En önskan uppfylls: Introducerar Dafa till skolor

Mitt namn är Dejan och jag kommer från Serbien. Jag fick Fa 2003, men började utöva 2005. Jag har alltid känt ånger för de förlorade 2 åren, så jag försöker vara flitig och ta vara på varje dag som den sista dagen, inte missa några chanser. Sedan dess har jag varit involverad i olika Dafa-projekt, men en önskan var fortfarande ouppfylld.

För några år sedan läste jag en artikel på Minghui, skriven av en australisk läkare. Den handlade om att införa Dafa till skolor i Indien. Den innehöll bilder på utövare som undervisar hundratals barn på landsbygden i Indien. Det verkligen imponerade på mig. Sedan dess tänkte jag på detta många gånger och ville göra samma sak i Serbien.

Tidigare i år, när en kinesisk utövare kom till Serbien för att hjälpa till med lokala aktiviteter, kände jag Mästaren vägleda oss att äntligen göra det. Vi etablerade en icke-statlig organisation och kallade den "serbiska-kinesiska vänskapsföreningen - Falun Dafa Hao". Jag förberedde en särskild skrivelse till utskick till grundskolor. Innan vi fortsatte, presenterade jag planerna för en vän till mig (en icke-utövare), en rektor.

Han visste redan om förföljelsen och personligen bevittnat det onda partiet arrogans under sitt besök i Kina. Dock kände han att den kinesiska ambassaden kunde störa och föreslog mig att först kontakta undervisningsministeriet. Att söka samarbete från ministeriet var inte något jag ursprungligen hade i åtanke, de är så långsamma och byråkratiska. Men min vän kände att vi till och med kunde skada rektorerna om vi inte fick tillstånd. Detta var ett hinde; jag tittade inåt.

Ett snabbt svar jag fick var: Vad vi gör är det allra bästa. Vad vi gör är att rädda människor och de som kan hjälpa har bara välsignelser. Det är bara våra fasthållanden som står i vår väg, så låt oss bli av med dem.

Med upprätta tankar postade vi breven och några dagar senare tog vissa skolor kontakt med oss. Den första var i en stad i södra delen av landet där de hade en stor kinesisk marknad, så vi kunde göra Tuidang och besöka skolan samtidigt.

Brevet innehöll grundläggande information om Dafa och dess hälsofördelar, och bjöd både elever och lärare att lära sig Dafa. I denna första skola kom dock bara lärare till klassen, ledd av rektorn, så det slutade med att vi undervisade 12 lärare. Efter att ha avslutat utövningen, utbytte vi våra erfarenheter i Dafa och sedan klargjordes sanningen. För mig var det alltid svårt att klargöra för mer än en person åt gången, men 12 damer lyssnade utan att blinka. Rektorn verkade lättad - hon visste redan om förföljelsen, men kunde inte ta ståndpunkt innan. Jag var glad att vi hjälpte till med detta.

En vecka senare var vi inbjudna att hålla en klass på två skolor i norra delen av landet. Vi visste inte vilka som skulle delta, så var vi ganska förvånade över att ha en hel klass bestående av 10-åriga barn. De var mycket uppmärksamma, tålmodiga och ville gärna träffa oss, särskilt den kinesiska utövaren. Efter klassen tog alla sina läroböcker att få sina namn skrivna på kinesiska, som ett minne.

Sedan dess har detta blivit en vanlig sak i bägge skolorna, tillsammans med att undervisa barnen några kinesiska ord: "Falun Dafa Hao" och "Zhen-Shan-Ren". Att ha en kör av så många barn ropande "Falun Dafa Hao" som en röst var en magnifik sak att höra och den största belöningen för vårt arbete.

En skola var belägen i en by i en ganska isolerad del av landet. Alla elever på skolan kallades till gymmet, mer än hundra. Rektorn anslöt sig också. Under samtalet med rektorn efter övningarna fann vi henne varande en ganska fascinerande kvinna. Även om hon var tvungen att lära ut Darwins evolutionsteori, trodde hon inte på det det minsta. Även om hon inte var religiös, trodde hon på högre väsen och högre ordning. Hon berättade en historia om hennes dotter svävade i kyrkan och hennes erfarenheter kring hur man blir en osjälvisk person.

