Skapa en kultiveringsmiljö där du bor

Hälsningar Mästaren! Hälsningar medutövare!

Mitt namn är Werner och min kultivering i Dafa började 1998

Jag och min fru började kultivera i den stora Fa år 1998 när min äldsta dotter var ett år. När förföljelsen började 1999 och de följande åren var ondskan stark och pressen på oss utövare var väldigt stor. Vad vi än gjorde för sanningsförklarande aktiviteter så möttes vi av ett massivt motstånd.

Det var verkligen en speciell tid. Tillsammans med andra Dafa utövare kämpade vi oss igenom många hårda slag. Samtidigt växte min familj och vi fick ytterligare två döttrar. Hur många gånger vi packade bilen och åkte ut för att sanningsförklara vet jag inte men många långa resor blev det. Vi reste runt i Sverige, Europa och till USA. Jag vet att dessa resor är ett bestående minne hos våra barn och är i dag ett fint samtalsämne när vi träffas.

Åren gick och 2014 flyttade vi ner till huvudstaden Stockholm. Nu kunde vi delta i olika Dafa aktiviteter som pågick varje vecka, allt från att göra övningarna vid stadshuset och möta busslast efter busslast med turister till att dela ut flyers på stan. Här anordnades det ständigt olika sanningsförklarande projekt. Det var en fin tid och jag känner en stor tacksamhet till utövarna där som drar ett tungt lass för oss andra. Trycket från ondskan minskade successivt och i takt med det blev livet bekvämare och det var lätt att sänka garden. Det krävdes en ny form av uppmärksamhet för att inte falla in i vardagliga bekvämligheter,. När det kommer till bekvämligheter så är det ett av de smygande fasthållandena jag har. Min förmåga att uthärda hårda arbetspass och slita tungt med kroppen hjälper inget när det gäller motståndet som smyger upp i kultivering.

Någon gång runt 2019–2020 började jag känna mig färdig, trött och omotiverad, samtidigt blev jag alltmer trött på att alltid vara i en stor stad. Värmland som vi kommer ifrån lockade, det kändes som att något var ogjort där och det fanns inga aktiva utövare kvar. Det var dags att väcka värmlänningarna.

Vi flyttade tillbaka till Värmland 2021. I Värmland kontaktade vi Medborgarskolan och startade en nybörjarintroduktion i Falun Gong. Första året veckopendlade vi eftersom jag inte hade något jobb i Värmland. Min fru som jobbade med dans höll en danskurs och jag en nybörjarintroduktion i Falun Gong. Lokalerna låg vägg i vägg och när kurserna var avslutade åkte vi till Stockholm. Det blev mycket sena kvällar dessa måndagar och på fredagskvällarna åkte vi tillbaka till Värmland. Detta pågick i ett år tills jag slutligen fick en tjänst i Värmland.

Jag fortsatte att hålla nybörjarintroduktioner genom Medborgarskolans försorg. Vi hade cirka 16-17 tillfällen varje termin, när en ny termin började kom det nya nybörjare.I början av terminen var det många som kom och var entusiastiska, men det var svårt att få dem att stanna kvar. Ibland var jag ensam, ibland komdet bara en eller två trots att många var tacksamma. Kommentarer som att detta är den bästa dagen på hela veckan och att man längtar till måndagskvällens Falun Gong träning var vanliga, ändå avtog intresset i slutet på terminen. Men att ge upp är inget man gör, och jag hade även börjat känna glädjen och motivationen vakna i mig. Tacksamheten av att få hjälpa mästaren att sprida Dafa till de som har ödesförbindelse i Värmland var en känsla som gav inspiration.

Dessutom hade ytterligare ett tjugotal fått pröva på övningarna och jag har grundligt sannings förklarat för dem om förföljelsen. Så jag bestämde mig för att fortsätta med detta även om alla slutar varje termin. Kanske var det den inställningen som började förändra det hela.

Varje termin var det ett tjugotal som började och fick prova på övningarna. Jag lade mycket tid på att sanningsförklara vid de första träffarna och gick långsamt fram. Första träffen visade jag övning ett och två. Vid den andra träffen repeterade vi och la till den tredje övningen. För varje ny övning läste jag om de olika övningarna. I början pressade jag dem inte med den långa övning två eller en lång meditation. Alltid var det fina kommentarer om de olika upplevelserna som de fick och sakta men säkert började gruppen växa. Jag beslöt att lägga nybörjarintroduktionerna på torsdagar och låta de som kunde övningarna öva på måndagar. Några gamla utövare från tiden innan vi flyttade från Värmland dök upp i den nu allt mer växande gruppen. Jag höll även intensivkurser på helger för vänner och släktingar till utövarna som ville att andra skulle få ta del av Falun Gong men som inte kunde delta under veckan.

