Utvecklas i svårigheter

Nyligen föreslog en artikel på en Falun Dafa-hemsida att fler Dafa utövare borde dela med sig av sina kultiveringserfarenheter. Under kultiveringen de senaste åren, tog jag en gång en felaktig väg och snavade. Jag mognade gradvis under dessa svårigheter. Jag vet mycket väl att jag har givits tillfälle efter tillfälle att bli rättfärdigt upplyst. Jag känner att jag är ansvarig att skriva ner mina innersta tankar och göra min del för att visa den onda förföljelsen.

Jag började utöva Falun Dafa i mars 1998. Innan jag fick Fa (Lagar och principer i buddha-skolan. Här är det använt för att referera till Falun Dafa), led jag av många sjukdomar såsom magkatarr, en gynekologisk sjukdom, förstoppning, och en gallblåseinfektion. Jag tog många kinesiska mediciner, västerländska mediciner, och folkläkemedel, men ingen av dem fungerade. När jag blev väldigt sjuk så kunde jag inte gå till arbetet. Det var i den här situationen som jag fick Fa. På den tiden så ville jag bara bota mina sjukdomar. Jag förstod inte vad kultivering var. Allteftersom som jag studerade Fa och gjorde övningarna, så förändrade jag min ursprungliga förståelse. Jag började en process av kultivering.

Inte långt efter att jag började göra övningarna försvann många dåliga saker. Min kropp blev väldigt lätt. Jag kommer ihåg en gång när jag gjorde den femte övningen att jag plötsligt kände att min kropp blev väldigt lätt som om jag leviterade! Gradvis förstod jag vikten av att studera Fa (här referereras till Falun Gongs böcker). Så efter arbetet och när jag hade gjort mina dagliga rutiner använde jag det mesta av min fritid till att studera Fa. Jag kände att mitt liv var väldigt helt och meningsfullt och jag fick mycket energi. Eftersom jag blivit friskare och gladare så jobbade jag varje dag med ett harmoniskt sinnestillstånd. Jag kultiverade entusiastiskt på detta sätt, med hela mitt hjärta, ända tills svårigheterna började.

Efter den 25 april 1999, började cheferna på mitt arbete att upprepat försöka övertala mig att sluta utöva Falun Gong. De tvingade mig att lämna in mina böcker och förtala Falun Gong. Eftersom jag inte var helt förberedd psykologiskt, så signerade jag mitt namn av rädsla och lämnade mot min vilja in mina böcker. Smärtan som jag kände kan inte beskrivas i mänskligt språk. Jag förstod att utan att det spelar någon roll vilka omständigheterna var, så skulle jag inte ge upp min kultivering. Så jag började studera Fa ännu flitigare, höja mitt Xinxing (sinne/hjärtats natur, moral) och förstå Fa utifrån Fa.

I mars 2000 blev jag olagligt häktad i 15 dagar eftersom jag åkt till Peking för en fridfull vädjan om ett slut på förföljelsen. Efter det talade alltid tjänstemän från byrån och min arbetsenhet med mig och tvingade mig att skriva rapporter (vill att utövarens tankar ska vara att ge upp Falun Gong) och försökte tvinga mig att ge upp utövandet. Inför olika slags press, speciellt ifrån min familj, så skrev jag igen ett garantibrev och sa att jag skulle sluta att utöva och inte heller göra någon mer vädjan. Återigen kände jag kval. Vid den tiden när jag läste Zhuan Falun (huvudtexten i Falun Gong), rörde varje ord och mening mitt hjärta. Jag trodde inte att jag kunde kultivera längre. Då uppmuntrade en medutövare mig att studera Fa mer och bad mig att inte göra misstag på grund av mina negativa tankar. De föreslog att jag skulle gräva ut mina fasthållanden och ta chansen och gå vidare. Just i det ögonblicket ringde cheferna för min arbetsenhet mig och sade att vad jag skrev inte tillfredställde dem och att jag måste skriva igen. Då förstod jag att det ännu inte var för sent. Jag skrev med stort mod ner min erfarenhetsberättelse och gav den till tjänstemännen i min byrå. Jag skrev om förändringarna i mitt sinne och min kropp. Jag fastslog också att jag skulle fortsätta med min kultivering till slutet. Efter det blev jag informerad om att jag hade tillåtelse att under ett år återgå till arbetet. Min inkomst var avskuren. Jag förstod inte att de förföljde mig. Fortfarande så uthärdade jag det passivt.

Jag var tvungen att börja arbeta för ett privat företag för att kunna försörja mig. Jag uppförde mig som en kultiverare, agerade enligt Fa och behandlade alla med ett ärligt och barmhärtigt hjärta. Jag försökte att göra mitt arbete väl. Efter en månads observation förändrade fabriksledaren sin attityd emot mig. Han gick ifrån att inte lita på mig i början till att respektera mig och sedan förstå mig. Han trodde inte längre på TV:s propaganda. En gång efter att ha tittat på ett TV-program sa fabrikschefen, "Vad som sägs på TV är inte i överensstämmelse med vad du har gjort. Jag kommer att säga några ord för dig om någon säger att utövare inte är ansvarsfulla och att de inte bryr sig om sina familjer eller barn." Även arbetarna i fabriken hade en korrekt förståelse av Dafa. Arbetet var hårt och lönen var låg, men jag kunde bekräfta kraften av Dafa med mitt eget goda uppförande. Ingenting annat kunde vara viktigare.

