Under söndagen den 20 maj genomfördes en Nordisk Falun Dafa-konferens i Göteborg. Ett par hundra Falun Gong-utövare från Sverige, Norge, Danmark, Finland, Lettland och Polen hade rest till Göteborg över helgen för att delta på konferensen och olika aktiviteter som arrangerades i anslutning till denna.

Ett tiotal personer delade med sig av sina kultiveringserfarenheter. Gemensamt för de olika talarna var att de ville hjälpa andra att göra framsteg i deras kultivering genom att berätta om sina egna erfarenheter, tankar, olika situationer och liknande som de tror att andra utövare kan dra nytta av.

Falun Dafa-konferenser arrangeras över hela världen sedan kultiveringsmetoden började spridas offentligt. Som alla Falun Dafa-aktiviteter är den kostnadsfri för deltagarna och syftet är att utövare ska ges möjlighet att få ta del av varandras erfarenheter av kultiveringen.

FN:s åttonde människorättsråd hölls i Genéve mellan den 3 och 20 juni 2008. Flera människorättsorganisationer rapporterade om människorättsbrott på olika håll i världen. Då den kinesiska kommunistregimens förföljelse mot Falun Gong-utövare sedan lång tid tillbaka har varit en källa till oro för FN:s människorättsorganisation, bjöds Lu Shiping in för att berätta om sina upplevelser och erfarenheter av förföljelsen mot Falun Gong. Hon har tidigare utsatts för grym tortyr i Wanjias tvångsarbetsläger i Harbin i Heilongjiangprovinsen.

Lu arbetade tidigare för Harbins läkemedelsfabrik som exportchef. Hon arresterades dock fyra gånger på grund av att hon höll fast vid sin kultivering av Falun Gong och för att hon förklarade fakta. Hon spärrades in i det ökända Wanjias tvångsarbetsläger i Harbin under 20 månader och utsattes där för olika grymma tortyrmetoder, både fysiskt och psykiskt. Efter att hon sluppit därifrån hade hon inget annat val än att lämna familjen för att hitta tillfälliga arbeten på andra platser. Som tur var lyckades Lu fly från Kina och hitta till ett fritt samhälle 2007.

Förföljelsen som Lu utsattes för finns dokumenterad i FN:s förteckning över människorättsbrott 2002. Under mötet uttryckte tjänstemän i FN:s människorättsråd vilken tur det var att Lu lyckades fly från Kina. Det är ovanligt att ett offer för förföljelse, som finns med i FN:s förteckning över människorättsbrott, personligen kommer och berättar om sina upplevelser i FN:s människorättsråd. Detta var ett starkt bevis på ett effektivt och framgångsrikt arbete. Några tjänstemän ställde detaljerade frågor till Lu om förföljelsen, som berörde deras respektive specialområden.

Ett stort antal Falun Gong-utövare har förföljts till döds

Lu vittnade inför FN:s tjänstemän inom ramen för en utredning om godtyckliga dödsstraff: “Även om Falun Gong-utövare inte har dömts till döden av kinesiska domstolar har ett stort antal Falun Gong-utövare förföljs till döds i fängelser, tvångsarbetsläger, interneringscenter och till och med hjärntvättcenter och allmänna säkerhetsbyråer. Antalet som finns dokumenterat utgör endast en liten andel av den verkliga siffran.“

Minst tre utövare i Lus bekantskapskrets har förföljts till döds: Wang Honggang, Li Wenrui och Yin Anban. Samtliga var välutbildade och i 30-årsåldern när de förföljdes till döds. Wang Honggang misshandlades till döds inom 24 timmar efter att han arresterades av poliser och Allmänna säkerhetsbyrån har ännu inte förklarat omständigheterna kring Wangs död för hans anhöriga.

Li Wenrui, som hade en magisterexamen från Harbins industrihögskola, arbetade som statstjänsteman. Han misshandlades så våldsamt av poliser vid Mentougous polisstation i Peking att huvudet deformerades, fast poliserna hävdade senare att Li hade begått självmord. Han lämnade en elvaårig dotter efter sig. När hans anhöriga fick se hans vanställda kropp ville de protestera hos högre myndigheter, men poliserna hotade med att hela familjen skulle stämplas som anti-revolutionära brottslingar om de vidtog några åtgärder. De kände sig tvungna att ge efter för hotelserna. De var så chockade att hans dotter knappt vågade tala alls därefter.

Yin Anbang, som arbetade som föreläsare vid ett universitet, utsattes för förföljelse flera gånger och internerades i det beryktade Zhanglinzis tvångsarbetsläger. På våren 2006 förföljdes Yin till döds i Tailaifängelset i Qiqihar, 36 år gammal. När Lu mindes tiden då hon gjorde Falun Gong-övningarna, studerade och utbytte erfarenheter tillsammans med dem blev hon så rörd att hon inte kunde låta bli att gråta. En FN-tjänsteman blev själv så rörd att han slutade anteckna och lade ner pennan på bordet.

