Rapport från den danska tidningen Kristeligt Dagblad

Tillstånd att tro

Erping Zhang kommer fortfarade ihåg ganska klart hur chockad han var, första gången då han hörde amerikaner tala ut om deras tro på Gud.

Jag trodde helt enkelt inte på det. Hur kunde någon tro att en Gud existerade? Det var ofattbart för mig, säger 44-årige Erping Zhang, som växte upp under Kulturrevolutionens slutskede och tränades effektivt att misstro all tro på Gud.

Det var inte förrän han vid 24-års ålder kom till USA för att studera som hans bergfasta bild av världen började få sprickor. Små sprickor till att börja med, men steg för steg blev sprickorna större och under de senaste fem åren har Zhang svartlistats av den kinesiska regeringen för hans kritik av systemet. Idag är han VD för en oberoende förening för asiatisk forskning i New York, framförallt forskning gällande mänskliga rättigheter.

– Att tro på Gud är farligt för kommunistpartiet. Det betonar individen istället för samhället och på det här sättet opponerar det sig mot klasskampen och proletariatets diktatur, säger Erping Zhang, som igår deltog i ett seminarium vid Christiansborg om mänskliga rättigheter organiserat av danska PEN.

Kina har officellt religionsfrihet och över 200 miljoner uppskattas tillhöra ett religiöst samfund. Friheten är emellertid mycket begränsad. De troende tillåts bara att utöva deras religion i en kyrka, tempel eller liknande, som godkänts av staten.

– På papperet erkänner den kinesiska regeringen rätten att utöva sin tro, men bara så länge det är på en plats under regeringens kontroll. Om en grupp kristna till exempel vill samlas för sig själva med en präst som de själva hittat, riskerar de allvarliga straff, säger Erping Zhang

Han påpekar att den kinesiska regeringen bara tolerar de religiösa samfunden på grund av den hoppas det kan användas för att stabilisera kommunistsystemet.

Regeringen har dessutom sedan 1998 allvarligt förföljt omkring 100 miljoner kineser som utövar Falun Gong, en moderniserad version av den gamla kinesiska qigongmetoden, genom att följa Mästare Li Hongzhis undervisning angående kultivering genom tre huvudprinciper: Sanning-Godhet-Tålamod.

– Regeringen uppmuntrade från början människor att utöva Falun Gong, därför att de insåg att det gav gav bättre hälsa och därmed kunde spara staten stora utgifter för hälsovård, men när de förstod att Falun Gong också gjorde att människor tänkte i andra banor, började förföljelsen, säger Erping Zhang.

Bara för en månad senast bekräftades det att ytterligare tjugofem Falun Gong-utövare hade dödats.

Risken att man förlorar sitt liv eller slutar i ett fängelseläger, genom att en troende går utanför ramverket för religiös utövning som satts upp av staten, är en av de mest allvarliga konsekvenserna för det kinesiska folket. Men även när man följer alla regler, är det inte utan sitt pris att bekänna sig till en religion.

Framför allt är det viktigt att betrakta att man inte på samma gång kan vara religiös och en medlem i kommunistpartiet. Så man har automatiskt avsagt sig den långa listan av speciella favörer som ges till partimedlemmar: administrativa arbeten och till och med all inblandning i politik.

– Kineser med religiös tro har två möjligheter att få ett arbete: att utöva sin tro i hemlighet eller börja med privatföretag, säger Epring Zhang.

Han uppmuntrar västvärlden att hela tiden utöva hårda påtryckningar mot den kinesiska regeringen vad gäller mänskliga rättigheter. Det är det mest ändamålsenliga sättet att skapa förändringar i Kina. Den stora majoriteten av kineser lever "i okunskap" på landsbygden och har ingen möjlighet att skapa reformer inifrån.

– De västerländska regeringarna har "moralisk makt" som de måste använda. De gör affärer med Kina och investerar i landet, men det måste hela tiden förenas med kraven om förbättrade mänskliga rättigheter, säger Erping Zhang.

Kanske kommer det en dag att bli möjligt för honom att ringa hem till hans mor i Kina. Han har inte gjort det sedan han svartlistades, med vetskap om att hans mamma kan straffas för att prata med en son som kritiserar regeringen.