Reflektion över min kultivering

Förra året fick jag min största prövning sedan jag började kultivera. Det kändes så svårt att komma igenom prövningen och jag nådde det yttersta av mitt xinxing. Alla mina fasthållanden rördes upp. Men när jag hade snubblat igenom kunde jag verkligen se mina fasthållanden och begränsningar. Det finns fortfarande så mycket för mig att lära och upplysas till.

Som koordinator för den Österrikiska Dafa-föreningen har jag koordinerat Shen Yun i Wien sedan 2008. Fast jag tyckte att jag jobbade väldigt hårt fick vi inget genombrott. Jag kände mig mycket orolig. En månad innan Shen Yun skulle komma till oss 2016 kritiserade en utövare mig häftigt i e-mail-gruppen. Några utövare tyckte att vi måste lösa konflikten om vi ska kunna få en bra biljettförsäljning. Därför kom ytterligare några utövare med i konversationen. Kritiken blev mer och mer intensiv.

Jag fick veta att några utövare tänkte att de skulle se inåt, som åskådare till konflikterna. De försökte verkligen att göra det men kunde inte hitta något. De såg hur situationen blev värre och värre, men de visste inte vad de skulle göra. Det kändes jobbigt för dem. En del medutövare tänkte att om jag fick kritik för det och det, då måste jag ha gjort saker fel. Så många olika utövare var involverade och pressen i vår kultiveringsmiljö blev större och större. Jag såg inåt men ville också utbyta direkt med de utövare som kritiserade mig, men det gav inget bra resultat. När jag träffade utövare vid biljettförsäljningsstället fick jag höra att hur mycket de än försökte så kunde de inte låta bli att tänka på den intensiva kritiken i e-mail-gruppen. Vissa utövare som tidigare varit bra på att sälja biljetter, sålde inte många nu, hur mycket de än försökte. När jag såg allt det här kändes pressen på mig enorm. Jag visste verkligen inte vad jag skulle göra, eftersom oavsett vilket beslut jag skulle ta så skulle jag bli kritiserad direkt.
En gång pratade jag med en medutövare vid biljettförsäljningsstället och han sa att han hade tänkt på vad som hade hänt. Han hade just studerat Mästarens "Fa-undervisning vid 2015 års Fa-konferens i New York". Han pekade ut ett stycke och sa att det kanske kunde hjälpa mig.

Mästaren säger:

"Ja verkligen, vissa koordinatorer har en del egenskaper som är alltför lika dem hos vanliga människor. Men sådana är de typer av kultiverare som ni måste arbeta med, kultiverare med sådana tillstånd som de nu har, och de har verkligen många mänskliga tankar. Men de är trots allt Dafa-lärjungar. Det är så här många och stora utmaningarna som ni möter är, och som koordinatorer måste ni möta dem och möta dem rakt på sak, och agera så att det passar dem. Det är bara inte möjligt för er att förändra de här utövarna till människor som är på ett visst sätt eller den sortens människor som ni vill att de ska vara. Inte ens något så stort som hela det här samhället kan förändra dem. Dafa-kultivering kan ändra dem, men det görs med ett lager åt gången, och ända tills den processen når ytan kommer den personen fortfarande att vara på det sättet. Bara de som är flitiga kan hålla sina dåliga tendenser i schack. Men vanligen kommer det att finnas en del människor som inte ens är medvetna om [sina problem] och förblir sådana. Om ni vill att de ska vara på ett visst sätt så blir det mycket svårt för dem att uppnå det. Inte ens jag, som deras Mästare, har satt upp något krav på att de måste uppföra sig på något visst sätt. Så hur ska du agera, som koordinator? Skulle det fungera om du är koordinator för endast några av människorna? Vilken sorts koordinator skulle du vilja vara? Har du tänkt på det? Hoppas du att alla ska vara lika lydiga som en fårskock inför dig? Det är vad du vill, inte vad jag vill. Hur komplicerade saker och ting än är [så ska du tänka ut] hur du ska vara en bra koordinator för Dafa-lärjungar. Nu när Mästaren har gett dig ansvaret, [tänk över] hur du ska leda de här människorna väl åt mig."