Alla Falun Gong-utövares frihet har kränkts

Den tjänsteman som sedan nyligen är ansvarig för yttrandefrihet är en relativt ung man. Lu Shiping förklarade för honom om hur människor förbjuds att låta sanningen komma fram inom den kinesiska regimens rättssystem, hur de tvingar andra att ljuga och hur den systematiska hjärntvätten, som bland annat utnyttjar brutal tortyr, tvingar människor att överge sin övertygelse. I arbetslägren använder de först våld för att bryta ner offren och tvinga dem att ge upp, därefter visas videomaterial som förtalar Falun Gong och dess grundare och sedan tvingar de dem att berätta lögner. Så länge man har sina egna tankar, vilja att uttrycka sig fritt eller bara vill vara tyst, utsätts man för brutal tortyr. När tjänstemannen fick höra det här blev han djupt bedrövad, ställde massor av frågor och antecknade flitigt.

Den kinesiska kommunistregimen förnekar Falun Gong-utövare rättsliga procedurer

En kvinnlig tjänsteman uttryckte oro över den kinesiska regimens rättsväsende. Lu Shinping berättade att systemet med tvångsarbetsläger i den kinesiska regimens regi inte följer några rättsliga procedurer. Vem som helst inom Allmänna säkerhetsbyrån eller 610-byrån kan bestämma sig för att spärra in Falun Gong-utövare i tvångsarbetsläger utan att någon förklarar vilka rättigheter de har eller ger dem möjlighet till advokathjälp. Dessutom kan de utan vidare fängsla utövare under 15 dagar genom att hänvisa till ”administrativ internering”. Under den perioden tillåts inga telefonsamtal med familjemedlemmar, men de anhöriga tvingas betala för maten under interneringen. Många utövare interneras under långa perioder innan de spärras in i tvångsarbetsläger. I tvångsarbetslägren får utövarna inte träffa sina anhöriga förrän de har blivit transformerade. Eventuella läkarundersökningar eller så kallade “förbättrade levnadsförhållanden” måste betalas av utövarna själva i tvångsarbetsläger och interneringscenter.

Brutal tortyr leder till rädsla under lång tid

Inför tjänstemannen som arbetade specifikt med “brutal tortyr” redogjorde Lu Shiping för de olika tortyrmetoderna som personligen hade utsatts för: elektriska batonger, upphängning, fysisk misshandel, långa perioder i isoleringsceller, sitta på järnstolen, psykisk misshandel, tortyr med höga ljud, tvångsmatning, nedkylning, förbud mot toalettbesök och så vidare. Efter åtta års förföljelse i Kina kan hon fortfarande inte lämna rädslan bakom sig. Till och med i den här fria miljön känner hon sig nervös så snart någon knackar på dörren. Hon berättar att det är en kvardröjande effekt från tiden då hon jagades av polisen och bodde i ett hyreshus. Under den ”röda terrorn” levde hon hela tiden med rädslan för att polisen skulle stå utanför dörren.

Förföljelsen mot Falun Gong-utövare kan påverka hela det kinesiska folket

När Lu talade med tjänstemännen som ansvarade för “trosförföljelse”, “slaveri”, “förföljelse mot kvinnor” respektive “hemlöshet”, berättade hon om den nio år långa förföljelsen mot oräkneliga, oskyldiga och goda Falun Gong-utövare baserat på sina personliga erfarenheter i Kina. Förföljelsen har aldrig trappats ned någon gång sedan den inleddes. Tiotusentals utövare har fängslats, hundratusentals familjer har drabbats och över hundra miljoner som följer Sanning, Godhet och Tålamod utsätts för förföljelsen.

Slutligen uppmanade Lu tjänstemännen på FN att hjälpa till med att rädda de förföljda Falun Gong-utövarna i Kina, som har levt under dödshot varje dag under de senaste nio åren.

Den 14 juni 2008 höll Tuidang-center Frankrike en aktivitet för att stödja de trettioåtta miljoner kineser som tagit avstånd från det kinesiska kommunistpartiet (kkp). Aktiviteten hölls i Paris område 13 där det bor många kineser, och under aktiviteten avslöjades kkps vilseledande propaganda. Två kineser tog direkt avstånd från kkp den dagen. De bad fler kineser ta avstånd från kkp så fort som möjligt.

