Efter över 10 års utövning håller jag fortfarande kvar vid ovanan att skvallra om andras tillkortakommanen utan deras kännedom. Till exempel har en utövare fasthållandet att skryta, en annan avundsjuka, kämpande eller rädsla till exempel och jag blir till och med upphetsad när jag pratar om det. Efter att ha lugnat ner mig vet jag att det var fel att göra så...

Jag ser mig själv som en kultiverare så när jag kommer i kontakt med vanliga människor i samhället vet jag hur jag tittar inåt och kultiverar Xinxing. Det verkar ändå som jag verkar glömma detta när jag är hemma, eftersom jag ser det som en plats för avkoppling. Denna attityd är ännu mer uttalad eftersom några av mina familjemedlemmar också är kultiverare.

När jag tittade djupare upptäckte jag att se ner på andra kommer från mentaliteten självbekräftelse. Eftersom jag gjorde lite mer än andra i bekräftandet av Dafa ansåg jag omedvetet att det kvalificerade mig rätten till självbekräftelse. Trots att jag inte har uttalat det och att jag inte har tänkt på det när jag varit klartänkt har denna metalitet dykt upp när jag mött utövare som inte gjort lika bra som jag på ytan.

På senare år har en del Dafa-lärjungar utanför Kina, utifrån en önskan att klargöra fakta, etablerat vissa webbsidor och forum på internet avsedda för vanliga människor, eller har registrerat vissa organisationer i det vanliga samhället. Den ursprungliga avsikten var att klargöra fakta och rädda människor med vanliga människors metoder...

Dafa utövare bör ha mognat genom att ha blivit härdade av att ha gått igenom så många svårigheter under de senaste 10 åren. Däremot har de inte under den största delen av tiden haft förmågan att forma en stark kropp på grund av brist på koordinering och samarbete. Detta verkar bero på meningsskiljaktigheter..

Dessa ord används ofta av medutövare, “Mitt ’kultiveringstillstånd’ är inte bra.” Denna mening hörs ofta när något av följande tillstånd förekommer hos en utövare. Det brukar som exempelvis vara att deras fysiska tillstånd inte är bra, deras Dafa-projekt går inte smidigt, eller efter att de släppts från fängelse eller tvångsarbetsläger. Här skulle jag vilja dela med mig av min förståelse av dessa ord.

Webbsidan Minghui/Clearwisdom har skrivit rapporter för att informera omvärlden om den faktiska situationen för Dafa-utövare i Kina under det kinesiska kommunistpartiets (KKP) förföljelse. Det som ondskan räds mest är att bli avslöjad så KKP räds således dessa webbsidor. Så snart jag återfick friheten skrev jag på en gång en artikel för att avslöja brotten på tvångsarbetslägret.

I augusti 1998, innan jag fick Fa, kunde jag varken äta eller dricka. Jag avmagrade gradvis och även promenader blev ett stort problem. Läkare berättade för mig att jag hade magcancer och hade sex månader att leva. När de såg att mitt tillstånd var obotligt avtog deras hjälp och vård. Jag ville inte bära smärtan längre och tänkte till och med begå självmord. Jag försökte på många sätt men lyckades inte.

Trots min önskan att rädda ännu fler kännande varelser samt hjälpa medutövare som utstår förföljelse aldrig vacklade, så kunde jag inte komma på några bra idéer att göra det på under en lång tid, mitt sinne tycktes tomt. Det kändes som om jag uttömt mina förmågor. Jag insåg att jag behövde ett genombrott för att förbättra situationen.

I början av året delade jag erfarenheter med en utövare som hade varnat mig många gånger att jag bör vara uppmärksam på min personliga kultivering och förbättra mig själv. Han sa åt mig att jag inte bara skulle fästa vikt vid att göra Fa-bekräftande uppgifter för då kunde mina förbättringar i kultiveringen påverkas. Medan jag erkände mina tillkortakommanden försökte jag samtidigt finna ursäkter för mig själv.

Jag har kultiverat under tretton år och ändå händer det fortfarande att mina känslor gör sig påminda när jag förklarar fakta om förföljelsen, hjälper andra att dra sig ur det kinesiska kommunistpartiet och dess underlydande organisationer och ibland även i andra vardagliga situationer. Jag har försökt att kontrollera mina känslor så att de inte rörs alls men utan att lyckas.

Det var länge sedan jag på allvar tittade inåt och granskade mig själv. Så snart jag har råkat ut för problem har jag alltid fokuserat på andras brister och känt mig sorgsen, nedslagen och besviken. Jag har ännu inte kommit över det här stadiet. Jag har tagit illa vid mig av andra utövares brist på flit och oroat mig för min make, barn, mor och släktingar.

Att bekräfta sig själv respektive att bekräfta Dafa är två helt olika saker och medför också helt olika resultat. Varje Dafa-utövare är unik och därför skiljer sig deras kultiveringsvägar också. Att bekräfta sig själv kan bara tillfredsställa ens egen fåfänga och har ingen annan funktion. Att bekräfta sig själv är inte osjälviskt och kan förstora ens ego, utgöra hinder för förbättringar och påverka räddandet av levande varelser.

Tidigare, när jag gjorde övningarna så vandrade ofta mitt sinne runt och jag följde inte Mästarens ord. Jag hastade igenom övningarna och tyckte att Mästarens ord var för långsamma. Jag avslutade ofta en övning för fort och väntade sedan på att Mästarens ord skulle inleda nästa övning. Efter ett tag insåg jag att det var fel att öva på det här sättet.

