Västerbottens Kuriren: Minns att rätten till kultur inte är självklar överallt

Debattartikeln publicerades i Västerbottens-Kuriren den 30 januari 2014

Debattartiklar Kulturhuvudstadsåret ger ett fantastiskt tillfälle att lära sig mer om kultur i olika former som kommer från olika delar av Europa och även övriga världen. Här finns rätten att fritt skapa och utöva den kultur vi vill. Samma frihet råder inte i alla länder. I Kina till exempel – som av någon anledning fått tämligen stort utrymme här i Umeå.

Skribenterna företräder Föreningen konst och kultur för mänskliga rättigheter.

Nu går startskottet för Kulturhuvudstadsåret 2014 i Umeå, Sápmi och tre av de nordligaste länen.

Under året öppnar Umeå och Norrland sina dörrar för artister och besökare från Sverige och andra länder. Det ger ett fantastiskt tillfälle att lära sig mer om kultur i olika former som kommer från olika delar av Europa och även övriga världen. Vi har rätten att fritt skapa och utöva den kultur vi vill, men vi kan behöva påminna oss om att samma frihet inte råder i alla länder.

Kinas kultur har, vid sidan om den svenska och samiska kulturen, fått relativt stor plats i programmet för kulturhuvudstadsåret. Ett exempel är konstutställningen ”Right is Wrong” (Rätt är fel) på Bildmuseet, som kommer att fylla museets alla salar en längre period. I programmet står det att utställningen presenterar samtidskonstens framväxt i Kina.

Man kan fråga sig varför en diktatur, där all konst och kultur som presenteras måste ha kommunistregimens godkännande, får så stort utrymme här i Umeå? Ai Weiwei är ett exempel på en konstnär som försökt gå sin egen väg och som bestraffats hårt för detta.

Kinesiska kommunistpartiet, KKP, är en totalitär regim som hjärntvättar sitt eget folk med censur inom samhällets alla områden och som bara tillåter sin egen partipolitiska propaganda och ideologi att råda. I Kina råder inte yttrande- eller trosfrihet, vilket naturligtvis sätter en munkavle på de kreativt skapande och är även ett brott mot mänskliga rättigheter.

Det är inte bara i samband med kulturhuvudstadsåret som vi gör närmare bekantskap med Kina. Sedan flera år har Umeå flera vänorter och olika samarbeten med Kina. Ett partnerskapsavtal har upprättats mellan Midgårdsskolan och en skola i Xi´an med målet att elever ska utbyta erfarenheter inom miljöteknik, språk och kultur. Umeva kommer delvis att delta i samarbetet för att öka kunskapen inom vatten- och avfallshantering. Samarbetsavtalet omfattar erfarenhetsutbyte skolorna emellan, projekt inom miljöteknik med tonvikt på avfalls- och vattenfrågor och elevutbyte med fokus på språk och kultur. Och det är i det sistnämnda det blir problem.

Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden har, enligt ett mötesprotokoll daterat den 2011-09-22, ansökt om 200 000 kr per år från kommunens gemensamma utvecklingsanslag till driften av ett ”Confucius Classroom” efter ansökan av Midgårdsskolan. Midgårdsskolans tanke var att få undervisning i kinesiska till skolan.

Vad man inte vet, tror vi, varken från kommunens eller Midgårdsskolans håll, är att Konfucius-instituten har som syfte att sprida Kinesiska kommunistpartiets ideologi via skolor och universitet i hela världen med hjälp av sina lärare.

Konfucius-instituten, som Kinesiska kommunistpartiet ligger bakom, säger att de vill undervisa i kinesiska språket och kinesisk kultur. Vad KKP egentligen då menar med kinesisk kultur är deras egen partikultur, den variant av kultur som de själva godkänt och förvrängt. Men ska den kommunistiska partikulturen få påverka eleverna vid våra skolor? Svenska elever förväntar sig knappast att det är propaganda de får höra, i förtäckt form, och har då heller inte insikten att ifrågasätta påståenden eftersom de tror dessa är riktiga. Kritiker av den kinesiska regimen menar att det verkliga syftet med att man ger stipendier och etablerar Konfuciusinstitut är att man vill öka sitt politiska inflytande världen över.

Sedan Kulturrevolutionen i Kina på 60- och 70-talet finns ingen kulturfrihet i Kina. Den traditionella kinesiska kulturen har systematiskt förstörts nästan helt och hållet och den kultur man nu finner i Kina är den partihyllande, som är dirigerad och godkänd av Kinesiska kommunistpartiet. De generationer som växt upp sedan dess har förlorat kontakten med sin bakgrund då den kinesiska traditionella kulturen censurerats. Det som visas upp i Kina i dag är statskontrollerat. De kinesiska medborgarna måste utifrån tvång och hot följa KKP:s direktiv annars hotas de med fängelse eller ”omskolningsläger”, vilka i praktiken är hjärntvättscenter.

Det folk som i tusentals år velat leva i harmoni med himlen och jorden har berövats sitt kulturella arv. I tusentals år har traditionella konstformer, såsom konst, musik och dans, varit integrerade i det kinesiska levnadssättet och uttryckt välvilja, skönhet samt många andra dygder. Men den konst och kultur som kommer från dagens Kina är fylld med partikultur som i stället bygger på kamp och materialism, vilket visar sig på ett både öppet och förtäckt sätt. Att förstöra ett folks kultur är att förstöra dess själ och detta görs i syfte att kontrollera människor.

Detta har vi också historiskt sett göras mot olika minoritetsfolk på andra platser i världen, bland andra samerna, som förbjöds utöva sin kultur och använda sitt språk.

Man kan säga att KKP kämpar mot sitt eget folk. De behandlas inte som människor. Många har säkert hört om förhållandena i kinesiska fabriker, men än värre är den statligt organiserade organskörden från levande samvetsfångar.

Majoriteten av offren är Falun Gong-utövare men även kristna, uigurer och tibetaner utsätts. (Falungong är en qigong- och kultiveringsmetod för självförbättring genom att följa ledorden sanning, medkänsla och tålamod. Metoden är förbjuden i Kina sedan 1999, då den blev alltför populär för den kinesiska regimen.) Den 12 december 2013 antogs en resolution i EU-parlamentet om organskörd i Kina, med en uppmaning till medlemsländerna att offentligt fördöma övergrepp relaterade till transplantationer i Kina.

I november 2014 hålls MR-dagarna (Mänskliga Rättighetsdagarna) i Umeå, där man tittar närmare på MR och kultur – både rätten till kultur och kultur som verktyg för att stärka och främja de mänskliga rättigheterna.

Vi ser mycket positivt på det kommande året och på MR-dagarna; att vi som medborgare genom kulturhuvudstadsåret har chans att föra fram mänskliga rättigheter och bidra till positiva förändringar.

Låt oss ta väl vara på det kommande kulturåret i Norrland!

Källa: http://www.vk.se/1103228/minns-att-ratten-till-kultur-inte-ar-sjalvklar-overallt