Allmänheten skriver på namnlistor för att stoppa kkps förföljelse av Falun Gong-utövare

Exponering av kkp mitt på bara dagen

Hu, representant från det franska Tuidang-centrets

Representanten från Tuidang-center Frankrike, Hu, sade att människor har sett kkps ondska särskilt just nu i Flushing, New York. Kkps ambassad låg bakom händelserna. De köpte till och med bovar och banditer för att störa och sedan skyllde de allt på andra för att förfölja Falun Gong. Just nu när en jordbävning har blivit en nationell katastrof, tänkte kkp inte på jordbävningsoffren, de tog inte ens hand om de överlevande, utan vände sig mot Falun Gong-utövare. Vi vädjar till folk att se kkps ondska och inte förledas. Samtidigt vädjar vi också till allmänheten att lära känna Falun Gong och förstå vad Falun Gong är, vad vi tror på och vad som är sant. På banderollerna står det att himlen kommer att eliminera kkp och välsigna Kina. På några årtioden så har kkp slaktat åttio miljoner kineser. Nu är det dags för himlen att eliminera kkp. Vi hoppas att det vilsna kinesiska folket skall skynda sig att ta avstånd från kkp och säkra deras framtid. Idag finns det redan många som har lämnat kkp och dess underlydande organisationer under vår aktivitet.

Det kinesiska folket tar avstånd från kkp

Chao från Shenyang tar avstånd från kkp

Chao kom från Shenyang och tog avstånd från kkp och dess underlydande organisationer. Han sade, jag håller med om att man bör ta avstånd från kkp. När jag var barn så var jag med i kkps ungdomspionjärer. Jag skulle vilja ta den här chansen och lämna ungdomspionjärerna.

Under aktiviteten visade Falun Gong-utövarna en DVD om hur Kinas konsulat i New York manipulerat och köpt bovar för att störa Tuidang-centret i Flushing, New York, och förfölja Falun Gong; kkp ansåg att massakern på Himmelska fridens torg var självmord. Det var många kineser som stannade till för att titta och de såg på hela inslaget om alla fakta som omintetgjorde kkps vilseledande propaganda.

Aktiviteten lockade flera av de lokala kineserna

Gregory Fichet, fransk student, "Låt kineserna se sanningen om förföljelsen, det är viktigt"

Studenten Gregory Fichet sade, "Det här är den första gången jag inser hur mycket Falun Gong har lidit. Det förvånar mig inte alls att en kkp-styrd regering hittar på sådana här saker. Jag tycker vi skall göra något. Det är viktigt att låta alla kineser få höra talas om den här förföljelsen. Jag tycker att det kinesiska folket accepterar för mycket hos den grymma kkp-regimen. Vi borde låta fler och fler människor få kännedom om sanningen, agera och ta upp kampen för Kinas frihet. Fransmännen borde även de få höra talas om dessa problem och bli medvetna om dem. Sätt lite press på den franska regeringen genom att använda den allmänna opinionen så att de i sin tur kan sätta ordentlig press på den kinesiska regeringen."

Han ville be kineserna att, "Gå mot friheten och låt fler och fler göra er sällskap på vägen."

En fotograf från Reportrar utan gränser, Ly Louis, sade, "Jag hoppas att fler kan lyssna på Falun Gong."

Den vietnamesiske immigranten Ly Louis är fotograf för Reportrar utan gränser. Han sade, "Kkp ljuger inte bara i sina rapporter till det kinesiska folket, de ljuger även för de 50 miljoner kineser som bor utanför Kina. Om folk inte får veta sanningen så blir de likgiltiga. De borde dessutom få höra talas om förföljelsen av Falun Gong."

Han tillade, "38 miljoner har tagit avstånd från kkp. Jag tycker att den här rörelsen är fullt tillräcklig i styrka. Jag hoppas att antalet som tar avstånd från kkp kan tredubblas eller mångdubblas tiofaldigt. Det här absolut en global rörelse."

Yang Weihus, 35, bodde byn i Yongxing, Hulan District i Harbin, Heilongjiangprovinsen. Han började utöva Falun Dafa 1996 och gagnades både fysiskt och mentalt. Han har anhållits och spärrats in tre gånger de senaste nio åren.

Den 3 april 2003 arresterades han av poliser från Hepingpolisen och spärrades in på Hulandistriktets interneringscenter. Därefter såg de till att döma honom till tre års tvångsarbete och förde honom till Changlinzis tvångsarbetsläger i Harbin.

Den 27 juni 2003 flyttades Yang och tio andra utövare till den femte avdelningen på Changlinzis arbetsläger. Vakten Zhao Shuang (man) beordrade en grupp assistenter att ge de utövare som inte var sjuka elstötar med elektriska batonger i tre timmar.

Yang utsattes för omänsklig tortyr på den femte avdelningen. Vakterna Zhao Shuang, Qiang Shengguo och Wang Kai (alla män) torterade utövarna och kvävde dem nästan med plastpåsar, misshandlade dem och låste in dem i små celler (1) etc. Yang släpptes när han hade torterats så svårt att han inte längre kunde ta vara på sig själv. Han fick högt blodtryck och njurproblem som följd av misshandeln. När Yang släppts försämrades hans hälsa och han var akut sjuk flera gånger. Han avled den 5 juni 2008.

