Min resa till Afrika – del 1

Jag hade aldrig tidigare haft en önskan att resa till Afrika, men efter att en australiensisk Falun Gong-utövare som var på väg att lämna in en stämningsansökan mot en hög kinesisk tjänsteman för hans inblandning i förföljelsen av Falun Gong i Kina beskjutits i Sydafrika bad utövarna där om hjälp med att klargöra sanningen om Falun Gong och förföljelsen. I mitt hjärta visste jag vad som borde göras, men jag försökte att inte låta det påverka mig. Allt jag tänkte på var att åka till utbyteskonferensen i Washington. De senaste fem åren har jag inte missat en enda av de årliga konferenserna i Washington den 20 juli (årsdagen av förföljelsen av Falun Gong i Kina). Närhelst jag tänkte på alla de storslagna aktiviteterna och på att få höra Läraren föreläsa kände jag en stark längtan, men samtidigt fanns det en diffus, olustig känsla som jag inte kunde göra mig av med.

Dagen innan jag skulle åka till Washington fick jag en mycket stark känsla av att min plats var i Sydafrika. Jag kunde inte längre blunda för det och förstod att om jag inte åkte till Sydafrika skulle jag komma att ångra mig senare. Även om jag träffade Läraren i Washington så skulle jag bara skämmas för att inte vara där Dafa behövde mig bäst.

Lokala utövare hämtade upp oss på Johannesburgs flygplats. Jag tänkte att jag bara behövde följa med dem och göra som de gjorde. Emellertid gick det upp för mig nästa dag att de alla bodde sex timmars bilfärd från Johannesburg och hade bara kommit för att visa oss tillrätta.

Först visste vi inte vart vi skulle börja. Det enda vi visste var att vi behövde ha starka upprätta tankar hela tiden. Vi tyckte också att vi inte hade någon tid att förlora, så vi gick till polisstationen för att ansöka om tillstånd för en presskonferens. Det visade sig att polisen redan hade en viss kunskap om Falun Gong. Vi tog med några av de ansvariga poliserna på lunch för att tala vidare med dem om Falun Gong. De var alla mycket sympatiska och höll med om att beskjutningen av Falun Gong-utövaren David Liang inte var en tillfällighet utan ett planerat mordförsök.

Vi hade bara varit i Afrika några dagar, men det var som om allting fungerade precis som det skulle enligt en plan. Ibland kändes det som om jag var en skådespelare i en film, med allting redan arrangerat för mig när det var min tur att agera. En kväll fick vi reda på att Chen Zhili, f.d. utbildningsminister i Kina, var på besök i Tanzania. Då hon spelat en betydande roll i förföljelsen av Falun Gong genom att på Jiang Zemins order manipulera utbildningssystemet för att förfölja utövare, tänkte vi att det var viktigt att ta vara på chansen och lämna in en stämningsansökan mot henne.

Ekonomiskt sett är Tanzanias regering beroende av Peking. Det är därför mycket enkelt för Jiangs regim att få sin vilja igenom där. Men utan att tänka närmare på det lämnade vi Johannesburg mot Tanzania.

Hela processen gick mycket lätt. Chen Zhili som trodde att hon var en hedersgäst fann sig plötsligt anklagad för mord och tortyr av kinesiska lärare och elever och vi förstod samtidigt att stämningen skulle komma att ha en stor inverkan på Afrikas framtid.

För mer info. om stämningen av Chen Zhili, se http://se.clearharmony.net/articles/200408/11363.html

Fortsättning följer.