Hertig Zhou, förebild i välvilja och sonlig vördnad

Hertig Zhou skapade den välvilliga Zhou-riten, en förebild under mer än 2000 år. (Illustrerad av Catharine Chang, Epoch Times)

Hertig Zhou var en yngre bror till kung Wu. I den kinesiska historien är han känd som en bra förebild i sonlig vördnad och välvilja.

Hertig Zhou hade strikt övat sig i att vara en god människa och visa vördnad för sina föräldrar ända sedan han var barn. Han var dessutom mycket begåvad. Han skiljde sig från de andra bröderna i sitt vördnadsfulla sätt mot föräldrarna och att vilja förbättra sig som människa.

Han hjälpte sin bror kung Wu två gånger genom att bege sig österut för att erövra Shangdynastin. Tack vare hjälpen som kungen fick av sin bror besegrades Shangdynastin.

För att trösta Shangdynastins anhängare och högadeln införde kung Wu den generösa och välvilliga politiken som hertig Zhou hade rekommenderat: "Säkerhet för dem som är på sin plats och inget dödande". De frisläppte de Shanginvånare och adelsmän som var fängslade och öppnade spannmålsmagasinen för att lindra svälten hos dessa människor.

Hertig Zhou införde också ceremonier och musik, han föreslog att "dygd är vägledande och straff ska ha tillsynskrav" och "respektera dygd och skydda människor." På detta sätt blev politiken och styrelseskicket i Zhoudynastin öppet och välskött. Detta antogs som en förebild för politiker i senare generationer.

Efter att kung Wu hade avlidit efterträdde sonen och kronprinsen Cheng Zhoudynastins tron. Eftersom kung Cheng var för ung styrde hertig Zhou som förmyndare Zhoudynastin i 6 år. När kung Cheng hade uppnått den ålder som krävdes för makttillträde, lämnade hertig Zhou tillbaka makten till honom och gav den unge kungen några goda råd att inte hänge sig åt det sensuella eller ett behagfullt liv, inte heller hänge sig åt lek eller jakt.

Det sätt som hertig Zhou använde för att rekrytera talangfulla personer och de som var meriterade för arbetet, sågs som en förebild av politiska efterföljare. För att inte missa någon vis man kunde hertigen Zhou stoppa allt som han hade för handen för att möta dessa män med visdom. Han kunde till exempel sluta tvätta håret eller äta sin mat för att omedelbart möta talangfulla människor som bara tittade in för att uttrycka förslag om hur en nation ska styras.

Under sina sista år arbetade hertig Zhou fortfarande mycket hårt med att introducera ceremonier och musik och han fortsatte att förbättra olika institutioner och regelverk. Hertigen utvecklade en rad omfattande Zhou-riter, där han inrättade detaljerade krav på aspekter från nationell politik till individens dagliga beteenden. De innehöll också ett antal rättsliga institutioner såsom patriark-system, paketsystemet och viktiga nationella angelägenheter. När det gäller mikroaspekter inkluderades individens bröllop och begravningar, aktiviteter som krävde uppoffringar med mera.

Senare sammanställde konfucianskt lärda en särskild bok om Zhou-riter. Under de följande nästan två tusen åren var Zhoudynastins centrala andliga tankar kring välvilja, rättfärdighet, anständighet, visdom och förtroende, normer för det kinesiska folkets moraliska uppförande.

Zhou-riter som infördes av hertig Zhou har gått i arv från generation till generation och har betraktats som en av den kinesiska kulturens skatter, särskilt institutionen äktenskapet som fortfarande har stort inflytande över det kinesiska folket i dag.

Efter att Shang-dynastins era var slut blev Zhoudynastin som därpå följde den dynasti som varade längst i Kinas historia, från år 1122 till 221 f. Kr. och efter de 900 åren efterträddes den av Qin-dynastin.

Kinesiska historiker delar in Zhoudynastin i två perioder vid 770 f. Kr. i västra Zhou och östra Zhou. Men det är kung Wen, kung Wu, Jiang Ziya och hertig Zhou från västra Zhou som blev de mest kända personerna och som har bidragit stort till Kinas historia.

Zhoudynastin är den traditionella kinesiska kulturens storhetstid. De båda kinesiska, etiska och filosofiska systemen, konfucianismen och taoismen, utvecklades under den här perioden vilket djupt påverkade Kinas senare generationer.

Källa: http://www.epochtimes.se/articles/2011/07/19/21745.html