Not:

(1) Liten cell - Fången låses in i en mycket liten cell. Vakterna sätter handfängsel på utövaren så att utövaren har sina armar på ryggen och att händerna fästs i en position där utövaren varken kan röra sig eller ligga ner. Den lilla cellen är fuktig och mörk. Fången tvingas urinera och tömma tarmen i cellen. Man serveras enbart halva måltider. På nätterna springer råttorna omkring. Stanken i cellen är så hemsk att man knappt kan andas.

Engelsk version: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2008/6/30/98557.html
Kinesisk version: http://minghui.org/mh/articles/2008/6/29/181121.html

Falun Gong-utövare Li Qingling fördes hem den 30 december 2005 sex månader innan fängelsetiden var slut. Vid den tiden var hennes hälsa ordentligt försämrad. Hon kunde inte gå och inte heller lyfta sin vänstra arm.

Hon hade även ett infekterat liggsår vid svanskotan så djupt att benet syntes. Li Qinglings föräldrar kunde inte hålla tårarna tillbaka, "Ni har nästan torterat ihjäl vår dotter och sedan fört hem henne!" Li Qingqing avled sex månader senare. Hon blev bara 42 år.

Li Qingqing bodde på 37 Houlong Street, Fu'an City, Fujianprovinsen och hon åkte till Peking innan det kinesiska nyåret år 2000 för att vädja för Falun Gongs rättigheter. Hon arresterades senare och sändes tillbaka till Fu'an där hon frihetsberövades i 15 dagar.

Den 22 augusti 2001 arresterades hon på nytt för att ha delat ut sanningsklargörande material och hon spärrades in på Fu'ans häkte. I november 2002 dömdes hon till fem års fängelse av Fu'ans domstol.

Den 28 januari 2003 flyttades hon Fujians kvinnofängelse där hon utsattes för än mer omänsklig tortyr. Chefsvakten tvingade Li att se videos som förtalar Dafa och torterade henne med den så kallade tortyrmetoden att stå upp i 45 dagar: den här metoden krävde att hon först skulle stå upp 24 timmar om dygnet i sex dagar och därefter tvingades hon att stå till klockan 02.00, inkluderat en vecka då hon även stod under lunchen. Efter detta tvingades hon att utföra slavarbete, såsom att sy skor framtill midnatt och därefter gå upp igen klockan 04.00.

För att tvinga Li Qingling att ge upp sin tro på Dafa så gav man henne dessutom elektriska stötar och hängde upp henne i ett mörkt rum med bara tårna i golvet. Li inledde en hungerstrejk i protest mot förföljelsen i tio dagar och när man såg hur illa hennes hälsotillstånd blev så sände man hem henne för att undvika ansvar.

Li Qingqing fortsatte att klargöra sanningen om Dafa och kkps förföljelse framför skolor där hon bodde efter det att hon kom hem. Sex månader därefter så avled hon.

Engelsk version: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2008/6/29/98541.html
Kinesisk version: http://minghui.org/mh/articles/2008/6/13/180186.html

Jag började kultivera i Dafa hösten 1998. Jag vill berätta hur jag fick Fa och hur jag genom denna tioårsperiod har försökt att följa med i Fa-upprätandet och harmonisera de händelser och svårigheter som jag har mött.

Innan jag fick Fa levde jag varje dag med en känsla av att inte tillhöra det liv som jag levde, ofta tittade jag upp mot himlen och undrade när jag skulle få komma hem. Vad gjorde jag här egentligen? Varför var jag här? Samtidigt som jag älskade livet, min familj och alla vänner upplevde jag ofta att livet här var utan egentlig mening, mer som en film som skulle genomlevas. Jag upptäckte också att jag själv ofta handlade på ett dåligt sätt mot mitt eget samvete t.ex en situation i min barndom, där jag bodde, bodde det en familj vars ena dotter var handikappad. Det hände ibland att andra barn mobbade henne, varje gång detta hände gick jag hem, jag deltog aldrig men på vägen hem undrade jag alltid varför jag inte sade till de andra att sluta göra på detta sätt.

En dag, nästan som om det var något som bara skulle genomlevas, höll jag i ett sådant litet äpple som inte går att äta, jag vet inte ens när jag bestämde mig för att kasta det på henne men jag vände mig om, hoppade upp och kastade äpplet på henne och samtidigt undrade jag varför jag gjorde det? Efter några sekunder kom hennes far som tog ett hårt grepp om min arm, vände mig om och gav mig en örfil. Jag tittade på honom, tackade honom och gick skamsen därifrån. Jag kommer ihåg flera sådana händelser där jag samtidigt som händelsen utspelas undrar varför jag utför den dåliga handlingen. När jag senare började studera Fa förstod jag att många sådana händelser var ödesförbindelser som knöt oss samman och som löstes upp eller balanserades.