("Fa-undervisning vid 2015 års Fa-konferens i New York")

Efter att jag hade läst det kändes det som att jag aldrig hade läste det tidigare. Särskilt när Mästaren säger: "agera så att det passar dem", blev jag chockad. Jag brukade lyssna på vad de där utövarna som uttryckte sig väldigt häftigt tyckte, men när jag såg inåt kunde jag ibland djupt i hjärtat ha tankar som "hur kan de säga så". (Efter att jag hade läst Mästarens föreläsning) kände jag plötsligt att mitt hjärta vidgades och en ny väg öppnades för mig. Men vad ska jag egentligen göra, hur ska jag "agera så att det passar dem", jag hade ingen aning.

Sedan dess har jag funderat på det. Vad jag har förstått nu är att en betydelse är att ge lite utrymme för andra istället för att ta beslut utifrån mina egna önskningar; vi borde utvärdera varje utövares situation och ge dem möjlighet att använda sina förmågor. Det som kan förändra oss är kultivering, det är det allra viktigaste. Men det är lättare sagt än gjort, i vilken utsträckning du kan göra det är genuin kultivering.

Samtidigt som Shen Yun 2016 närmade sig blev trycket från de utövare som kritiserade mig högre och högre. I det här tillståndet sålde vi inga biljetter alls. När några utövare föreslog att vi skulle studera Fa tillsammans blev de också kritiserade, för att pressa andra eftersom det vore samma som "folkkommunerna" som upprättades av det kinesiska kommunistpartiet. Det var första gången jag kände att jag inte längre kunde vara koordinator. Om vi hade fortsatt så hade resultatet blivit outhärdligt att ens tänka sig. Jag bad om hjälp från andra länder. Som tur var, när de förstod vår situation kom några medutövare från andra länder för att hjälpa till. Tillsammans förbättrade vi situationen en del.

När Shen Yun var klara gav vår Barmhärtige och Store Mästare särskilt en föreläsning för oss europeiska utövare i New York. Efteråt var jag rätt chockad. När Mästaren pekade ut/på Shen Yun-koordinatorn i Tyskland fick jag plötsligt en tanke. Den här medutövaren hade jag känt i åratal. Jag är rätt "envis" när det gäller att ha mina egna idéer, men inte så många nya idéer. Han är däremot mycket "flexibel/smart" eftersom han är väldigt bra på att lösa svåra saker med enkla metoder. Jag har koordinerat Shen Yun i Österrike, men kunde inte göra det bra. Eftersom Mästaren bad honom koordinera Shen Yun i Tyskland borde han säkert kunna koordinera Shen Yun på ett bra sätt i Österrike också. Då skulle det finnas hopp för Österrike. När jag kom tillbaka frågade jag Shen Yun Office om den här utövaren kunde ersätta mig som koordinator för Shen Yun i Österrike och de gick med på det. Då kände jag mig så lättad, det kändes som att det fanns nytt hopp för Shen Yun i Österrike.

När jag ser tillbaka, varför kunde jag inte hantera situationen eller sköta koordinationen bra 2016? Det var som vi säger på kinesiska: "en inkompetent ledare kan trötta ut hela armén". Jag insåg att jag hade så mycket qing (känslor) gentemot medutövare. Eftersom jag var en av de första utövarna i Österrike har jag fått uppleva många medutövares processer i att få Fa, börja kultivera och bli mogna utövare. Det kändes som att alla utövare i Österrike står mig mycket nära. Oavsett om det är lätt att komma överens med dem eller inte, kändes det som att de alla är en del av min familj.

