Storbritannien: Några berättelser från perioden då utövare vädjat utanför den kinesiska ambassaden i London

Dafa-utövare har nu vädjat utanför den kinesiska ambassaden i London dygnet runt i över 700 dagar. Under de här prövande dagarna har vi personligen upplevt en förändring i den omgivande miljön, allteftersom vi gör framsteg i vår kultivering. Nedanstående berättelser vittnar om förändringarna i människors hjärtan efter att de fått reda på fakta om Falun Gong.

Vi minns fortfarande en dag, strax efter att vi startade vår vädjan för snart två år sedan, då en äldre västerländsk man närmade sig och berättade att han tjänstgjort på flottbasen i Shanghai när han var ung. Han ansåg att vi inte borde vara där eftersom vår vädjan skulle få Kina att tappa ansiktet. En av utövarna gav efter för sina känslor och svarade snabbt: ”Varför kan inte vi kineser få utnyttja vår rätt till trosfrihet [andlig övertygelse]?” Den gamle mannen höll inte med och gick sin väg. Vi såg honom flera gånger efteråt, men han kom inte fram till oss igen. Omkring ett halvår efteråt kom mannen fram till oss och närmade sig den utövare som tilltalat honom: ”Du hade rätt!” Han fortsatte att prata och sade att han under lång tid sett utövarna meditera, stilla som statyer och att han blivit djupt berörd.

En kvinna vi träffade var en forskare från ett universitet i Peking som var på besök. När hon kom till den kinesiska ambassaden första gången för att anmäla sig, såg hon oss i den stekheta solen och hon tyckte att vi var en smula fåniga. Vad skulle det vara bra för? Under sin vistelse i Storbritannien fick hon reda på många saker som inte var allmänt kända i Kina. Innan hon skulle resa hem, kom hon och hälsade på oss och berättade särskilt att hon tyckte att det vi gjorde var meningsfullt. ”Det ni gör kommer att få lika stor betydelse som det Martin Luther King och Mahatma Gandhi gjorde; ni kommer att nå framgång!” Hon skrev även på petitionen som uppmanade till ett slut på förföljelsen.

En dag stod en västerlänning och tittade på vår informationstavla under en lång stund. En utövare gick fram för att tala med honom. Han arbetade som bud och åkte förbi oss flera gånger om dagen. Han sade: “För att vara ärlig, tycker jag att er banderoll med texten ’Falun Dafa är bra’ är lite konstig, det måste vara kinesisk engelska.” Han fortsatte: “Jag tycker inte om att ni är här eftersom det påverkar min vinst. När ni är här, är även polisen här och då måste jag stanna för rött ljus. I annat fall kör jag bara förbi och hinner då med fler leveranser per dag.” Utövaren tyckte att den här mannen var väldigt egoistisk, men insåg genast att hon inte kunde tala med någon om hon hade ett sådant känslomässigt fasthållande. Hon sade omtänksamt: “Vi bör följa trafikreglerna eftersom de är bra för oss; om man råkar ut för en olycka, drabbar det både oss själva och andra. Falun Gong lär ut att man bör tänka på andra först när man gör saker, vilket leder till ett bättre samhälle.” Mannen begrundade vad hon sade och nickade: "Ja, Falun Dafa är bra!”

Vid ett annat tillfälle satt en utövare och mediterade. En man tilltalade henne: “Ursäkta om jag stör, men jag vill gärna berätta vad jag gjorde idag.” Han hade fått en Dafa-broschyr från en vän och passerade ofta ambassaden där han sett vår banderoll med texten “Världen behöver Sanning, Godhet och Tålamod”, vilket han höll med om. Idag när han skulle gå över en gata, såg han en gammal kvinna som hade svårt att ta sig över gatan. Han kom ihåg texten på vår banderoll och gick fram för att hjälpa henne. Det kändes verkligen bra efteråt. Förr tänkte han bara på att röka, dricka och spela kort. Nu ville han också vara en god människa och följa principerna Sanning, Godhet och Tålamod.

En vinterkväll förra året var det riktigt kallt ute. En medelålders kvinna kom då fram till oss, tog av sig sin bomullströja och bad att en av utövarna skulle ta den. Hon berättade att hon bodde i närheten och att hon sett oss många gånger. Hon ville ge bort tröjan till utövaren. En annan kväll kom en äldre kvinna fram till oss och sade: ”Ni är fantastiska. Jag skulle aldrig kunna klara av det ni gör. Ni är otroliga – jag hoppas att ni håller ut och fortsätter!”