Ofta funderade jag på sådana händelser som bara rullar på i livet utan någon synbar egentlig mening eller förklaring. Jag sökte tidigt olika sätt för att förstå livet men då jag inte hade någon kontakt med religion och jag efter flera försök hade bett Gud om ett tecken eller vägledning började jag experimentera med olika idéer och tankegångar. Jag studerade beteendevetenskap och försökte förstå mänskligt liv utifrån ett vetenskapligt perspektiv men blev aldrig nöjd med de förstålelser jag fick. Jag visste att det fanns en mening, jag såg ju varje dag saker som fick mig att förstå att alla människor är unika och har olika färdigheter till och med övernaturliga förmågor men jag hade ännu inte fått Fa så jag gick vidare i mitt sökande i det vardagliga livet och började sakta, sakta att förfalla. Vid 20 årsåldern började jag att nyttja narkotika och alkohol och inom några år var jag redan missbrukare.

I 30-årsåldern läste jag en bok om en Aboriginstam som levde enligt gammal tradition som tog emot en amerikansk författarinna som gäst under en tid för att visa henne sitt sätt att leva. De ansåg att vårt västerländska sätt att leva är degenererat då vi inte längre levde i harmoni med naturen och universum. Denna stam, då de var ute på vandring och inte hade någon mat, bad de universum om föda. Bönen började alltid med - om det är bra för alla andra varelser i universum så skull vi vilja äta och inom kort så stötte de på ett djur med offerställning eller ätliga växter. En gång bad de universum på samma sätt om att få visa henne deras läkekonst varpå följande dag så ramlade en stammedlem nerför ett stup och bröt benet. Inom några timmar hade de läkt hans ben och de fortsatte sin vandring. Jag blev berörd av sättet som de satte universums och omgivande varelsers behov och tillåtelse främst i allt vad de gjorde och hur detta var deras vägledning i livet.

Jag hade vid den tiden brutit upp med min flickvän och åt inte på hela dagarna, när jag vaknade en morgon så bad jag universum – snälla universum, om det är bra för alla andra varelser så skulle jag vilja äta något idag. Jag tänkte inte mer på det den dagen men vid midnatt så kom en god vän till mig med 5 smörgåsar till baren där jag arbetade och vi åt. Jag hade glömt min önskan men kom ihåg den dagen efter när jag vaknade och jag kände hur denna händelse skulle ha en betydande roll i mitt liv.

I slutet av augusti 1998 kom jag i bråk med polisen och hamnade i häktet. Jag var trött på sättet som jag levde mitt liv och hade redan varit missbrukare i 13 år. Jag renade mitt sinne så gott jag kunde och bad universum om ett liv i sanning. Jag visste då att jag var tvungen att offra saker och gå igenom svårigheter men jag var redo… Efter ca 2 veckor kom en god vän till mig på besök och visade övningarna och gav mig en kopia av Zhuan Falun. Jag hade sökt länge och gått igenom mycket och jag förstod att detta var vad jag hade letat efter. Frågan för mig var bara om jag skulle visa mig vara värdig Dafa och Mästare Li´s mödosamma räddning.

Den 20 juli 1999 började förföljelsen av Falun Gong i Kina. Jag kommer ihåg att jag reagerade på nyheterna då dessa förmedlade den officiella Kinesiska versionen där Falun Gong beskrevs som en samhällsomstörtande sekt, jag blev ledsen för att folk nu blev så lurade och kände också att det som nu hände var en sorts prövning på min tro på Dafa. Inom kort började vi gemensamt med sanningsförklarande aktiviteter och sakta men säkert började medias bild på Falun Gong förändras.

Vi började med att dela ut flygblad som förklarade sanningen, vi hade banderoller uppe i centrala delen av staden under en sammanlagd tid av 6 månader, vi etablerade övningsplatser för att lära ut övningarna till nybörjare och senast så arbetade vi med att sätta upp Shen Yun som fick en enorm effekt för allmänheten i vår stad. Under hela denna tid sedan 20 juli 1999 kultiverade vi i samhället och vi använde hela vårt kontaktnät i vardagslivet för att mobilisera en opinion mot förföljelsen. Familj, vänner, arbetskollegor och affärskontakter alla engagerades på olika sätt för att förmedla den sanna bilden av Falun Gong och förföljelsen.

Samtidigt som jag skriver detta så förstår jag att vi ändå inte har gjort tillräckligt i och med att människor prioritera handel med Kina och att människor har en relativt otydlig bild av det kinesiska kommunistiska partiets natur och historia. En allmän tankegång idag bland våra politiker och medborgare är att ”man inte kan ta till extrema åtgärder mot brott mot mänskliga rättigheter, det blir bara kontraproduktivt, vi ska istället utöka kontakten och på så sätt använda detta för att informera om mänskliga rättigheter”. Jag tror att vi har brustit i att förmedla vad det kinesiska kommunistiska partiet är och hur det trots sin omänskliga natur har lyckats behålla makten i Kina så länge. Vi borde på ett djupare plan erbjuda människor information om KKP. De 9 kommentarerna hjälper människor att se partiet för vad det är så alla sätt och medel att sprida de 9 kommentarerna och göra dem lättillgängliga för allmänheten är något som verkligen brådskar enligt min förståelse.

