Jag anlände till Peking den 8 maj. Jag betalade resan delvis genom att använda mitt stipendium och delvis genom att min vän betalade för den service jag utfört på hans dator. Han blev behagligt överraskad när han senare fick reda på hur jag använt hans pengar.
Under min resa till Peking mötte jag en hel del människor som jag hade ödesförbindelser med. Jag tror att majoriteten av kineserna är människor som har djupa ödesförbindelser med varandra. Den mest oförglömliga upplevelsen var för mig den fridfulla och harmoniska atmosfären i vilken jag befann mig i hela tiden och den varade tills jag återvände till Nordamerika. Varje ögonblick kändes det som jag blev vägledd och jag blev absorberad av Dafa. Så länge jag bad om det så fick jag ta emot det.
Jag var ensam, kunde knappt prata engelska och inte någon kinesiska. Jag var vilsen i folkmassorna. Det var inte förrän jag sa till mig själv, ”jag hittar inte längre min väg. Jag behöver hjälp!” som två kinesiska flickor gav mig hjälp. De gick emot mig från ett ställe inte långt från torget. Jag befann mig i en återvändsgränd och taxichauffören hade släppt av mig, dvs på en plats ganska långt ifrån dit jag planerat åka till.
De två flickorna visade mig vägen och hjälpte mig med allt jag behövde: ett ställe att äta på och ett billigt hotell att bo på. Fastän de visste att jag var Falun Gong-utövare så fortsatte de hjälpa mig och gjorde allt de kunde för att hitta ett hotell natten innan jag skulle göra min fridfulla vädjan på torget. Eftersom den förre hotellägaren visste att jag var Falun Gong-utövare föreslog han att jag skulle lämna hotellet. Annars så skulle polisen låta stänga det. Jag lämnade det eftersom jag inte ville förorsaka dem problem.
Jag fick anvisningar när jag gjorde banderollen. Jag fick de kinesiska tecknen för Sanning, Godhet och Tålamod via e-post och jag behövde skriva ner dem. När jag talade med en kinesisk kille så visade jag honom dessa tecken och han sa att han kände till dem. Han gjorde en vacker banderoll med tecknen för ”Sanning, Godhet och Tålamod” åt mig. Senare upptäckte jag att bredden och längden båda var mindre än de på min Pekingkarta, något som möjliggjorde att jag kunde gömma den inuti kartan.
Jag träffade också en AFP-journalist som sände någon att rapportera om händelsen på måndag eftermiddag.
Måndag den 13 maj 2002 vaknade jag tidigt och packade ihop mina saker. Jag kommer fortfarande ihåg denna stund för jag var både rädd och upphetsad.
Jag tycks komma ihåg hela scenen kristallklart, dvs när jag anlände till Himmelska Fridens Torg. Jag sände upprätta tankar, gick omkring, tittade efter andra utövare och journalister. Jag kommer också ihåg första gången jag stannade för att ta en paus, under det att jag pratade med en australiensisk utövare. Sedan såg jag journalisten från AFP. Två poliser kom på en gång och kollade min legitimation och min väska.
Jag har ett levande minne av vad som hände en halvtimme senare och detta oändliga ögonblick är för alltid fastetsat i mitt minne: jag stod upp och gick mot mitten av Himmelska Fridens torg. Jag hörde ingenting. I det ögonblicket fanns bara Dafa, banderollen och jag själv. Jag drog ut banderollen ur kartan, svängde den ovanför mitt huvud och ropade högt av hela mitt hjärta, ”Falun Dafa är bra.” Jag ska alltid komma ihåg dessa få sekunder. Därefter kom några polismän och försökte slå ner mig. De rörde mig emellertid inte och en av dem föll till marken efter att han rört mina händer.
Sådana magiska ögonblick framträder ofta framför mina ögon. Varje gång har jag lika starka känslor. När helst jag tänker på detta så fylls mina ögon med tårar. Jag vill tacka Mästaren för att ha gett mig en sådan ojämförbar ära som att bekräfta Dafa på Himmelska Fridens Torg.
Eftersom jag är fransman hade inte polisen någon aning om vad de skulle göra. Den franska kulturen var i det förflutna mycket respekterad. För dem var en fransk utövare något nytt och förvånande som drog till sig många människor. Jag kände att jag levererade ett budskap med en fredfull och resonabel attityd. Till och med polismannen som tog hand om mig litade på mig. På väg till flygplatsen nästa dag sa han till mig att han kände att jag inte skulle skapa problem för honom. Då berättade jag för honom att jag kommit hit för att visa att Falun Dafa är bra, inte för att ge honom några problem.
Detta förändrade utan tvekan mitt liv för alltid. Oavsett om jag är i Kina eller i Japan, så känner jag att jag verkligen är hemma, speciellt på Himmelska Fridens Torg. Dessutom så har detta också väckt min önskan att återvända ”hem”, tillbaka till det ursprung varifrån jag en gång kom. Jag vet attt vår Mästare inte vill att vi ska ha något fasthållande till detta. Jag gav upp fasthållandet till liv och död och har erhållit känslan av återfödelse.
Min nivå har höjts och min förståelse av Dafa har fördjupats av denna erfarenhet. Under hela resan trodde jag fullt och fast på vad vår Mästare sagt till oss eftersom allt är mycket verkligt från början till slut. Utifrån min absoluta tro på Dafa så fortskrider allt på ett enkelt sätt. Vägen är lagd och allt jag behöver göra är att följa den framåt.
När jag kom hem så fick jag mycket stöd i allt vad jag företog mig av alla omkring mig, mina vänner och kolleger och min familj.
Det är detsamma idag. När jag pratar med andra, speciellt med kineser, så berättar jag för dem utan minsta tvekan att jag är stolt över att vara Dafa-utövare. Jag säger också till dem att människor behöver bara se sig omkring för att se vad som händer i världen och att de kommer att upptäcka att principerna Sanning, Godhet och Tålamod verkligen kan göra samhället stabilt och bringa fred till världen.
Detta är bara min personliga förståelse. Var vänlig peka ut eventuella felaktigheter.
Översatt från: http://www.clearharmony.net/articles/200305/12679.html
Kinesisk version: http://www.yuanming.net/articles/200305/20585.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...