Sprider Falun Dafa i Tanzania

Från mitten till slutet av augusti tillbringade jag tio dagar i Arusha, som ligger i norra Tanzania i Afrika. Det var första gången jag var i Afrika och jag hade inte riktigt planerat hur jag skulle gå tillväga, men min tanke var att sprida Falun Dafa och klargöra fakta om förföljelsen till lokala myndigheter, media och invånarna i Tanzania.

Mötet med Arushas borgmästare

Samma eftermiddag som jag anlände till Arusha letade jag upp stadshuset och gick för att se om jag kunde få träffa borgmästaren, vilket jag fick. Jag berättade att jag var från Kanada och att jag var där för att informera om Falun Dafa. Han blev mycket intresserad och jag berättade om Falun Gong och hur Jiangs regim förföljer Falun Gong. För att illustrera min berättelse visade jag foton av utövare som torterats, vilka han blev mycket tagen av att se. Innan jag gick lämnade jag över mer material om Falun Dafa och förföljelsen i Kina. Borgmästaren gav mig sitt kort och sade att jag var välkommen tillbaka när som helst.

Klargör sanningen för kineser

Jag träffade på några kineser i en restaurang och inledde en konversation med dem. Jag berättade hur jag under de senaste fem åren inte kunnat återvända till Kina och orsaken till det, att jag utövade Falun Gong och den kinesiska ambassaden på grund av det vägrade förnya mitt kinesiska pass. Jag berättade vidare om Falun Gong och om varför Jiang förföljer Falun Gong och vad utövarna i Kina fått utstå. Jag berättade också om den av regeringen iscensatta självbränningen på Himmelska Fridens torg. En timme passerade på ett ögonblick.

Ett ödesbestämt möte

När jag talade med en grupp soldater om Falun Gong stod en ung man och lyssnade mycket uppmärksamt på vad jag sade. När jag sedan gick vidare kom han fram till mig och sade att han verkligen ville börja utöva Falun Gong. Jag tänkte att han måste ha en ödesförbindelse med Dafa och att jag var den som skulle lära honom, så jag tog med honom samt ytterligare en person till en intilliggande park och lärde dem de fem övningarna.

De var mycket uppmärksamma och läraktiga. Efteråt bjöd jag dem på middag. Den unge mannen som jag känt haft en ödesförbindelse med Dafa, han hette Namadan, berättade att han letat efter något som Falun Gong och blivit mycket glad då han fått syn på mig tidigare under dagen.

Efter middagen bad jag honom träffa mig i samma park nästa morgon då han behövde få mer instruktioner och material.

Jag blev mycket rörd när jag träffade honom morgonen därpå, eftersom han sprungit sex kilometer från sitt hem för att komma dit. Vi gjorde övningarna tillsammans i en timme. Efteråt berättade han att han känt sig underbar efter att ha övat dagen innan och att han verkligen uppskattat tiden tillsammans med mig. Han sade också att han skulle vilja starta en lokal övningsplats och lära andra människor utöva metoden.

Vi studerade Zhuan Falun tillsammans. Jag visade honom också en VCD-skiva som jag tagit med, som handlade om förföljelsen. Vi tillbringade fyra dagar tillsammans med att öva, läsa och diskutera. På den sista dagen gav jag honom en gul t-shirt som det stod “Falun Dafa” på. Han sade att han skulle ha den på sig närhelst han gjorde Falun Gong. Då det var dags att lämna Arusha bemästrade han alla fem övningarna någorlunda och hade också en viss förståelse av Falun Dafa.

Ett andra ödesbestämt möte

Det finns en brottsmålsdomstol i Arusha som etablerats av FN efter folkmordet i Rwanda 1994. Dagen innan jag lämnade Arusha bestämde jag mig för att besöka den. Vakten släppte in mig och visade mig till biblioteket. Jag berättade för bibliotekarien om anledningen till mitt besök och hon i sin tur berättade om hur domstolen fungerade. Sedan introducerade hon mig för en tjänsteman som när han fick reda på att jag utövade Falun Gong, bjöd in mig att träffa ytterligare tre tjänstemän.

Den första tjänstemannen berättade att han hört talas om Falun Gong och alltid velat fått reda på mer. Jag berättade för dessa fyra tjänstemän, som hade olika roller inom domstolen, om Falun Gong och på vilket vis det gagnar utövarna, hur det utövas över hela världen och om förföljelsen i Kina, med särskild betoning på förföljelsen av utövarna i Kina – tortyren, brotten mot mänskligheten och folkmordet. De kunde förstå, eftersom de bevittnat något liknande i Rwanda. Innan jag gick bad han mig lära honom övningarna.

Klockan sex den kvällen kom han till mitt hotell och jag lärde honom övningarna under en och en halv timme. Efteråt sade han att han kände sig mycket bra och att han skulle ladda ner böckerna Zhuan Falun och Stora vägen till Fulländning för att lära sig mer.

Senare skrev han till mig per e-post att efter att ha lärt sig övningarna hade han börjat sova mycket bra, “som ett barn.” Han nämnde också att hans kollegor velat lära sig övningarna från honom.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag under min tid i Afrika upptäckt att människorna i Afrika är mycket vänliga, men att ytterst få någonsin hört talas om Falun Gong. Jag hade också underskattat deras önskan att lära sig efter att de väl fått höra talas om det, då allt material jag hade tagit med tog slut alldeles för fort.