Mina erfarenheter efter ca. 1 års utövande

Det jag har fått är svårt att begripa men dom känslorna och förändringarna som har ägt rum inom mig är genomgripande. När jag började kultivera gjorde jag det eftersom det verkade bra och hade då inte en tanke på hur otroligt fort man utvecklas i kultivering. Och jag tror mig nu förstå innebörden i att återvända till sitt ursprung. När jag nu tittar tillbaka på mitt liv i början av kultiveringen så ser jag bara en svart massa, och jag undrar om jag verkligen var mig själv då. När jag utvecklas och märker att jag har kommit över en del hinder och släppt en del fasthållanden, så kan jag titta tillbaka och verkligen se att jag har kommit närmare mitt sanna jag. Undermedvetet ägnar man ju mycket tid åt att hitta sin identitet, folk försöker passa in i samhället och försöker hitta den roll man trivs i. Men det sanna kan ju aldrig hittas bland normala människor, för att hitta sig själv måste man söka inom sig och kultivera tillbaka.

En upplevelse

Jag stod och jobbade i skolan då en rätt bråkig kille ifrån klassen över mig kom fram, han gick och hämtade en svamp vilken han fyllde med vatten. Sedan gick han bort till mig och tömde den över mitt huvud. Hade jag inte kultiverat skulle jag troligtvis blivit rätt sur på honom, vilket kunde leda till bråk. Dock så kom inga aggressiva känslor upp alls, jag bara tittade på honom och fortsatte sedan ostört mitt arbete. Killen tittade på mig och märkte antagligen att det inte alls gjorde mig något, utan ett ord gick han sedan därifrån.

I kultiveringen har jag lärt mig att behärska mig själv väldigt bra, men detta behövs nästan aldrig eftersom jag upptäckt att det faktiskt inte finns någon anledning att bli sur, arg eller ledsen.

Det finns inte ord för att tacka dig ärade Mästare för det som du givit oss är över min förståelse.

Tack