Att ihärdigt delta i gruppövningen utomhus

Erfarenhetsberättelse från Fa-konferensen i Sverige 2017
 

Ärade Mästare, kära medutövare!

Före den 20:e juli 1999 kunde man se Falun Gongs övningsplatser överallt i Kina, i alla parker i alla städer, morgon och kväll, vardagar som helger. Denna miljö försvann sedan förföljelsen av Falun Dafa började, och jag saknar verkligen den gamla tiden. Sedan jag har flyttat utomlands har jag fått chansen och friheten till att delta i utomhusövning, vilket jag verkligen värdesätter.

Även om det inte längre finns några yttre påfrestningar vad gäller att delta i utomhusövningen här, så har istället störningar som har uppstått inifrån mig själv blivit ett stort hinder. För mig så handlar det framförallt om den kyliga årstiden på vintern, rädsla för kyla och svårigheterna att gå upp på morgnarna, dessa tankekoncept och min lathet är det jag har behövt jobba mest med.

Egentligen så är utomhusgruppövningen här i Sverige bara en gång i veckan, så det borde inte vara något problem, men det tog mig ändå flera år innan jag började gå dit ihålligt varje vecka.

Det är lättare på sommaren, men på vintern blir det svårare. På vintern blåser det iskalla vindar och det är is och snö på gräsmattan. Även om jag vet att man blir varm av att öva, kände jag ändå ett innerligt motstånd mot att gå ut. Men efter att ha bott här ett tag, började jag vänja mig vid klimatet. Jag köpte också varmare kläder och sittunderlag. En annan sak är att när vädret börjar slå om och bli kallare, så är det viktigt att hålla ut, på såg sätt har man vant sig när vi väl går in i den kallaste perioden. Numera kan jag och några andra utövare öva utomhus under hela vintern.

Jag deltar aktivt i utomhusövningen, gemensamma Fa-studier och andra Hongfa- och Fahui-aktiviteter för att jag vet att detta är den form som Mästaren vill att vi ska upprätthålla i den mänskliga världen. Därför gör jag det. Min mångåriga erfarenhet är att när jag kan göra dessa saker, så får jag stor hjälp när det kommer till att höja mitt Xinxing, min förståelse av Fa och min förmåga att komma till insikt höjs, och det känns också lättare att överkomma prövningar.

När det kommer till gruppövningar, så är min personliga erfarenhet att gruppövningen har mirakulösa effekter, och det är inte ett vanligt kultiveringsfält.

En vinter för några år sedan kunde jag plötsligt inte lyfta min högra arm. Min övre arm var kraftlös trots att jag inte hade ont i armen eller i muskeln när jag kände på armen, men jag kunde inte lyfta upp armen horisontellt. Underarmen var det dock inget fel på.

När det här hände, kom jag att tänka på vad Mästaren har sagt: ”Jag såg en del människor tidigare vars båda händer var felfria i alla undersökningar, deras kroppar var inte sjuka och deras händer var inte skadade, men de kunde inte lyfta sina händer, utan de hängde bara ner, jag har träffat på en sådan patient. Hans hand i en annan dimension är skadad, och då är den förlamad på riktigt.” (Ur Zhuan Falun, kapitel 7).

Jag insåg att det här kanske var precis det som har hänt mig, att min arm blivit skadad i en annan dimension. I så fall är enda lösningen att öva. Under övningen kunde jag göra de flesta rörelserna korrekt, förutom den andra övningen, i positionen ”Håll om hjulet framför huvudet”. Denna rörelse är beroende av överarmen, men eftersom min högra överarm var kraftlös hängde den i luften med armbågen nedåt.

Den vintern marknadsförde vi alla Shen Yun och hade inte tid att gå ut och öva på söndagarna. Jag övade hemma själv hela vintern. Med tiden kände jag att armen blev bättre. Vid andra övningen kunde jag lyfta armen lite mer.

Ungefär tre månader senare, efter föreställningarna, blev det också varmare ute. Koordinatorn sammankallade alla till att börja gruppövningen utomhus igen. I början tvekade jag om jag skulle gå, för min högerarm var inte helt återställd. Om jag gick ut och övade i gruppen skulle medutövare se att min ena armbåge hängde ner, och jag ville inte att andra skulle se det. Sedan tänkte jag att gruppövningen är den form som Mästaren vill ha, så jag borde delta, och då gick jag dit motvilligt.

