En bonde skyndade iväg med sin häst och hund. Plötsligt slog blixten ner och dödade allihop. Liksom många andra själar som precis har dött, visste de inte att de var döda utan fortsatte att vandra.
De fortsatte i den stekheta solen. De svettades och var väldig törstiga. Då fick de syn på en vacker port som ledde in mot en glittrande öppen plats. I mitten av platsen fanns det en klar källa. Han gick genast fram och hälsade på vakten vid porten. ”Vad är detta för vacker plats?”
“Himlen” svarade vakten vänligt. “Det låter bra. Vi är väldigt törstiga allihop. Får vi gå in och ta något att dricka?”
“Du kan gå in, men du får lämna hästen och hunden utanför. Vi släpper inte in djur här.”
“Åh. Då struntar jag i det.”
Bonden klarade inte av att lämna hästen och hunden. De gick vidare och fortsatte att leta efter vatten. När de hade gått en lång stund hittade han slutligen en vattenkälla. Även där stod det en man som vaktade en port.
”Hej, kan jag och min häst och hund dricka lite vatten här?”
”Javisst” svarade vakten.
När de hade druckit färdigt tackade bonden och frågade vakten: ”Vad är det här för plats?”
“Himlen.” Bonden blev förvirrad. ”Hur kan det komma sig? Vi gick just förbi en vacker port och vakten där sade att det var himlen.”
”Det var helvetet” sade vakten.
”Ni borde hindra dem från att luras på det viset. De kommer bara att ställa till med problem.”
”De ställer inte till med problem” svarade vakten. ”Vi borde tacka dem för hjälpen eftersom de tar hand om de som överger sina vänner.”
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...