En erfarenhetsberättelse från en norsk utövare i Sverige

Året var 1999 och jag var 17 år, då jag första gången hörde talas om Falun Gong. Jag bodde då på ett ungdomskollektiv i Eidsvoll (Norge).

Min barndom var mycket kaotisk. Som 4-åring flyttade jag till ett fosterhem. Min mor och far separerade och min mor blev ensam med fyra barn. Det var mycket svårt för henne att hinna med dagis och arbete. Det hände ofta att jag fick vänta utanför dagis i upp till en timme ensam. Då var jag var omkring två-tre år. Min far missbrukade mig och mina syskon sexuellt och var mycket våldsam mot min mor.

I mitt fosterhem gick det bra tills min fosterfar började bli fysiskt våldsam när jag gjorde något fel. Som 14- åring fick jag flytta till ett nytt fosterhem. Det innebar att jag även fick byta skola. På den nya skolan blev jag kompis med skolans ”värstingar” och min livsstil blev sämre och sämre. Jag började att röka och dricka alkohol, jag stal från affärer och mina fosterföräldrar. Min värsta bit av livet hade börjat.

Det fortsatte med att jag satte eld på gräs och buskar. Senare satte jag även eld på hus. De vuxna förstod att det var dags att reagera. Jag blev skickad till ”Motivasjonskollektivet” i Norge där jag bodde i ca 7 månader. Jag började göra inbrott, röka hasch, sniffa, ta tabletter och liknande. Jag åkte ut från ”Motivasjonskollektivet” 5 gånger. Under ett av dom sista uppehällena på kollektivet blev allting plötsligt annorlunda. En av de anställda vid kollektivet var en utövare. Under denna period var han på sommarträffen i Värmland. Vi hade tidigare diskuterat att mitt namn betyder ”Kungen av grytorna”. På sommarträffen tog denna person disken efter lunch, och medan han stod där kom han att tänka på mig. Jag hade vid denna tidpunkt börjat intressera mig för ”alternativa” saker. Jag hade lärt mig några Qigong övningar och läst några böcker om Buddhismen. Han ringde till kollektivet och fick dem att skicka mig till sommarträffen.

Mitt första möte med Falun Gong –99

Jag kände på en gång att detta var det som jag skulle göra resten av mitt liv. Jag kanske inte förstod alla principer om Fa i boken första gången jag läste den, men jag förstod och insåg att detta var det enda, det enda som jag kunde använda för att nå upplysning och bli räddad. Jag kände Falun rotera från första gången som jag gjorde övningarna, och jag kände att hela kroppen plötsligt blev helt lugn och harmonisk.

Jag vill säga till alla att jag tycker ni gör ett utmärkt jobb för Dafa i dag med att få fram sanningen om vad som händer i Kina. Jag tror att tiden som är kvar inte är särskilt lång, och att det är väldigt viktigt att bruka all den tid vi har på våran kultivering och på Fa-upprätande.

Jag vill gärna avsluta med några ord från Mästare Li Hongzhi:

”Svårt klara, kan klaras – svårt uthärda, kan uthärdas”

Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.