Att smälta in i Fa-upprätandet genom att jobba heltid i vår media

Kära Mästaren, kära medutövare.

Även fast jag har utövat sedan 1998 har jag inte varit involverad på heltid i något av våra mediaprojekt. Jag har vid flera tillfällen genom åren blivit tillfrågad om att involvera mig men jag hade fullt upp med att driva mitt eget företag och trodde att jag inte hade tid att involvera mig på heltid. Dessutom, när jag tänkte på vår media kände jag mig mycket pessimistisk angående våra möjligheter att lyckas att uppfylla Mästarens önskan. Jag såg bara våra hinder. Medan jag hade fullt upp med att tänka att det var omöjligt offrade mina medutövare tyst allt de hade för att uppfylla Mästarens önskan, arbetandes outtröttligt dag och natt. Men på den tiden hade jag för många mänskliga föreställningar för att se det klart.

I somras träffade jag den huvudansvarige för vår media i Europa. Det konstiga är att efter det mötet, där han förklarade om hur våra medutövare i ett europeiskt land hade klarat av att driva vår media på heltid som ett professionellt företag, så smälte mina pessimistiska tankar bort helt. Precis innan mötet verkade det för mig omöjligt att kunna driva vår media framgångsrikt i Sverige, men nu verkade det inte bara möjligt utan görligt. Tack Mästare för att Du väckte mig! Det var verkligen magiskt att erfara tankeskiftet, det var på ett ögonblick.

Allt vi gör måste vara baserat på Fa och jag tror att vi måste etablera en kultiveringsmiljö som den i Kina innan förföljelsen, vilket betyder daglig gruppövning och gruppstudier. På grund av att vår framgång med media är direkt relaterad till vår nivåhöjning och släppanden av fasthållanden.

Jag har mest bott i småstäder genom åren och har därför aldrig haft möjlighet att ha en kultiveringsmiljö med daglig gruppövning och studier. Men efter att jag började jobba heltid med fem utövare för en månad sedan på vårt nya kontor så satte vi vår kultiveringsmiljö som högsta prioritet. Vi börjar 7.30 på morgonen med FZN och sedan suderar vi Fa i ca en timme. Efter det utnyttjar vi möjligheten att stödja våra medutövaer utanför stadshuset där hundratals fastlandskineser går förbi dagligen. Där övar vi i två timmar. Atmosfären är helig, räddandet av alla varelser. Alla utövare samarbetar, släpper sina egon och sätter räddandet av alla varelser som prioritet. Kinesiska utöver delar ut sanningsklargörande material och övertygar kineser att hoppa av det onda partiet och Svenska utövare övar.

Detta har haft en väldigt god effekt. Indränkta i Dafas kraftfulla fält hör vi många kineser säga högt ”Falun Dafa Hao”. Jag känner att en del av kineserna som går förbi är medutövare eller har varit utövare. De kinesiska turisterna kommer främst på sommaren, så snart har vi inte den här möjligheten. Vi försöker att göra det bästa av det medan vi kan.

Nivåhöjningen är extremt snabb i den här miljön. För första gången kan jag faktiskt känna att min nivå höjs dagligen. Det händer när ett fasthållande exponeras i mina tankar medan jag samarbetar med medutövare och jag kan genast titta inåt och släppa. Nivån vi har skapat är nyckeln i den här processen.

Nu har ett par månader gått sedan det första mötet och vi har knappt börjat jobba på innehåll utan bara jobbat med försäljning i olika projekt, och det har varit mycket framgångsrikt. Allt går så fort. Det har blivit väldigt tydligt att varje genombrott kommer efter att fasthållanden släpps.

Till exempel, jag och en annan utövare som sysslar med försäljning delade förståelse om strävan efter övningarna på vår väg tillbaka till kontoret och vi kände att vi verkligen hade släppt något. Direkt efter det mottog han ett samtal med vår första stor försäljning. Tack Mästare.

Jag släpper strävan för att nu kan jag klart se att vår Mästare faktiskt har arrangerat allt i andra dimensioner, så jag behöver inte fokusera på resultatet utan på att göra det dagliga jobbet och titta innåt, och arrangemangen realiseras.

Strävan är faktiskt väldigt självisk. Den finns för att jag är så fäst vid mig själv och vad jag vill göra, att få som jag vill. Jag känner att den har mycket rädsla, rädsla för att inte vara bra nog, rädsla för att tappa ansiktet, rädsla för förlust, för misslyckande och så vidare.

Kultiveringsmiljön som vi har etablerat är nyckeln till att släppa alla dessa rädslor och själviskheten. Min erfarenhet nu är att jag bara behöver smälta in i den här miljön så kan jag släppa fasthållanden dagligen, pga. att den här miljön faktiskt får mig att titta inåt när jag stöter på problem eller när mitt hjärta rörs. Det är därför jag tycker att kultiveringsmiljön är nyckeln, för att den gör att jag alltid kan titta inåt.

Jag är en entreprenör och tyvärr är jag van vid att manipulera människor för att få igenom det jag vill genomföra. Gissa om det funkar i en miljö med utövare. Absolut inte. Det här är ett grundläggande fasthållande som gradvis släpps sedan mina medutövare har pekat ut det för mig nyligen.

När en medutövare såg att jag var stressad när vissa saker inte gick som jag ville, pekade han ut för mig att det kanske är rädsla som får mig att sträva framåt. Jag trodde inte på det först, men efter att jag hade tänkt igenom det förstod jag att det är sant.

Tidigare, utan den här miljön missade jag ofta xinxing-tester dagligen. Jag såg dem bara som problem att undvika, som i exemplet ovan. Men nu uppskattar jag dem verkligen och tittar inåt. Jag vet att detta är tillfällen för mig att förbättra mig.

Istället för att hitta fel på andra finner jag nuförtiden fel hos mig själv och gradvis börjar jag bara se de positiva sidorna hos mina medutövare. Nu förstår jag att när jag ser de negativa sidorna hos medutövare ser jag faktiskt mina egna tillkortakommanden. Men när jag ser de positiva sidorna hos utövare så är det verkligen dem jag ser. Så jag har börjat uppskatta mina medutövare mer än någonsin. Jag förstår även att när jag tycker att andra utövare har fel använder jag mig själv som kriterie för vad som är rätt och fel istället för att använda Fa som kriteriet.

Nu när jag ser min förbättring känner jag att våra medier inte bara är till för att rädda kännande varelser utan även till för oss själva att ha en kultiveringsmiljö så vi kan lyckas i vår kultivering.

Jag förstår att när vi ser någonting som behöver göras så kan vi tyst göra det och fylla i. Men jag har trott att det bara gäller i mindre praktiska frågor. Nu förstår jag att det också stämmer in för större saker. Jag skulle faktiskt ha involverat mig i våra medier för länge sedan. Jag har ofta tidigare undrat; hur kommer det sig att den och den utövaren som är bra på det ena och det andra inte involverar sig i våra medier. Nu förstår jag att jag är en av dem, och att vi inte har involverat oss tidigare är kanske skälet till att det inte har funkat bra nog. Medan andra tyst har fyllt i har jag varit en åskådare. Nu är jag glad över att ha ändrat detta. Samtidigt kan jag säga att jag faktiskt aldrig har varit glad på något arbete jag har haft. Men nu är det en helt annan historia. Jag är en mycket glad och lycklig person. Jag trodde aldrig att livet kunde vara så underbart.

Tack Mästare, tack medutövare.