När vi skulle sätta upp Shen Yun i Linköping var det för mig ett antal kritiska punkter som jag var tvungen att kultivera bort. Den första saken som vi var tvungna att kultivera var fasthållandet till att ha Shen Yun i Linköping. Flera gånger ändrades beslutet att ha föreställningen i Linköping men efter diskussioner med kultiverare som var engagerade i detta så bestämde vi oss för att ha ett lugnt hjärta och fullfölja våra arbetsuppgifter och lita på att Mästaren vet bäst vart förställningen skulle göra mest nytta. Det spelar ju egentligen ingen roll om människorna i Danmark eller Människorna i Sverige blir räddade först, alla bör räddas och alla bör ges en chans. Vi förstod också att genom kultivering så kan också omständigheter förändras. När vi verkligen släppte fasthållandet att ha galan i Linköping började saker att falla på plats nästan av sig själva.

Ca en och en halv månad innan föreställningen kontaktade den kinesiska ambassaden Linköpings Kulturborgarråd med en begäran om att hindra Shen Yun från att uppträda i Linköping. Samtidigt som detta hände så hade vi veckan innan bestämt att utövare från Göteborg skulle komma för gruppläsning och erfarenhetsutbyte för att stärka vår förståelse om Shen Yun. Den söndagen kändes det verkligen att Mästaren var med oss. Tidningar och TV kontaktade oss för intervjuer och vi kunde samtidigt sända upprätta tankar för att rensa alla inblandade från störningar. Det var en fantastisk vårdag och vi kände alla en enorm glädje över att kunna få uppleva denna händelse och bistå Mästaren i Fa-upprätande. Det kändes verkligen som om varje sekund var arrangerad av Mästaren för räddandet av varelser. Resultatet av den kinesiska ambassadens agerande blev det motsatta och engagerade snart hela Sveriges media och till slut utrikesministern i frågan. Flera riksdagsledamöter och ministrar uttryckte sitt ogillande mot ambassadens agerande offentligt och gick på galan.

– Jag tycker den är fantastiskt vacker och det är spännande att se på den, och den ställer ju väldigt djupa frågor, sade Miljöminister Andreas Carlgren.

Riksdagsledamoten Peter Rådberg sade så här om Falun Gong innehållet på galan:
– Har man lite tålamod så kommer godheten till slut att vinna. Det är starkt, det är starkt.

Riksdagsledamoten Gunnar Axén sade:
– Jag tycker det var en fantastisk show, en inspirerande show som lyfter upp. Den är både uttrycksfull, kraftfull och samtidigt finns den kinesiska harmonin i den som lyfter fram delar av vårt liv; spirituellt, religiöst och filosofiskt. Att lyfta fram dessa i en show...jag tycker är väldigt fascinerande.

Att få arbeta med Shen Yun har varit mycket berikande och jag har förstått att det är ofantligt värdefullt att kultivera i samarbete med andra utövare i olika projekt för att den miljö som skapas är så värdefull, allt som inte är i harmoni med Fa kommer onekligen upp och tiden det tar att kultivera en sak i en sådan miljö är mycket kortare än om man ska göra det i vardagliga livet.

Jag själv har alltid hållit ett visst avstånd till andra utövare fastän jag som människa är väldigt social och jag har förstått att det beror på att jag låter min icke kultiverade sida och mina fasthållanden vara det som leder mina handlingar istället för att med gott mod som en Dafa-partikel ge mig in och använda varje möjlighet som Mästaren ger mig för att kultivera bort fasthållanden. Ofta dök det upp situationer där det blev uppenbart att man var tvungen att lita på andra utövare och lita på deras ord att då något inte blev gjort så hade den utövaren verkligen försökt sitt bästa. Det är många utövare som gör saker i ”det tysta” och som inte syns så mycket men ändå är effektiva i det de gör. Våra vägar är verkligen olika . Ibland kan man se de framsteg som andra utövare har nått fastän han inte gör samma saker som jag gör, att vi är olika och har olika förståelse, är olika partiklar av Dafa men vi alla kultiverar samma Dafa.

En sak som blev väldigt tydlig för mig då vi arbetade med Shen Yun och särskilt efter galan var min skrytmentalitet som visade sig alltför tydligt. Jag hade alltid pekat finger åt människor som hade denna tendens och tyckte att det var förfärligt. Under flera diskussioner upptäckte jag att jag själv hade en stor portion av detta. Det enda som kom fram när jag diskuterade var hur bra vi hade gjort i Linköping och hur bra vi hade använt de möjligheter vi hade. Jag förstår nu att inget kan åstadkommas utan Mästaren och Fa och mina medutövare. Jag önskar så fort som möjligt inse mina brister, ändra dem och med kvicka steg följa Mästarens arrangemang. Jag vill av hela mitt hjärta tacka alla Dafa lärjungar, mina genuina vänner och jag hoppas så fort som möjligt kunna förstå hur jag så mycket som möjligt kan hjälpa Mästaren att rädda varelser.

