå ner på en mer tillgänglig väg, hörde jag tydligt en röst som sa: "Om du var rädd skulle vi ha dödat dig!"

Titta inåt, inte utåt

Tyvärr, även om jag visste att en kultiverare bara skulle titta inåt för att hitta sina egna brister, inte på vad andra människor gör, var jag många gånger olycklig över att vissa utövare inte gjorde tillräckligt eller att de ibland inte gjorde ett bra jobb. Jag brukade vara väldigt kritisk. Men Mästaren påminde mig vänligt om att det inte är vad en utövare ska göra.

Så, en dag när jag återvände hem, lyfte jag mina ögon upp mot en byggnad och jag såg, genom ett stort fönster, att två personer stod stilla där och inte gjorde en enda rörelse. Jag stannade och tittade, fascinerad av det faktum att dessa människor var som två statyer. Jag började undra: vad gör de? Ser de på TV? Om så, varför pratar de inte med varandra ibland, och så vidare ... Jag spenderade några minuter på dem. Och en tanke kom till mig: när jag tittade på vad andra människor gjorde, slutade jag att gå. Jag har upplysts till det faktum att man i kultiveringen bör koncentrera sig på hur man ständigt och kraftfullt går vidare  och inte på vad andra människor gör. Annars kommer du att förlora tid och energi och du kommer att bli försenad när du går på din kultiveringsväg och uppfyller dina uppdrag. Jag tackade vår Mästare för denna värdefulla lektion.

Ett annat misstag jag gjorde i kultiveringen är att när jag stöter på störningar i mitt Fa-upprätande arbete skickade jag ibland upprätta tankar utan att se inuti, trots att Mästaren har sagt att störningar utan anledning inte är tillåtna. Så följande hände mig: Varje kväll när jag kom hem från jobbet började de stridiga hundarna i närheten av mitt kvarter skälla på mig. Starkt. Jag vägrade att vara rädd för dem och jag skickade rättfärdiga tankar. Detta hände några kvällar, en efter en. En kväll nådde de skällande hundarna nästan fram till mig och jag kände det fanns risk att bli biten. De var nära mig. I det ögonblicket tänkte jag: Det måste vara en anledning att de får göra det här. Jag måste titta inuti.
 
I det ögonblicket som jag hade denna rättfärdiga tanke tittade jag på hundarna: även om de fortfarande skällde, viftade deras svansar och de tittade på mig vänligt. De slutade skälla och försvann. De har aldrig stört mig sedan. Jag förstod från den upplevelsen att när jag stöter på problem, borde jag inte nöja mig med att skicka rättfärdiga tankar för att eliminera det, utan jag måste också se inuti.

Kraften hos upprätta tankar

I början av kultiveringen, när jag förstod att vårt uppdrag är att rädda kända varelser, delade jag ut sanningsförklarande flygblad till folk på gatorna. På den tiden var jag full av tankar som hindrade mig att göra det bra, min gong var inte tillräckligt hög för att lösa onda faktorer som hindrade människor från att få sanningen och förmodligen störde demonerna, och försökte avskräcka mig och få mig att ge upp. Så nästan alla människor som jag träffade på gatorna vägrade att ta flygblad från mig. Fram till en dag när en idé kom till mig: varför skickar jag inte upprätta tankar? Så började jag skicka upprätta tankar och som en "överraskning" tog plötsligt nästan alla människor flygblad och tackade mig.

Jag har sett kraften av rättfärdiga tankar många gånger. Det mest uppenbara var i situationen när våra kollegor upplevde tekniska problem med videon / inspelningsutrustningen vid evenemangen. De flesta gånger, bara några ögonblick efter att vi började skicka upprätta tankar kunde de lösa problemet.
En dag var jag på en sanningsklargörande aktivitet tillsammans med en annan utövare, en veteran. Det var lite efter lunchtid och bara några personer gick förbi. Och ännu färre började prata med oss. Plötsligt började det regna. Det var ett kallt regn och vi frös. Trots kylan vägrade vi att ge upp och gå hem. Vi hittade ett skydd under ett träd och var bestämda över att inte gå. Och som en överraskning ... Folk på gatan stannade och började prata med oss. De fick alla bra sanningsförklaring och undertecknade petitionsbrevet vi hade med oss.

