En utövares tal på Falun Dafa-dagen i Kalmar den 7 augusti

Tre Tårar

I maj 1956, tio år efter grundandet av det nuvarande kommunistpartiet, gick den dåvarande diktatorn Mao ut med en förfrågan till folket. Man startade kampanjen “låt hundra blommor blomma, låt hundra åsikter tävla” vilken manade folket att hjälpa partiet genom att kritisera dess arbetssätt. Till en början var folk misstänksamma men snart började idéer strömma in. Kinas ledande tidning “Kinas dagblad” blev till en länk för att uttrycka folkets åsikt.

Denna lycka varade dock inte länge. Mao upptäckte snabbt att det fanns ett enorm motstånd mot det sätt på vilket han styrde landet. Mao gick till reträtt och iscensatte en ”anti-högerkampanj”. De hundratusentals människorna som hade uttryckt, eller misstänktes för att ha uttryckt, en åsikt som skilde sig ifrån eller kritiserade partiet utpekades som högerelement och förföljdes brutalt. Även personer som var, och länge hade varit, lojala emot partiet torterades och dödades.

Tretton år senare inträffade en händelse som säkert alla känner till. Hundratusentals studenter begav sig till Himmelska Fridens torg i Peking för att kritisera partiet och framlägga sina åsikter. Studenterna hade ett extremt stort stöd från den övriga befolkningen. De reste en staty inspirerad från frihetsgudinnan, vilken kallades demokratistatyn, och protesterade mot den spridande korruptionen inom partiet.

De stora händelserna utspelade sig egentligen inte på själva torget utan i utkanterna av staden. För att hindra militär från att ingripa blockerade människor i stort sett varenda korsning och infart. Tusentals människor placerade sig på gatorna, stoppade passerande fordon och bad dem om hjälpa till att blockera vägarna. På så sätt bildades en kraftig blockad vilken visade sig vara nödvändig. Redan den 20-21 maj satte regimen in den armé som befann sig i området. Detta råkade vara den 38 armén. Men då de hindrades av barrikader och stora folkmassor valde militären att, istället för att döda människor och tvinga sig in i staden, retirera.

Detta irriterade Deng, den dåvarande presidenten. Han avsatte alla befälhavare för den 38 armén och ställde dem inför krigsrätt. Det tog honom sedan två veckor att finna en armé som var villig att skjuta emot befolkningen. Detta var den 27 armén och de transporterades från provinsen Sichuan till Peking. Detta är en sträcka på ungefär 140 mil beroende på var i Sichuan de befann sig.

Dessa trupper fick naturligtvis inte veta vad som egentligen hände i Peking. Till dem sade man att folk hade dödat och misshandlat soldater i Peking och att de nu var tvungna att försvara sig. Armén fick order om att skjuta mot folket.

Den här gången tog man sig med våld genom barrikaderna, använder pansarvagnar och tunga vapen för att skjuta sig fram. Hur många som dog under själva intåget och hur många som dog totalt är oklart eftersom regimen snabbt såg till att föra bort och bränna liken under operationen.

Hela händelsen utnyttjades av han som skulle bli Kinas nästa överhuvud, Jiang Zemin. Jiang var bland annat ansvarig för att fängsla och sätta i husarrest flera av de inom regimen som hade gjort motstånd mot förslaget att använda militär för att med våld ta kontroll över situationen. Senare samma månad blev han invald i politbyråns ständiga kommitté och i november samma år valdes han till ordförande.

Lou Gan, den person som senare blev ledare för den fruktade 610-byrån var i denna incident ansvarig för att övertyga folket om att det var studenterna som attackerat militären och att våldet var befogat. Bland annat iscensattes händelser där studenter brände pansarvagnar på torget. Detta inträffade aldrig utan var helt enkelt en filminspelning för att kunna vilseleda och lura befolkningen.

Tio år senare startade Jiang Zemin förföljelsen av Falun Gong. Förföljelsen var brutal från första början men jag ska främst diskutera en händelse som inträffade tretton år efter studentmassakern.

Strax innan vårfestivalen i februari 2002 begav sig ett överhuvud för 610-byrån, Liu Jing till provinsen Jilin. Han organiserade ett möte på hotell Nanhu i syfte att organisera förföljelsen av Falun Gong. Väl där kritiserade han starkt tjänstemännen i provinsen för att vara ineffektiva och gav ordern att "fullständigt eliminera Falun Gong". Vid samma möte gav han även ordern “skjut för att döda” och syftade på att man skulle skjuta ihjäl Falun Gong-utövare som försökte avslöja regimens propaganda genom att t.ex dela ut flygblad eller sätta upp affischer i staden.

Efter mötet startade polisen kampanjer för att utföra ordern. I Changchun pågick en sådan räd i flera dagar och polisen utgick ifrån ordern att skjuta Falun Gong-utövare till döds om de försökte göra något för att avslöja propaganda och förklara sanningen om Falun Gong. Flera rapporter om utövare som blivit beskjutna uppmärksammades även i staden Mishan i Heilongjang-provinsen och staden Anshan i Lioning provinsen, så ordern var inte bara riktad till ett fåtal platser.

Strax efter den kinesiska nyårsdagen gick utövaren Jiang Honglu och en medutövare nerför en gata för att hänga upp banderoller som förklarade sanningen om Falun Gong. Då stannade en polisbil framför dem, för att undvika att bli fängslade flydde utövarna därifrån. Polisen steg ut ur bilen och avlossade genast fyra skottet mot de flyende utövarna.

Jiang Honglu träffades och skadades allvarligt i benet. Varpå de båda poliserna rusade fram och misshandlade honom brutalt med slag, sparkar och pistolkolv, vilket resulterar i än värre skador och ett sår i huvudet på ca 5 cm. Jiang sändes dock inte till sjukhus förrän efter två timmars förhör. Såret i huvudet krävde fem stygn och räkningen skickades till Jiangs familj, vilka för övrigt aldrig fick tillåtelse att besöka honom. Han dömdes senare till 14 års fängelse där tortyren fortsatte. Hans nuvarande tillstånd är okänt.

Den 16 februari samma år blev tre utövare i Anshan beskjutna, en av de träffades med två skott, ett i övre delen av låret och det andra skottet snuddade huvudet. Detta visar att polisen inte endast skjuter för att arrestera utövare, flera gör som de blivit tillsagda i ordern “skjut för att döda."

Den 12 maj 2002 hängde utövaren Zhang Bo och Zhang Xiaochen upp en banderoll som förklarade sanningen om Falun Gong. De möttes då av en polisbil och flydde på sina motorcyklar. Polisen följde då efter dem och sköt flera skott. Till slut prejade polisen ner dem och motorcyklarna välte. Zhang Bo skadades allvarligt och blödde ifrån näsan och munnen. Han arresterades omedelbart.

Den 25 maj 2003 skjöts utövaren Liu Dejun med fyra skott, han sändes sedan till 11 års fängelse och torterades till döds i juli samma år.

Detta är bara några exempel på den terrorverksamhet Kinas förra president och nuvarande militärchef, Jiang Zemin och hans gäng sysslar med. De exempel jag gett här är endast ett fåtal av de utövare som blivit beskjutna av polisen. Maos kampanj “Låt hundra blommor blomma” och Dengs studentmassaker uppnådde aldrig den grymhet som Jiangs förföljelse har uppnått. Dessutom har förföljelsen av Falun Gong nu pågått i över fem år och fortsätter fortfarande. [...]