Tack Mästaren för din eviga nåd.
Tack alla medutövare.

Bästa utövarvänner, vördare Mästare!

Jag ska ägna mig erfarenhetsberättelse åt en del av det jag upplevt i samband med arbetet med Epoch Times Sverige.

Jag kom i kontakt med Falun Gong på allvar 1999, i mars. Jag arbetade då på ett verkstadsföretag på min födelseort. Det var inget arbete jag hade något större engagemang i, kände mig inte på rätt plats. Jag hade ständigt tankar på att börja studera men visste inte riktigt till vad. Hade inte fått kläm på vad jag ville med mitt liv, eller vilket syfte det hade.

Efter att jag börjat utövar började det dock hända saker. Jag fick kraft och beslutsamhet att ta tag i saker.

Med den rymliga ambitionen att ”antingen bli journalist eller månskensbonde” ansökte jag till högskolan. Läste humaniora några år och avslutade det hela med en ettårig journalistutbildning. Praktiken gjorde jag på en liten dagstidning i Laholm, och det ledde till att jag efter att utbildningen var klar våren 2004 fick arbete där, trots stora svårigheter för många journalister att få jobb. Jag förstår det som att Mästaren arrangerade det för att jag skulle kunna skaffa mig de kunskaper och erfarenheter som behövs för mitt engagemang i Epoch Times. Allt med det högre syftet att hjälpa människor på det mest grundläggande sätt, att hjälpa dem skilja på gott och på ont. Vilket har sin allra tydligaste manifestation i kommunistpartiets förföljelse av Falun Gong i Kina.

Bland svenska utövare hade det en tid diskuterats att starta en svenska utgåva av Epoch Times och vårvintern 2006 började det på allvar hända saker. Vi tog reda på vilken typ av företag som var lämplig för ändamålet, och beslöt att starta en ekonomisk förening, som registrerades hos Bolagsverket. Vi bildade en styrelse och skrev stadgar. Vi ansökte om utgivningsbevis för en nättidning hos Radio och TV-verket.

Det var mycket nytt att sätta sig in i, men det kändes ändå som rätt väg att gå. Och jag kände starkt att detta var ett uppdrag som jag hade ansvar att utföra min del väl i.

Lyckligtvis var det flera andra svenska utövare som också skaffat sig journalist- eller medieutbildningar. Och andra kunde ekonomi och företagsadministration med mera. Skrivförmågan hade flera av oss utvecklat i samband med skrivandet av brev om förföljelsen till politiker, erfarenhetsberättelser och översättning av artiklar till svenska Clear Harmony. Trots att vi inte var ett gäng proffs kan man ändå säga att vi stod relativt väl rustade.

Nu har vi varit igång i två intensiva år och utvecklats från ett frö till en spirande planta som är på väg att bli ett allt stadigare träd, men än har vi mycket att göra.

Som chefredaktör är det mitt ansvar att hjälpa andra se till att det kommer ut något på webbsidan (vi publicerar enbart på nätet). Det innebär att jag samordnar insatserna från översättare, redigerare, skribenter, korrekturläsare. Denna typ av arbetsledning hade jag ingen erfarenhet av från tidigare och har inneburit många nyttiga kultiveringssituationer. Som ansvarig utgivare har jag dessutom ett rättsligt ansvar för att det inte publiceras något på sajten som är i strid med gällande publicistiska regler och avtal. Det har inneburit ytterligare prövningar.

Vi är 10-20 personer som arbetar i varierande grad med svenska Epoch Times. Antalet och graden av engagemang hos varje medarbetare har varierat över tid, beroende på situationen hemma eller på det vanliga arbetet, andra viktiga Dafaprojekt eller lust/olust att göra något, med mera. Detta har inneburit att mängden av och kvaliteten på materialet varierar. En utmaning i den arbetsledande funktionen har varit att försöka balansera detta.

Även om vi har haft vissa inkomster från annonsförsäljning har vi ännu inte har möjlighet att avlöna våra medarbetare, eller har skrivit någon form av anställningskontrakt, kan vi heller inte ställa krav på någon insats, utöver den som medarbetaren själv är villig att bidra med. Lyckligtvis är det relativt många i Sverige som känner att stort engagemang för Epoch Times. Av olika orsaker varierar trots det engagemanget över tid, men trots det, och allting annat, ska vi lägga upp ett antal nya artiklar varje dag. Det har ställt krav på tålamod och förståelse, förmåga att entusiasmera men också att ställa krav på medarbetarna och följa upp att de ålagda uppgifterna utförs. Det har varit en prövning för min ”snälla” sida. Den som vill vara kompis med alla. Det är inte möjligt i en arbetsledande position. Då måste man kunna höja sig över sina privata känslor och istället se till tidningens bästa.

