Tyskland: ”Vi har bestämt oss för att inte längre acceptera den här sortens tidskrifter”

Högskolan där jag studerar är en översättarskola. Eftersom många utländska studenter kommer för att studera kinesiska här, upprätthåller den här högskolan ett nära samarbete med Kina och de kulturella utbytena mellan de båda länderna sker ganska tätt.

För några dagar sedan när jag studerade i högskolans bibliotek, fick jag syn på en kinesisk tidskrift som hette CHISA – Chinese Scholars Abroad på en hylla i läsrummet. När jag plockade upp tidningen och slog upp en sida på måfå, råkade jag se en artikel som diskuterade den så kallade självbränningsincidenten som ägde rum i början av 2001. Artikeln var full av uselt baktaleri och grovt förtal av Dafa, jämte så kallad kritik av självbränningsincidenten skrivet av kinesiska studenter som studerade i olika länder. Det slog mig att jag borde prata med bibliotekarien om det här och lämna riktig fakta så att den här kränkande tidskriften inte skulle tillåtas att visas upp offentligt. Så länge som tidskriften visades på hyllan skulle den trots allt kunna förgifta människor med sina lögner.

Efter att ha funderat en liten stund, tog jag med tidskriften till en kvinnlig äldre bibliotekarie som var i tjänst. Efter att ha hälsat på henne sa jag: ”Jag vill prata med dig.” Jag öppnade tidskriften, visade artikeln och berättade: ”Det här är en förfalskad rapport som fabricerats av Kinas diktator. Rapporten handlar om en fridfull kultiveringsmetod i Kina och det är fråga om rent förtal mot den här kultiveringsmetoden.”

Hon lyssnade på mig med intresse. Jag fortsatte: ”Den här kultiveringsmetoden som heter Falun Gong, är en traditionell kinesisk metod som utövas av omkring 100 miljoner människor i Kina. Den är baserad på principerna Sanning, Godhet och Tålamod. Men som vi vet tillåter inte diktatorn Jiang existensen av andra trossystem i Kina.” Damen nickade och sa: ”Kommunismen har förstört allting.” Jag fortsatte: ”Kinas förre statsledare, som är en diktator, förbjöd således denna kultiveringsutövning. Som jag precis nämnde var det omkring 100 miljoner människor som utövade Falun Gong. I genomsnitt var det någon i varje familj som utövade Falun Gong. Därför var majoriteten i början emot förföljelsen av Falun Gong. Efter hand började den här diktatorn fabricera lögner för att vilseleda det kinesiska folket, såsom självmord och självbränning av Falun Gong-utövare etcetera.” Damen sa: ”Om människor tror på hans lögner, skulle han använda det som ursäkt för att förtrycka Falun Gong.” Jag svarade: ”Ja, denna artikel är en del av propagandan som sprider lögnerna.”

Jag fortsatte: ”Om studenter här läser tidskriften, kommer de kanske att bli fientligt inställda till Falun Gong.” Efter min förklaring sa damen att hon behövde konsultera med en lärare som undervisar i kinesiska och bad mig sedan om ett exemplar av en kort introduktion av Falun Gong, så att hon kunde lära sig mer om metoden. Jag sa: ”Den kinesiska läraren du nämnde kanske inte är medveten om sanningen eftersom han också kanske har blivit vilseledd av lögnerna.” Jag hade ingen information om Falun Dafa med mig, så jag kunde bara säga adjö till bibliotekarien för stunden. När jag skulle gå därifrån, föreslog jag att de skulle ta bort tidskriften från hyllan.

Efter att jag kom ut från biblioteket, kom jag ihåg att det fanns lite informationsmaterial i mitt hem. Eftersom lägenheten ligger ganska nära högskolan, skyndade jag mig tillbaka för att hämta ett exemplar av en tyskspråkig flyer och en broschyr på kinesiska. När jag kom tillbaka till biblioteket, sa damen till mig att hon just hade diskuterat saken med en av sina kollegor och att de inte själva kunde fatta beslut, men att de skulle rapportera saken till chefen för biblioteket. Hon var glad över att jag kom tillbaka för att lämna material som förklarade fakta. Jag gav henne också material på kinesiska och sa: ”När du talar med den kinesiske läraren, kan de ge honom detta material. Fakta om självbränningen finns däri.” Hon tog emot materialet med ett leende.

Två dagar senare gick jag till biblioteket igen och råkade träffa bibliotekarien. Hon sa att hon ville prata med mig. Hon hade läst materialet som jag gav till henne och sa till mig uppriktigt: ”Du har rätt. Jag har pratat med chefen för biblioteket och vi har bestämt att inte längre acceptera den här tidskriften.” Hon log och sa: ”Ni kan vara lugna.” Hon pekade på en bunt med dussintals av de kinesiska tidskrifterna som fanns på ett bord och sa: ”Vi eldar upp dem eller skickar dem tillbaka till Kina.”

Innan jag gick, sa hon adjö till mig: ”Vi har fått lite gjort här, eller hur?” Jag log och sa: “Ja!”