Intervju med en Falun Gong-utövare som är sångare i den svenska gruppen Yellow Express

När man lyssnar på Anders Eriksson när han framför sin låt “Walk On” på Wiens välkända torg, Stephansplatz, den 19 juli, är det svårt att gissa att ett sådant uppträdande hade varit otänkbart för honom att göra tidigare. Innan han utövade Falun Gong, upplevde den trettiosjuårige svensken ett stort motstånd över att uppträda inför publik, framför allt med hans eget material. Efter att ha uppträtt vid en sammankomst i Wien, vilken arrangerades för att höja medvetenheten om förföljelsen av Falun Gong i Kina, beskrev han för en clearharmony-reporter hur saker har förändrats. ”Innan hade jag svårt för att uppträda. Jag spelade i olika band när jag var i tjugoårsåldern. Jag visste att jag kunde sjunga då, men jag gjorde det inte. Senare började jag sjunga i de olika banden, men jag vågade aldrig sjunga mina egna låtar, då de är en del av mig själv. När jag skrev den här sången, 'Walk On', skickade jag den till några utövare, för att höra deras respons. De tyckte den var väldigt bra och bad mig sjunga den vid en utomhusaktivitet i Köpenhamn i september 2002. Jag sa: 'Jag är inte säker på om jag vill sjunga min egen sång.’ Men jag gjorde det ändå. Det var första gången jag sjöng en av mina egna låtar inför en publik.”

Anders arbetar med digital fotoredigering och har utövat Falun Gong sedan 1995. 2003 bildade han bandet Yellow Express tillsammans med andra Falun Gong-utövare. Huvudsyftet med bandet var att använda deras musik som ett sätt att höja medvetenheten om Falun Gong och förföljelsen. Anders har börjat göra soloframträdanden med några av låtarna, då det har varit svårt att samla bandet tillsammans de senaste månaderna. Anders påpekar också att det är mycket enklare tekniskt sätt att sätta upp en gitarr och en mikrofon, än ett helt band .

Anders beskriver hur han fann modet och inspirationen att uppträda inför en stor publik genom att utöva Falun Gong och önskan att höja medvetenheten om förföljelsen i Kina. ”Falun Gong ger mer inre frid, det hjälper en att frigöra sig från koncept som blockerar. Jag har lärt mig att inte vara så kritisk mot mig själv. Tidigare hade jag inte heller någon speciell orsak att göra musik, förutom att det såklart var roligt. Nu har jag flera orsaker. Jag har någonting att skriva där ett viktigt budskap ingår och försöker skriva om saker som hänger samman med min utövning, med vad jag inser och vad jag har upplyst till genom utövningen av Falun Gong, vad jag har lärt mig om livet och även om förföljelsen.”

Ambitionen i uppträdandet, vilket berörde många som stod och lyssnade i solskenet i Wien, hade en uppriktighet och ödmjukhet – och är förenat med någon som inte vill visa upp sig eller önskar "göra sig ett namn". Genom att prata med Anders, är det rörande att inse att han har gått igenom många inre processer för att kunna göra sina framträdanden. Man kan verkligen se att han inte gör detta för egen del. För honom kanske det vore enklare att sitta hemma i tysthet, skriva musik och göra inspelningar. ”Jag har spelat med Yellow Express inför hundratals och det har ibland varit mycket svårt. Jag är en sådan person som inte gillar uppmärksamhet.” Han uppträder därför att han har någonting viktigt att säga och musiken är sättet han kan uttrycka det på. ”Det tog ett tag innan jag insåg vad jag ville göra med min musik. Jag har spelat och sjungit ett tag. 1998 flyttade jag till en annan stad och förlorade kontakten med mina olika band. 2003 spelade Yellow Express in två låtar på en CD, där en av dem heter ”Walk On”. Det är ett sådant tydligt budskap i denna låt. Den handlar om de kinesiska utövarnas beslutsamhet. De står upp för sin övertygelse i bemötandet av tortyr och fångenskap. Jag vill säga till världen: Stoppa förföljelsen!”

Precis som Anders har många Falun Gong-utövare varit tvungna att möta deras värsta rädslor och överkomma olika sorters inre hinder, för att exponera Jiang-regimens illasinnade handlingar. I Kina visas utövarnas osjälviskhet och mod upp än mer tydligt. I själva verket var ”Walk On” inspirerad genom utövarnas berättelser om när de begav sig till Himmelska Fridens torg i Peking för att vädja om ett slut på förföljelsen.

Deras mod är signifikativt för så många okända hjältar i Kina som fortsätter att riskera frihetsberövande, tortyr, misshandel och död, genom att upprätthålla sin övertygelse i Sanning, Godhet, Tålamod. Tusentals som har gjort vädjanden på Himmelska Fridens torg har spärrats in och torterats. Vissa lever inte längre, utan ingår i statistiken som nu har dokumenterat nästan 1000 dödade i förföljelsen.

Anders hoppas att andra ser det goda intentionerna i vad han gör. ”Jag hoppas att man kan känna medkänslan i musiken och i uppträdandet. Jag har också detta i sinnet när jag spelar in det.” Men han sticker inte under stolen med det faktum att man behöver framföra ett klart budskap till Jiang-regimen vilken förföljer Falun Gong: ”När man riktar sig mot regimen, måste man vara rättfram och klar. Vi kultiverar Sanning, Godhet och Tålamod. Sanning är också mycket viktigt.”

Innan Anders uppträdande vid sammankomsten på Stephansplatz, hölls de olika talen som beskrev detaljerat om det förfärliga i förföljelsens natur i i Kina. En tortyrutställning hölls också och allt detta innebar att det inte var någon tvekan för åskådarna om vad som sker i Kina. Efter talen kom orden från låten som så enkelt uttryckte vad alla kände: ”Stoppa förföljelsen.”