När vi övade tillsammans i parken och kom till andra övningen, positionen ”Håll om hjulet framför huvudet”, kunde jag inte lyfta upp min högra armbåge. Det fanns en del förbipasserande i parken där vi övade, jag tänkte för mig själv att det inte kändes bra när förbipasserande såg hur min arm hängde ner, och tänkte att det säkert påverkade deras intryck av Dafa. Vad ska jag göra? Så efter att den här tanken dök upp, kände jag att min armbåge sakta lyftes upp. Jag öppnade ögonen och såg att min arm hade lyfts upp till rätt position. Jag förstod att det var Mästarens Fashen vid övningsplatsen som korrigerade min rörelse. Fram till dess att vi avslutade den femte övningen var den kraftlösa känslan borta i armen och jag kunde göra alla slags rörelser med armen.

Jag trodde att min arm var bra igen och blev väldigt glad, men när jag övade igen hemma resten av veckan var min högra armbåge nedtyngd igen i positionen ”Håll om hjulet framför huvudet”. Jag kunde dock lyfta armen lite högre än innan jag gick till gruppövningen.

Helgen därpå gick jag till gruppövningen igen. I positionen ”Håll om hjulet framför huvudet”, hängde min armbåge ner igen. Jag blev lite stressad över att det inte såg så bra ut om folk som gick förbi såg detta. Återigen kände jag att någonting sakta lyfte upp min högra armbåge till rätt position igen.

När jag kom hem upplevde jag samma förändring som veckan innan. Det vill säga att jag återigen hade svårt att lyfta upp min armbåge till rätt position, men att jag kunde lyfta det lite högre än innan gruppövningen.

Den tredje helgen fortsatte jag att gå till gruppövningen. Den här gången kunde jag lyfta upp armbågen hela vägen upp till rätt position på en gång. Så efter tre gruppövningstillfällen var min armbåge helt återställd.

Det var precis så som Mästaren har sagt: ”Vårt utövningsfält är bättre än alla andra qigongövningsfält. Så länge du går till övningsfältet för utövning är det mycket bättre än att du behandlar dina sjukdomar. Mina Fashen sitter i ring och ovanför utövningsfältet finns ett skydd på vilket det finns en stor Falun, och en stor Fashen vaktar fältet ovanpå skyddet. Det är inte något vanligt fält, inte heller något fält för vanlig qigongövning, det är ett fält för kultivering. ” (Ur Zhuan Falun, kapitel 3).

Efter denna upplevelse är min förståelse att kultiveringsmiljön är väldigt avslappnad för oss utövare som bor utomlands, och därför är det inte tillräckligt att öva dagligen hemma. Vi behöver delta i gruppövningen utomhus. Att öva utomhus här är inte som att öva utomhus i Fastlandskina, där det kan innebära en fara för livet, därför bör vi än mer kunna klara det. Det gäller även Fa-studier i grupp, eftersom det är den form som Dafa sprids i den mänskliga världen, och det behöver upprätthållas av oss Dafa-utövare.

Dessutom stöter vi utövare på alla slags situationer och svårigheter eller prövningar, av olika anledningar under kultiveringen. Vi behöver först och främst inse att dessa situationer uppstår på grund av vår kultivering och att vanliga mänskliga metoder inte kan lösa dessa problem, utan endast Dafa kan hjälpa oss att komma över dem. Endast kultivering kan lösa dem och ju fler svårigheter vi möter, desto mer behöver vi studera Fa och göra övningarna.

Om vi har ”tillit till Mästaren och tillit till Fa”, och gör väl de saker som Mästaren vill att vi ska göra, så kommer det att vara enkelt att övervinna alla prövningar och svårigheter som vi möter. Dafas storhet och underverk kan inte beskrivas med ord. Att kunna kultivera i Dafa är obeskrivligt lyckosamt.

Detta är min personliga erfarenhet. Vänligen korrigera felaktigheter.

Tack Mästare! Tack alla medutövare!

Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.