Modern suckade: “Jag har hört att om en förälder verkligen älskar sin dotter så måste hon se till att hon gifter sig med en lärd man som är mycket uppmärksam på vad hon säger. Jag har bara en son. Jag försöker få honom att förstå moral och principer i livet. Om han inte är vaksam på vad han säger så struntar han i sin mor. Det är så han måste fungera i livet på lång sikt.” Modern grät och vägrade äta.

En kultiverare har många fasthållanden att ge upp. Vi behöver göra oss av med fasthållanden som anseende, egennytta och sentimentalitet. Det är svårt att göra sig av med fasthållandet “anseende”, vilket vi kan se och känna. Även om vi utstår prövningar kanske vi ändå känner att det är viktigt. Vi tror fortfarande att det är en del av våra egna tankar.

Varje gång när jag tänker på följande ord ur Zhuan Falun: "Svårt uthärda, kan uthärdas, svårt klara, kan klaras," inser jag att oavsett vilka svårigheter eller prövningar en utövare går igenom, så handlar det i grund och botten om hur dennes kultivering av sitt xinxing och tilltit till Mästaren och Dafa. Det är en process där mänskliga föreställningar gradvis ersätts med en högre förståelse av sannigen.

Efter att ha sett Mästarens "Fa-föreläsning till australiensiska Falun Dafa-utövare" insåg jag att vi som utövare i Fa-upprätandeperioden måste ta vår egen kultivering på fullaste allvar. Om vi lätt hamnar i konflikter med andra så kommer detta lämna människor i vår omgivning med ett dåligt intryck av oss utövare.

Min pappa, mamma och jag själv är alla utövare. Det är viktigt att vi samarbetar bra eftersom vi ansvarar för att ta fram informationsmaterial och ge teknisk datorsupport till andra utövare. Efter att ha sett Mästarens ”Fa-föreläsning till australiensiska utövare” skämdes jag när jag insåg att Mästaren fortfarande oroar sig för oss.

När kommer jag att kunna glömma jaget? När kommer jag att kunna glömma det förgångna, min kärlek, mina uppfattningar, min trötthet, och till och med min existens? När kommer mitt hjärta vara fyllt med Buddha Fa och kännande varelser? Varför är det så svårt att göra sig av med mänskliga tankar? Därför mitt hjärta är fyllt med "jaget." Vilka anledningar eller förklaringar man än har på ytan, så är det "jaget" som hindrar.

Jag har nyss sett DVD:n "Fa-föreläsning för utövare i Australien". När jag hörde Mästare Li tala om hur en resas omkostnader hade slösat mycket med Dafas resurser så blev jag berörd. Jag fick följande förståelse: Jag insåg att när man är en genuin Dafa-lärjunge så borde allt tillhöra Dafa, eftersom allt vi äger har givits till oss av Dafa och tillhör Dafa. Med andra ord så måste jag värdesätta allt det jag äger och har.

Jag började utöva Falun Gong 1998. Jag har aldrig träffat Mästaren personligen, men jag har fått intrycket av att Mästaren har guidat mig omsorgsfullt. Igår fick jag chansen att se videon “Fa-föreläsning för de australiska utövarna”, som ägde rum i augusti i år. Jag såg den två gånger med och fick massor av tankar.

En del tror att om vi stoppar förföljelsen omedelbart så omintetgör vi samtidigt möjligheten för många levande varelser att räddas. Dessa utövare menar att ett slut på förföljelsen innebär att Fa-upprätandet når den mänskliga världen. Somliga försöker få bekräftelse för sin uppfattning genom att söka stöd i Mästarens skrifter.

Personer som är rädda för att göra andra besvikna, oroar sig hela tiden för att deras egna intressen ska skadas och säger och gör därför inte vad de borde. De handlar inte i enlighet med rättvisa och standarden för gott och ont. De vill inte bli inblandade i något som kan skada dem oavsett vad det gäller.

De flesta kultiverare har en god förståelse för sjukdomskarma och sjukdomars symptom. När våra kroppar visar upp olika symptom på ”sjukdom”, kommer tillståndet att vara snabbt övergående så länge som vi betraktar oss som kultiverare.

Den nuvarande gynnsamma förändringarna i det vanliga mänskliga samhället är resultatet av Fa-upprätandets framåtskridande och utövares ansträngningar för att anpassa sig till Dafa's behov. Men de ofördelaktiga förändringarna beror också på vårt otillräckliga uppförande, inklusive förvirrade sinnen som inte följer Dafa, eller bara inte gör bra.

En utövare som jag känner till genomförde en hungerstrejk och undkom förföljelsen. Efter en tid arresterades utövaren igen och inledde då åter en hungerstrejk som protest, men den här gången avled hon till följd av förföljelsen. Det är möjligt att hon hade skapat ett fasthållande efter den framgångsrika första hungerstrejken.

Att hänga med i Fa-upprätandeprocessen innebär inte bara att följa trender och arbeta med saker som vi anser viktiga. Som Dafa-utövare bör vi vandra vägen väl som Mästaren har arrangerat åt oss, för att kunna bedöma hur viktig en uppgift är. Vi bör kultivera oss samtidigt som vi utför olika uppgifter så att vi klarar kraven som ställs av Fa-upprätandeprocessen.