Varje termin hade vi en nybörjarintroduktion där ett 20-tal nya kom. De som stannade kvar flyttades till måndagsgruppen. På våren har vi avslutning och ser på niodagars-föreläsningarna. De senaste tre åren har det kommit allt fler som stannat kvar och vi har i dag en läsgrupp, en övningsgrupp, en nybörjarintroduktion och en gång i månaden har vi en intensivhelg då vi träffas och övar, läser, äter och utbyter. Den miljön som har vuxit fram är verkligen en kultiveringsmiljö med nya kultiverare.

Under hela tiden har jag haft nära kontakt med min handläggare på Medborgarskolan och grundligt sannings-förklarat. Hon deltog även på en helgintroduktion och vårt samarbete var mycket bra. Men för ett och ett halvt år sedan slutade hon och en ny handläggare tog över. Ytterligare en möjlighet att sanningsförklara tänkte jag och besökte den nya kontaktpersonen. Vi hade ett fint samtal och jag bjöd även in henne till att delta i någon av helg eller nybörjargrupperna. Min nya handläggare berättade att hon får många väldigt positiva reaktioner på de frågeformulär som deltagarna får svara på i slutet av varje termin. Nu i våras fick jag höra att man hade börjat se över flera verksamheter så att de exempelvis faller under folkbildande och att man även var nödgad att ta betalt. Eftersom min handläggare visste min inställning och att vi aldrig blandar in pengar i våra aktiviteter så kallade hon mig till ett möte där hennes chef var med. Jag förklarade min ståndpunkt och sa att det var tråkigt och att jag kan sträcka mig till att betala 3 000 kronor per termin ur egen ficka för hyra av lokal men att ingen avgift fick läggas på deltagarna, då måste jag finna en annan lösning.

Detta gjorde intryck och de bad att få återkomma och att vi nog skulle få till någon lösning. Här fick jag även hjälp av min handläggare som talade för min sak och berättade för sin chef om allt positivt och vad hon hört, och lyfte även sanningsförklarandet som jag hade gjort. Någon vecka senare fick jag besked om att det inte behövde betalas något och att vi var godkända att fortsätta.

Jag får ofta höra kommentarer från dem som kommer in i övningslokalen, kommentarer som:”Vad är det som händer, bara jag kommer in här så blir jag snällare och lugnare inombords, eller alla är så snälla här.” Eller när någon beskriver hur de lyckats bryta långa reaktionsmönster, de berättar hur deras situationer förändrats på arbetsplatsen eller i hemmet och att deras syn på livet har förändrats. Att få se hur en kultiverare vaknar är fantastiskt, det är en synlig transformation. Under meditationen kan jag se mig om och ser alla vackra ljusa ansikten som sitter där. De allt ljusare ansiktena och ljuset runt dem. Att få ta del av detta är den störta ynnesten, att få hjälpa mästaren och vara den länken. Jag känner en stark ödesförbindelse med de som kommer, ofta är det som att träffa en kär gammal vän eller släkting.

Under de år som jag har varit tillbaka i Värmland har över 200 tagit del av övningarna, flera har läst Zhuan Falun och många läser den om och om igen.

Utövare fortsätter att ta egna initiativ, de läser tillsammans på kvällarna, går ihop och tittar på niodagars-kursen. Man har hittat nya vänner som man kan utbyta med. Det har även tagits initiativ till att träffas i Karlstad varje lördag under sommaren och ha utomhusträning med information till förbipasserande. Även mitt i vardagen kan flera träffas ute i det vackra vädret och göra övningarna. Det har bildats en chatt-grupp där man kan se vad som händer och det är bara att hänga på om man har lust.

I början var det många mörka vinterkvällar som jag åkt hem när det bara varit jag eller en eller två på övningarna. Idag är det cirka 25 aktiva. Hur många som stannar vet jag inte men vad jag vet är att alla som fått ta del av denna fantastiska kultiveringsmetod har haft en positiv upplevelse och berättat för andra i sin närhet, berättat om förföljelsen och vilken fantastisk metod det är. I början av min kultivering 1998 såg jag en bild där hundratals stod ute och övade i den lilla stad där jag bodde men så kom förföljelsen och saker förändrades. Nu känner jag att den drömmen inte är så långt borta längre.

Jag är tacksam för att jag får höra de nya utövarna berätta, höra om deras prövningar, framsteg och insikter. Det har fått mig att kultivera ännu bättre och se de små detaljerna igen, det är som att skala av löken en gång till. Även om jag har kultiverat många år så är våra fasthållanden ofta lika. Måhända har jag en annan förståelse för en prövning när den kommer och låter mig inte beröras av små saker men jag kan känna igen mig i mycket som lyfts till ytan i denna nya kultiveringsmiljö i Värmland.

Jag skulle rekommendera alla som kan att ta möjligheten att starta upp på liknande vis. Att få möjlighet att uppleva den otroliga glädjen i att få hjälpa vår ärade Mästare att hitta de som har väntat i så många liv på denna chans.

Från att varit trött, omotiverad och vilja dra mig bort från allt till att åter känna glädjen och kraften i kultiveringen har varit en process av tålamod, uthållighet och att få upptäcka glädjen med att vara för andra i givandet.

Tack medutövare och tack ärade barmhärtiga mästare för att du håller din vakande hand över oss.