Några ord om anledningen till varför man misslyckas med att söka inom sig

Att vara oförmögen att söka inom sig manifesteras olika på olika nivåer. På lägre nivåer visar det sig genom att man är rädd för att känna sig sårad, förlora någonting och ha mindre än andra. Faktum är att söka inom sig är början till godhet.

"...verklig höjning kommer av att släppa, inte av att få." (Fa-undervisning vid 2002 års Fa-konferens i Philadelphia, USA)

Att söka inom sig innebär inte att man kommer att förlora någonting värdefullt, snarare innebär det att man förlorar vad som är värdelöst, smutsiga mänskliga föreställningar på ytan och de fasthållanden som de ger upphov till. Detta är dåliga saker som kan en inskränka en person och föra honom mot ödeläggelse. T ex, en person som inte klarar av att andra inte behandlar honom väl och säger snälla saker om honom, varför klarar han inte av det? Är det inte hans egocentriska hjärta som håller fast vid berömmelse, personlig vinning och som ska ha sista ordet och inte vill förlora ansiktet som utmanas?

Är dessa tankar verkliga reflektioner av oss själva? Kan hans essentiella beståndsdelar tas iväg av andra som inte behandlar honom väl eller säger dåliga saker om honom? Kan hans kultiverade gong (energi) stjälas? Faktum är, han förlorar inget värdefullt. Istället, vad han förlorar är betungande, smutsiga saker.

Varför är vi då så motvilliga att släppa dem? Varför kan vi inte ge upp dem utan förbehåll? Har inte vår Lärare berättat för oss, "...verklig höjning kommer av att släppa, inte av att få." (Fa-undervisning vid 2002 års Fa-konferens i Philadelphia, USA)

Översatt från:
http:clearharmony.net/articles/200303/10837.html