Det är med stor tacksamhet jag noterar att det varje dag är ett flertal personer som så gott som varje dag väljer att sätta sig vid datorn och översätta, skriva eller publicera etcetera, när det kommer hem från skolan eller arbetet, istället för att kolla tv, umgås med vänner och familj eller bara gå och lägga sig. Detta är en av de största utmaningarna för en medarbetare i Epoch Times idag. I alla fall för mig. Att vara uthållig.

Mästaren säger i slutet av Zhuan Falun: ” Svårt uthärda, kan uthärdas. Svårt klara, kan klaras”. Det är verkligen så.

Att bara fortsätta jobba mot målet. Att varje dag skriva översätta och publicera nya artiklar som läsarna kan ta del av för att bättre förstå vår värld. Och inte minst vad som händer i Kina.

Därför anser jag det väldigt viktigt att vi fortsätter att arbeta för att Epoch Times ska bli en ekonomiskt självbärande tidning som kan anställa sina reportrar, annonsförsäljare mer mera. Allt för att vi ska bli en så bra tidning som möjligt för våra läsare.

För att vi ska uppfylla syftet med Epoch Times, och driva en tidning som presenterar bra nyheter, inte bara om Kina, mänskliga rättigheter, sanningen om Falun Gong och det kinesiska kommunistpartiets förbrytelser, utan om samhället i stort – som ju allt är en del av Fa – behöver vi göra oss intressanta för läsarna. Vi behöver vara professionella i vårt yrkesutövande, båda vad gäller kompetens och arbetsdisciplin. Det har pratats om i några år nu, och jag tycker mig märka en förändring mot en allt mer professionell syn på arbetet i Epoch Times. Men det finns fortfarande mer att göra. Inte minst för min egen del.

Alla som arbetar med Epoch Times har säkert stött en rad kultiveringsmöjligheter. Att ta och ge kritik är en sådan. Som redaktör är det mitt jobb att bedöma texter inför publicering. Jag har haft svårt att säga till folk när de gjort något som inte varit bra. Det inte varit snällhet, inser jag, utan feghet och bekvämlighet. Det har varit enklare att inte säga något, för ”husfridens” skull. Men som ansvarig utgivare är det mitt ansvar att det som står i tidningen är rätt och riktigt, både juridiskt och kvalitetsmässigt.

Vi har haft ett par situationer då medarbetare känt sig kritiserade av andra utövare på sätt som de inte kunnat ta till sig, då de inte upplevt kritiken saklig eller välmenande, och det har medfört att de tappat engagemanget. Vilket är olyckligt för alla parter.

Med tanke på att vi inte betalar medarbetarna är det extra viktigt att hålla ihop gruppen med andra medel. Det är ett område där jag känner att jag har mycket mer att lära mig. Eftersom vi sitter utspridda över landet och bara träffas vid större sammankomster som denna, eller ett och annat möte eller någon kurs vi ordnat inom Epoch Times, har vi inte den arbetsplatsgemenskap som håller samman andra företag. Vi pratar givetvis i telefon och över msn/skype, och har ett veckomöte varje söndag, då vi studerar Fa och diskuterar arbetet. Men det absolut ett stort steg framåt mot en stadigare och mera professionellt driven tidning om vi kan komma dithän att vi har en riktig redaktion att samlas på. Det är en av mina förhoppningar inför framtiden. Att vi kan arbeta mera gemensamt. Det är så mycket vunnet på det, man har sällskap, underlättar arbetsdisciplin, kan ge stöd och råd och praktisk hjälp, samarbeta kring olika reportage, etcetera. I det ligger också utmaningen att ge upp mitt ego och arbeta som en del i en kropp.

Men jag tror inte att avståndet egentligen är varken ett hinder eller ett villkor för att framgångsrikt samarbete. Samarbete handlar om större saker än att sitta i samma lokal. Ännu viktigare är att vara inriktade på samma mål, att ha förståelse för varandras unika egenskaper, och egenheter, att visa tillit till varandra, och samtidigt ta ansvar för sin egen del av verksamheten. Kan vi kommunicera rakt och ärligt, med hänsyn till både varandra, och det uppdrag vi lovat att utföra, tror jag att Epoch Times går en blomstrande framtid till mötes. Mästaren har redan skapat den framtiden, och det är bara för oss att realisera den! Det tror jag vi gör genom att studera Fa - och jobba på.

Jag vill avsluta med att tacka Mästaren och alla medutövare för den fina förmånen att få bistå Fa-upprätandet genom att arbeta med Epoch Times. Det är en ynnest!