Mirakulösa berättelser från Mästarens föreläsningar i Wuhan och Guangzhou

Den 25 mars 1993 skulle jag gå på en föreläsning som Mästaren höll. När jag satt på bussen blev min plånbok stulen och i den fanns bland annat min biljett. Så när jag kom fram till föreläsningssalen kunde jag inte gå in eftersom jag inte hade någon biljett. Jag var mycket bekymrad och stod och väntade tills nästan alla hade gått in. Precis innan värden skulle börja tala, fick jag plötsligt en bild av min biljett i sinnet och jag mindes numret: ”rad 10, plats 9”. Jag förklarade för dörrvakten, som släppte in mig efter att ha konstaterat att just den platsen var tom.

Jag tror att det var det som Mästaren menade med förutbestämda ödesförbindelser. Om det var meningen att jag skulle delta, så skulle jag komma in.

Under en period innan föreläsningen tog jag medicin mot en sjukdom, men efteråt kände jag mig frisk och jag behövde jag den inte längre. Ändå sedan dess har jag haft en mycket god hälsa och jag har aldrig mer behövt någon medicin. Under 20 års tid led jag av olika krämpor. Jag hade exempelvis problem med en framskjutande ländkota, kronisk inflammation i grovtarmen, problem med hjärtat, minskat antal blodplättar, livmoderproblem, förstoppning, med mera. Min arbetsgivare fick betala hundratals Yuan varje månad i medicinska omkostnader för min skull.

I april 1994 fick jag veta att en av mina kollegor drabbats av leukemi och befann sig på sjukhus. Jag gick dit för att hälsa på henne. Hennes hud var full av gula fläckar. Läkaren berättade att blodet var dåligt och att de behövde göra en blodtransfusion. Det skulle kosta över 10 000 Yuan. Hon blev tvungen att tillbringa lång tid på sjukhuset. Jag berättade för henne om Falun Dafa och hon sade att hon ville lära sig övningarna. Inom loppet av några dagar fick hon lämna sjukhuset och då ville hon att jag skulle visa övningarna för henne. Efter att hon lärt sig övningarna och studerat Fa, började hon gradvis återhämta sig. Hudfärgen blev normal igen. När vi begav oss till Guangzhou för att delta på Mästarens föreläsning såg hon Falun i skyn hela tiden.

Innan vi gav oss iväg till Guangzhou, ville även hennes make följa med oss. Han sade: “Om Dafa kan bota min frus sjukdomar måste Läraren vara fantastisk. Jag vill också följa med till Guangzhou och delta på föreläsningen.” Just då hade jag bara en biljett extra och den var avsedd för hans fru. Jag hade ingen biljett åt honom. Han sade: “Även om jag inte kan delta på föreläsningen så skulle det vara en ära att bara få se Läraren.” Han insisterade på att få följa med. Efter att vi kom fram till Guangzhou gick jag och hans fru in för att lyssna på föreläsningen. Han satt utanför stadion, tillsammans med över 500 andra som inte hade biljetter, för att lyssna på föreläsningen som även sändes utanför via ett högtalarsystem. Dagen därpå var en utövare tvungen att ta hand om ett akut ärende och hade ingen användning för sin biljett, så han fick den och gick in.

Under föreläsningen bad Läraren att vi skulle tänka på den del av kroppen som kändes dålig. Om vi mådde bra kunde vi tänka på en anhörig som hade problem med krämpor. Min kollegas make berättade om sin dotter, som var lärarinna. Hennes stämband hade skadats två år tidigare och hon kunde inte längre tala. Inga läkare eller mediciner kunde hjälpa henne. På den föreläsningsdagen tänkte han på sin dotters problem.

När han kom hem igen kunde hans dotter berätta för honom: “På den tredje dagen efter att du och mamma rest till Guangzhou (dagen då Läraren renade utövarnas eller de anhörigas kroppar), fick jag min röst tillbaka och kunde tala igen.”

Själv tänkte jag på mitt hjärta den dagen. Det kändes som om Läraren tog tag i mitt hjärta och det kändes väldigt behagligt. På samma hotell som vi bodde, fanns även en student med glasögon och vi diskuterare föreläsningen tillsammans. Han sade att när han hörde Mästaren säga: “Har någon någonsin sett en Buddha eller en Dao sitta med en cigarett i munnen?” (Zhuan Falun), tänkte han att ingen Buddha eller Dao bar glasögon. På vägen till hotellet efteråt, hörde han ett knakande ljud som verkade komma från glasögonen. Han struntade i det just då, men när han kom fram till hotellet upptäckte han att hans glasögon gått sönder. Då förstod han att han inte behövde använda glasögon längre, så han tog av dem. Sakta men säkert började han se allt bättre utan dem.

Översatt från: http://clearwisdom.net/emh/articles/2004/9/26/52816.html
Kinesisk version: http://minghui.org/mh/articles/2004/9/7/83612.html