Med tiden blev jag gradvis för fäst vid dem. När de kom med förslag, även om jag såg inåt använde en stor del av mig mänskliga känslor för att försöka förstå dem och vilja dem gott. Jag la för stor vikt vid saken i sig och kunde inte släppa den. När vi hamnade mitt i konflikter blev det svårare för oss att se saker utifrån Fa. Alltså blev det en diskussion kring alla detaljer i frågan snarare än en lösning baserad på Fa. På grund av mina känslor för "familjemedlemmar", när jag stod inför olika åsikter från olika medutövare försökte jag att vara grundlig – allas åsikter var bra och alla förslag var rimliga, jag ville bara vara en schysst kille. Men som koordinator gjorde det här att det blev oklart vilka principer som låg till grund för mina beslut, vilket ledde till att några medutövare som var involverade blev upprörda. Dessutom hade jag väldigt svårt att säga nej till andra. Så jag var upptagen med att ta hand om olika åsikter och tröttade ut mig själv. När jag verkligen inte kunde balansera alla åsikter, då sade jag nej. Men det gjorde att nej lät mer sammanbitet, snarare än rättvist. Utan någon kraft bakom såg sådana beslut i andras ögon ut som dikterade. När jag såg att medutövare inte klarade sina tester önskade jag verkligen att de skulle klara det och jag gjorde mitt bästa för att hjälpa dem. Men återigen, eftersom alltihop kom från qing/känslor för familjen, brydde jag mig för mycket om saken i sig. Till sist är kultivering upp till var och en och jag kan inte ta beslut åt andra.

Jag förstod också att jag inte kommunicerade tillräckligt bra med andra. Vanligtvis när jag stötte på svårigheter i koordineringen sade jag inget om det. Eftersom jag tänkte att det var ett test för mig borde jag försöka härda ut och harmonisera situationen. Men jag tänkte inte på andra medutövare. Om jag inte sade något om det kunde de inte hjälpa och de förstod inte heller varför jag tog vissa beslut. Ett tag när vi arbetade med Shen Yun 2017 satte en del medutövare stort hopp till den nya koordinatorn för Shen Yun i Wien. De väntade på att han skulle ta en massa beslut. Under ett av våra Shen Yun-möten utbytte den här medutövaren uppriktigt med andra: det här var första gången han var Shen Yun-koordinator, det var så många saker som han inte alls kände till väl, så han kunde inte ta beslut. Han hoppades att andra kunde berätta mer om deras erfarenheter och komma med förslag, så att han kunde få hjälp att ta beslut tillsammans. Efter det minskade spänningarna mellan medutövare mycket och många utövare tog initiativ till att komma med idéer och förslag för att hjälpa honom att ta beslut. På det här sättet försvann trycket bland oss och initiativet från medutövare blev bättre. Det här var mycket inspirerande för mig.

Kultivering räknas inte om det inte rör våra hjärtan. Efter Shen Yun 2016 försvann inte prövningen när jag inte längre var koordinator för Shen Yun. Efter New York-konferensen 2016 startade de utövare som tidigare hade kritiserat mig så hårt en ny omgång med kritik i e-mail-gruppen. De uppmuntrade också andra medutövare att uttrycka sin syn. Jag var så överraskad eftersom jag inte såg någon vänlighet i deras kritik, utan allt var mitt fel och det kändes som att jag lika gärna kunde bli slagen till döds. Jag har inte upplevt kulturrevolutionen i Kina, men det kändes som att det de gjorde då var som den verbala kamp som utspelades på den tiden. Jag tänkte för mig själv att de här västerländska utövarna alltid hävdade att jag brukade följa KKPs sätt att göra saker på, men nu insåg de inte att vad de gjorde var precis så. Utifrån Fa visste jag att som huvudkoordinator hade jag det yttersta ansvaret för att inte sköta Shen Yun bra i Österrike, men känslomässigt kunde jag verkligen inte acceptera hur de kritiserade mig.