Vi tog tillfället i akt att förklara vår förståelse av Dafa, att universum är av naturen god och så var folket när de först skapades. Vi förklarade vad Zhen-Shan-Ren är, och såg hennes ögon lysa. Hon sade upphetsat: "Åh, jag tror det var förutbestämt! Ni gör inte detta för er själva- ni kom för oss. Jag är mycket tacksam."

Allt eftersom antalet som ville lära sig växte i antal, märkte vi ett problem med övningsmusiken som inte hördes högt nog. Under meditationensutövningen i mitt hem, kom dessa exakta ord till mig: "Batteriförstärkare." Efter avslutat övande Googlade jag orden och fick adressen till en ljudaffär. Så vi åkte dit och köpte den. Med ljudförstärkare som körs på batterier, kunde vi undervisa utomhus också.

Att få en ledtråd till att ansluta en förstärkare var inte det enda arrangemanget vi uppmärksammade under processen. Två nästan identiska fall hände vid två olika gymnasieskolor: Vårt program syftade till grundskolor och provinsiella områden där människor aldrig fick en chans att lära sig om Dafa. På grund av förutfattade uppfattningar om att äldre elever inte kan vara så tålmodiga och kontrollerade, undvek jag medvetet att bjuda in gymnasieskolor. Men sedan träffade jag en gymnasielärare på min arbetsplats. Efter att jag nämnt vårt program, lovade hon att fråga rektorn. Nästa dag var vi inbjudna att hålla två lektioner på en skola, med inspelning av lokala TV och en kort intervju. I motsats till mina förväntningar var barnen väldigt disciplinerade och ordningssamma. I den första lektionen deltog endast 30 elever eller fler, men när ordet spreds var Dafa där. Nästa klass hölls en timme senare, och hade en rekordstor närvaro på nästan 150 elever. Det kan tyckas svårt att upprätthålla ordningen med så många tonåringar, men när Dafa-musik spelas, uppför de sig som riktiga Dafa-lärjungar.

Efter en tid måste den kinesiska utövaren lämna landet. eftersom hon brukade vara mycket populär bland barnen, var jag för ett ögonblick orolig att detta skulle avbryta projektet. Men sedan kom jag ihåg "Kultivering är upp till lärjungen, medan gong är upp till Mästaren." Det är inte vi som gör något av det, så varför bry sig?

Under en 4-månadersperiod introducerade vi Dafa vid 12 skolor och för fler än 800 elever och lärare, i små städer och byar över hela landet.

I varje klass, la vi märke till några speciella barn, mycket fokuserade och lugn, så rena, övade som om de redan kände till Falun Dafa sedan tidigare. Efter klassen hållits kom de med frågor som när vi ska komma igen och "Hur registrerar jag mig till Dafa.klassen” etc. Till var och en av dessa speciella barn gav vi en övnings-DVD och informerade dem om Falun Gong-boken.

Vi donerade Falun Gong böcker till skolbibliotek. För att skapa regelbundna utövningsgrupper i en skola bör en av lärarna ha ett hjärta för att ta ledningen. Jag hoppas att detta i framtiden kommer att lösas också. Vi kommer att fortsätta med detta projekt och försöka bilda regelbundna Dafaövningsgrupper i vissa av skolorna.

Nu när jag tänker på allt det så undrar jag varför vi inte gjorde det tidigare och varför vi inte har utbildat barn i alla länder på regelbunden basis. Vår Mästere sade i 20-årsjubileets Fa-undervisning i New York, 2012:

" Ni har alla sett att ondskan framöver inte har tillräcklig styrka för att kunna användas. Gradvis försvinner det onda klimat som de gamla krafterna använder för att testa Dafa-lärjungar, liksom den miljö i vilken ni räddar kännande varelser under press från ondskan. Det beror på att ondskan inte räcker till för att vara användbar. "

Förmodligen kommer inom en snar framtid Falun Dafa att utövas i skolor och Fa på mänsklig nivå kommer att ingå i alla akademiska ämnen. Intill dess borde vi värdesätta tiden för att rädda den som är kvar att räddas och bana väg för framtida spridning av Dafa.

Vördade Mästare, tack för att du uppfyllde min önskan.