Den 23 februari 2001 medan jag arbetade på fabriken, kom fem personer och tvingade med mig till en "klass ("undervisning") i nationens rättsliga system" (faktiskt så var det en hjärntvättsklass). Flera lokala medutövare var också arresterade. Vad vi hörde i hjärntvättsklassen var ingenting annat än lögner, hot och trakasserier. Jag var väldigt lugn vid den tiden. De illasinnade orden och grundlösa lögnerna kunde inte rubba mig alls, utan gjorde istället min övertygelse mer bestämd. Eftersom vi vägrade att samarbeta betecknades vi som "nyckelutövare". Det gjorde de lokalt ansvariga för [förföljelsen av] Falun Gong mycket irriterade. När hjärntvättsklassen var avslutad lurade polismännen oss och sände oss till ett interneringcenter. Det var andra gången som jag olagligt arresterades. I interneringscentret började jag att ge vika. Jag fruktade att jag inte skulle klara av att hålla ut om jag sändes till ett tvångsarbetsläger. Som följd så utnyttjades detta. När jag mötte press från så många personers attacker så kunde jag inte se på det utifrån Fas perspektiv. Återigen gjorde jag vad en utövare inte ska göra. Jag signerade mot min vilja mitt namn på ett "garanti brev".

Nästa dag så frigavs jag och min arbetsenhet tillät mig att återvända till arbetet. I vilket fall så var jag väldig deprimerad. Kvalen i mitt hjärta ökade ifrån dag till dag. Under den tiden läste jag artikeln "Tvång kan inte ändra människors hjärtan." Jag förstod att kultivering är seriöst. Jag kunde inte upprepat göra misstag så jag publicerade en högtidlig deklaration (ett uttalande som säger att allt som var skrivet emot Falun Gong under tvång är ogiltligförklarat) på Minghui net: "Allt som jag har sagt innan som inte är i överensstämmelse med Dafa är ogiltligt. Jag utövar Falun Dafa beslutsamt och blir en genuin Dafa utövare." Jag var beslutsam att ta bort smutsfläckarna med mina verkliga handlingar. Jag kände att jag inte skulle fläcka ned Dafa. Från den stunden har jag beslutsamt motstått förföljelsen.

I april 2002 blev den barbariska förföljelsen extrem. När jag på morgonen de 23 april var på arbetetl urade tre polismän mig att gå till polisstationen. De sa åt mig att skriva under ett "erkännande-brev." Jag vägrade bestämt att signera. Polismannen sa "Du kan inte förvänta dig att gå tillbaka om du inte skriver under". Sdan tog de mig ner till undervåningen och tryckte in mig i en polisbil. De körde till mitt hem och som brottslingar genomsökte de mitt hem. På grund av mina starka upprätta tankar så kunde de inte finna vad de sökte. Sedan tog de mig till polisstationen igen. På eftermiddagen sändes jag till ett interneringscenter. Där reciterade jag Fa och sände upprätta tankar (detta kan förstås som en slags meditation) med andra medutövare som var fängslade i samma avdelning som jag. Vi kände att vi skulle gå ut ur interneringscentret öppet och rättfärdigt och inget är värdigt att på något sätt testa oss. Jag sa tyst inom mig till Mästaren, "Jag måste göra väl denna gång och uppföra mig som en Dafa-utövare." På eftermiddagen den 26 april sa vakten oväntat till mig att ta mina saker och gå. Så jag gick ut ur interneringscentret på ett öppet och rättfärdigt sätt. Senare gick också flera medutövare ut ur interneringscentret.

Några dagar senare, fann jag att mina kollegor, min man och mina vänner hade gjort allt de kunnat för att rädda mig. Mina kollegor gick för att tala med en av direktörerna på polisstationen om min situation. Han beordrade omedelbart en underordnad chef att frige mig och sa, "Vi gör ett undantag för att hon behövs på sitt arbete." Denna gång gjorde min man det mycket bra, när han försökte få mig fri. Han argumenterade med polisen, frågade dem om att frisläppa mig och tog alltid mitt parti. Tidigare hade min man utan min tillåtelse skrivit några rapporter i mitt namn, för att tillgodose de onda människorna.

En gång hade jag en lycklig familj och ett stabilt arbete. På grund av förföljelsen under de senaste tre åren, har min familj fullständigt fallit samman. På grund av att jag har satts i fängelse flera gånger så kunde inte min man bära det mera och bad därför om skilsmässa. Han gjorde i okunskap många saker respektlöst mot Dafa. Även om han inte kan förstå mig nu, är jag säker på att han en dag definitivt kommer att förstå mig och kommer att stå på den sanna sidan.

Nyligen har jag tvingats hemifrån och leva på flykt för att undvika förföljelse, men oavsett hur omständigheterna är kommer jag inte att vika undan.

Ovan är min personliga kultiveringserfarenhet. Medutövare, peka vänligt ut någonting som är felaktigt.


http://clearharmony.net/articles/200212/8854.html

Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.