Då var det så många e-mail på det här viset varje dag, ett efter ett. Till och med en del utövare som tidigare brukade samarbeta mycket bra började säga att jag inte längre passade som koordinator i Österrike eftersom jag är kines. Inuti kände jag mig så bitter men jag visste bara inte vem jag kunde prata med. Jag hade sådant tryck på mig och det kändes som om jag stod på en klippkant. Jag visste att jag inte skulle klara prövningen genom att se utåt, jag borde se inåt och förbättra mig själv. Men jag var inte i ett stabilt tillstånd, ibland kunde jag se inåt, medan jag såg utåt andra gånger och tyckte att de var orättvisa mot mig. Jag tänkte till och med för mig själv: Jag har redan försökt så hårt och ändå fortsätter de såhär. Det är lika bra att jag lämnar Österrike och flyttar till ett annat land, så kan de göra precis som de vill.

Då skrev en erfaren utövare ett e-mail till mig och sa att eftersom jag oftast tar beslut i Österrike har han och andra gradvis blivit mer och mer passiva eftersom jag ändå skulle ta det sista beslutet. De tog inte längre initiativet till att fundera över saker. Han sa också att om vi kan förändra situationen i Österrike beror på om jag kan förändra mig själv, liksom om andra kan ta initiativet istället för att luta sig mot mig. Det han skrev fick mig verkligen att reflektera. Jag gör saker relativt snabbare. Även om jag ville involvera andra blev jag efter ett tag otålig och bestämde mig för att göra det själv för att få saker och ting att komma framåt. Det har sina fördelar, men också sina nackdelar. Det jag hade gjort hade faktiskt gjort miljön väldigt passiv och därför blev en del utövare tveksamma till att ta ansvar. Jag å andra sidan hade fler och fler begränsningar och blev tröttare och tröttare.

Mästaren säger i "Fa-undervisning vid internationella Fa-konferensen i västra USA":

"..En person som har en ansvarsposition är faktiskt en koordinator, och vad som är huvudsaken är att få fler kapabla människor involverade. Hur stor roll kan en individ spela? Bara när gruppen som helhet spelar sin roll har koordinatorn gjort bra ifrån sig. När en koordinator själv gör bra ifrån sig, nå, om det bara är du som gör bra ifrån dig, då vore du i det fallet bara en vanlig elev. Det viktiga är att du måste spela rollen av och fullgöra en koordinators plikter. Och jag ska nämna en annan sak. Koordinatorena i alla regioner måste överge tillvägagångssättet att övervaka alla stora och små saker. Varje region ska ge fria tyglar till alla elever på den platsen och stödja dem när de tar initiativ till att bekräfta Fa. Håll dem inte tillbaka, såvida det inte är de som ofta går till ytterlighet. Erfarna Dafa-elever har mognat nu, och de vandrar sina egna vägar mot Fulländning. Ni måste vara klara över detta."

Jag utbytte med en medutövare från ett annat europeiskt land. Hon sade att andra medutövare klagar på oss eftersom många av oss koordinatorer från Dafa-föreningen inte gör bra ifrån oss. Istället för att ångra oss sedan, är det bättre att bli kritiserad och rätta till våra misstag nu. Hon har rätt, Mästaren är mycket orolig, jag hoppas också att Österrike kommer ikapp, så borde jag inte bara förändra mig själv snabbt istället för att vara arg på andra? Varför skulle jag känna mig felbehandlad? Om vi inte kan göra det bra kommer allt att vara förgäves. När jag upplystes till det här blev mitt tillstånd gradvis mer stabilt.

När jag ser tillbaka, efter att jag hade kommit igenom den här prövningen var jag verkligen rädd. Sedan den ondskefulla förföljelsen började fram till nu har jag snubblat igenom så mycket, hur kunde pressen från medutövare nästan förstöra mig? Är det inte en återspegling av min kultivering? Hur skulle jag kunna göra min kultivering mer solid? Jag började titta på mina dagliga Fa-studier och övningar.