Jag förstod av den upplevelsen att när vi gör uppoffringar så höjer vi vår De (dygd), och höjer vår Xinxing, och vi imponerar på de högre varelserna och så får vi rädda mer kännande varelser.
Jag hade en annan fantastisk upplevelse i samband med göra uppoffringar och medkänsla förra året i München. Det var november, måndag morgon tror jag, en dag efter Fa-konferensen i München och vi hade en sanningsklargörande aktivitet på stadens centrala marknad. Det snöade på morgonen. När jag kom fram var det bara några utövare som gjorde övningarna. Min första tanke var: wow, det snöar så hårt, jag kommer att bli blöt, jag har ingen plats att byta mina kläder, det kommer att bli svårt ... Jag insåg strax att det här inte är en rättfärdig tanke, jag eliminerade det och gick till mina kollegor för att övningar. 10 eller 15 minuter senare slutade det snöa.

Hela dagen gjorde vi övningar genom rotation och gav flygblad till folk och klargjorde sanningen för dem. Vid slutet av kvällen, efter de långa timmarna på gatan i ett sådant kallt väder, antar jag att utövare var trötta. Jag kände att sanningsförklarings-aktiviteten var i ett dödläge. Färre och färre personer pratade med utövare och färre och färre undertecknade petitionen för att stoppa organskörden. Plötsligt krävde en av arrangörerna att utövare skulle komma och träna. 5. Trots att det var så kallt och dagen var så lång, tog några utövare av sig sina skor och började meditera. Några ögonblick senare kände jag hur en otrolig våg av medkänsla fyllde marknadsplatsen. Jag kan inte beskriva i ord hur vackert det var. Jag var inte den enda som kände det. Folket runt om förändrade sin attityd. Plötsligt stod de i linje för att underteckna petitionen. Jag hörde till och med några människor som sa: Gud välsigne er!
 
Försök inte lösa problem, utan eliminera dina fasthållandes

Tidigare var det svårt för mig att hantera kyla. Men på kontoret hade jag en kollega som på vintern oavsett hur kallt det var ute, brukade ha fönstret vidöppet. Förutom att jag frös var jag väldigt upprörd av det faktum att hon gjorde det fastän hon visste helt väl att jag fryser och att det stör mig mycket. Oavsett hur många gånger jag bad henne att sluta, fortsatte hon att göra det. En dag, trött på att bli upprörd och misslyckas med alla mina tester bestämde jag: Ok, jag ska klara av kylan utan att bli arg på henne. Så är det, jag kommer inte att bli upprörd längre. Och det var jag inte.

Några minuter senare kom vår samordnare och bad henne att flytta och arbeta i ett annat rum om hon insisterade på att fönstret skulle vara öppet, vilket hon gjorde ett tag. Så problemet slutade bara när jag ändrade mig, inte före …

Sammanfattningsvis gav Mästaren mig, en dag, under meditation, en magnifik vision. Det är svårt att beskriva det i ord: Det var som en himmel "hade blomstrat" framför min Tianmu, fylld med miljontals strålande stjärnor, lysande och vackra. Och framför en sådan magnifik scen tycktes alla de Xinxing-konflikter och friktioner som brukade plåga mig, vara små och meningslösa. Jag förstår nu att jag inte längre behöver klaga på andra eller vara rädd för svårigheter, men i stället måste jag koncentrera mig på kultivering, så att jag kan återvända hem till den vackert skinnande kosmos som jag tillhör och inte ensam, utan med alla de kännande varelserna jag behöver rädda och med uppdraget fullbordat.

Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.