Falun Dafa-utövares medkänsla är mäktig och värdig

När jag spärrades in i fånglägret träffade jag en kvinnlig intern. Ju vänligare jag behandlade henne, desto mer förbannade hon mig. I början rördes inte mitt sinne alls, men senare frågade en utövare mig: "Varför behandlar hon dig alltid så? Titta in i dig själv!" Så jag frågade mig själv: "Vad har jag gjort för fel som gör att hon agerar på det här sättet? Under de här omständigheterna måste jag ta Fa [Falun Dafas principer] som min Lärare och bli än mer strikt med mig själv; mina goda tankar gentemot henne måste vara upprätta, utan att innehålla tankar om hat och klander; medkänsla kan lösa allting." Så när än hon gav mig svåra stunder och behandlade mig orättvist så hade jag överseende med henne. Situationen blev dock värre. Hon var oförskämd mot mig hela dagarna och till och med när jag låg i min säng och skulle sova så skrek och svor hon åt mig. Jag behandlade henne väl och förväntade mig ingenting tillbaka; jag ville att hon genom mina handlingar och mitt uppförande skulle veta att Falun Dafa är bra. Men varför behandlade hon mig alltid på ett sådant hårt sätt?

Nästa dag pratade hon med den ansvariga personen på vår avdelning: "Jag bara är sån här; ju vänligare någon behandlar mig, desto mer hatar jag den personen. Jag behandlar mina föräldrar på samma sätt." Eftersom jag satt nära inpå så hörde jag vad hon sade och då förstod jag. Jag visste att när vi skulle äta tänkte hon hacka på mig igen. Hon började skrika och svära åt mig utan anledning. Den här gången tolererade jag det inte passivt. Jag ställde mig lugnt upp medan alla andra satt. Jag sade allvarligt och bestämt till henne: "Tro inte att bara för att jag utövar Zhen, Shan, Ren (Sanning, Godhet, Tålamod) så kan du låta din onda sida bli helt galen! Falun Dafa-utövares barmhärtighet är mäktig och värdig."

Alla var chockade och ingen gjorde ett enda ljud ifrån sig. Efter några minuter ropade andra fångar åt henne att de ogillade det hon gjorde. Tre dagar senare frisläpptes jag och alla interner applåderade åt mig. När jag var på väg in i bilen, sprang hon som alltid hade förbannat mig fram till porten med tårar i ansiktet och sade: "Ta hand om dig syster. Du hör inte hemma här. Jag hade fel."


Översatt från: http://en.clearharmony.net/articles/200302/10069.html