Pendlingen till jobbet tar 3 timmar (tur och retur), vilket brukade passa bra för Fa-studier. Men, de senaste åren har jag varit så trött att jag vanligtvis sov istället. När jag kom hem var det oftast rätt sent och jag hade så många saker att göra och koordinera. Fa-studier och övning blev en ny utmaning varje dag. Prövningen med medutövare var som ett slag med en tung slägga, det fick mig att inse hur nödvändiga Fa-studierna är. Sedan början av det här året har jag studerat Fa med några utövare på Skype på morgnarna och sedan åkte jag till jobbet. Fast tiden på morgonen var ganska begränsad och jag inte kunde vara med varje dag, så när jag väl satte igång hjälpte de här Fa-studierna på morgonen min kultivering mycket. Det gjorde det också lättare för mig att hitta tid till att studera Fa under dagen. Jag åker till Wien för att jobba varje dag. I den centrala parken finns många kinesiska turister. Medutövare gör också övningarna där på morgnarna. Jag har alltid velat vara där med dem. Men pendlingen tar 3 timmar varje dag och jag går också ut på lunchen för att förklara sanningen. Tidsschemat var så tajt att jag aldrig kunde vara med.

Efter att Shen Yun var klara i år gick jag under Mästarens barmhärtiga arrangemang till övningsplatsen för att hämta något. Den enorma energin och det lugna fältet chockerade mig verkligen. Jag kände hur alla dåliga element eliminerades medan jag var där. Jag kände genuint att Mästaren ville få mig att se hur viktig självkultiveringen är för att rädda kännande varelser. Så jag bestämde mig – jag ville vara med och öva. Efter att jag förklarat för mina kollegor var de väldigt förstående och stöttande. Så nu kan jag börja mitt jobb klockan 10 en dag i veckan så att jag kan vara med i gruppövningen i Wien på morgonen. De här små förändringarna gjorde min kultivering mer stabil än innan.

I år är det 25 år sedan Dafa introducerades till världen. Tiden går verkligen fort! Jag minns när jag fick Fa just efter att förföljelsen började. En dag gick jag tillsammans med en medutövare och sade: när jag når Fulländning ska jag definitivt komma tillbaka och rädda de här kännande varelserna i världen. Min förståelse av Dafa var väldigt ytlig då, men mitt hjärta var rent. Allteftersom jag kultiverar förstår jag mer och mer Dafa-lärjungars ansvar. På senare tid kommer jag rätt ofta att tänka på vad jag sade då. Nu är tiden så pressande, vi måste uppfylla våra löften.

Kultivering är inte enkelt. När jag ser tillbaka kan jag se hur plågsamt det var att komma igenom en prövning. Men det vi ser när vi väl kommer igenom är mer och mer våra begränsningar och tacksamhet medan vi förbättrar oss.

Till sist vill jag dela med mig av Mästarens ord från "Ett gratulationsmeddelande till den Europeiska Fa-konferensen":

"Vår Fa-konferens är kultivering. Som en kultiverare kultiverar man sig själv. Tryck på Dafa-lärjungar från utanför gruppen är tester och chanser att gå flitigt framåt; konflikter och tryck på Dafa-lärjungar som kommer inifrån gruppen är också tester och chanser att gå flitigt framåt. Med undantag för Mästaren är varenda en av er en kultiverare. Vare sig ni gör bra eller dåligt ifrån er så är allt manifestationer av era kultiveringstillstånd, och ingen är undantagen. Med luckor, mänskliga föreställningar och fasthållanden kommer du inte att kunna vandra din väg framåt väl. En kultiverare kommer alltid att kultivera sig själv, och en liten förändring i det mänskliga hjärtat är redan en förbättring, vilken alla Gudar kan se. Kultivering görs inte för Dafa, och räddandet av människor görs inte heller för Dafa. Kultivering är en garanti för att ett liv går mot Fulländning; att rädda människor är ett uttryck för en kultiverares barmhärtighet, såväl som ett ansvar när alla varelser är i fara. Släpp de alltför många och alltför starka fasthållandena, vandra din egen väg väl, den här processen är din väg."
Tack Barmhärtige Mästare! Tack medutövare för er hjälp!