Wang Zhaojun - fredens skönhet

Zhaojun var en av de fyra skönheterna i det gamla Kina. (Illustratör: Yu-Child, Epoch Times)

Wang Zhaojun var en av "de fyra skönheterna" i det gamla Kina. Hon växte upp i en välutbildad familj vid tiden för västra Hanimperiet. Under hennes uppväxt blev hon utvald till palatsdam.

Enligt dåtidens regel valde kejsaren alltid bihustrur bland palatsdamerna genom att se på deras porträtt. Men den kunglige porträttmålaren Mao, målade bara vackra porträtt av de damer som hade mutat honom. Zhaojun vägrade att göra det och hon framställdes därför som en mindre attraktiv ung dam av konstnären.

Liksom många andra stannade hon i slottet, som en fågel i en bur, och hon hade ingen chans att träffa kejsaren Yuan.

År 33 (f Kr) besökte härskaren av Xiongnu huvudstaden Chang'an. Han bad att en allians skulle skapas mellan de båda länderna genom ett arrangerat kungligt äktenskap. Kejsaren Yuan var ovillig att hedra kungen med sin enda prinsessa, därför beslutade han att välja en av palatsdamerna.

Han gav order till sitt harem:
– Den som frivilligt följer med till Xiongnu kommer jag att behandla som en prinsessa.

Eftersom Xiongnu hade en nomadkultur i de avlägsna "okända" norra områdena, ville ingen anta detta erbjudande, förutom Zhaojun.

Kejsaren Yuan gifte bort henne till härskaren av Xiongnu, och det var först efter bröllopet som kejsaren Yuan såg Zhaoju för första gången. Kejsaren fick till sin förvåning se att Zhaojun var en fantastisk skönhet som förde sig med elegans och var intelligent. Men nu var det för sent för honom att behålla Zhaojun för sig själv. Han blev mycket ångerfull, men var tvungen att låta henne följa med härskaren av Xiongnu.

När kejsaren Yuan återvände till sitt palats studerade han ännu en gång porträttet av Zhaojun och i raseri lät han avrätta konstnären.

Legenden säger att när Zhaojun lämnade den kinesiska gränsen för att bege sig norrut, visste hon att hon lämnade hemstaden för gott. Hon spelade en sorgsen sång som heter "Lämnar gränsen". När vilda svanar flög över hennes huvud, blev de också sorgsna, så sorgsna att de slutade slå med sina vingar, och föll till marken.

Zhaojun lämnade sin hemstad och var bosatt i Xiongnu under resten av sitt liv. Hon övertalade härskaren av Xiongnu att hålla fred med västra Hanimperiet. Dessutom introducerade hon kinesisk kultur i Xiongnu.

Efter härskarens död valde hon att följa seden i Xiongnu genom att gifta om sig med den äldste sonen, som härskaren hade med sin före detta hustru. Det här stred mot moralen i Han, men hon gjorde det för att upprätthålla freden och vänskapen mellan de två länderna. En fred som varade i över 50 år.

Efter hennes död restes ett minnesmärke över henne och det var välskött i generationer av människorna från både Xiongnu och Han.

Källa: http://www.epochtimes.se/articles/2012/02/14/22815.html