En australiensisk utövares resa till Tanzania – del 1

Efter skottlossningsincidenten i Sydafrika, där Falun Gong-utövare på väg att lämna in en stämningsansökan mot höga kinesiska tjänstemän som deltagit i förföljelsen av Falun Gong, besköts, reste jag till Sydafrika under en månads tid för att hjälpa de få lokala utövarna att klargöra fakta om Falun Gong och förföljelsen. Efter att ha återvänt till Australien förstod jag att utövare i New York var i behov av hjälp för att klargöra sanningen för Manhattanborna, så jag bestämde mig för att resa till New York.

Efter att ha packat mitt bagage och köpt min flygbiljett fick jag höra talas om rättsprocessen i Tanzania mot Kinas förre utbildningsminister. Då det inte fanns några utövare i Tanzania, behövdes utövare från andra regioner för att ta hand om situationen och ge stöd. Jag hade verkligen sett fram emot att åka till USA, då omständigheterna i Afrika hade varit ganska svåra. Jag befann mig i ett dilemma. Skulle jag åka till USA som planerat eller skulle jag åka till Afrika? Efter att ha tänkt på det noga bestämde jag mig för Afrika, då det skulle vara en större utmaning. Jag bokade om min flygbiljett och for för att klargöra sanningen och sprida Fa i östra Afrika. Efter att ha träffat de vänliga människorna i Afrika förstod jag att de väntade på Fa och jag förstod i mitt hjärta att jag hade gjort rätt val.

Bryta igenom svårigheter

Efter att ha anlänt till Tanzania upptäckte jag att några kanadensiska och amerikanska utövare redan var på plats för klargöra fakta för regeringen och att de hade startat upp en övningsplats. På grund av att Tanzanias regering under en lång tid tagit emot pengar av Kina, var regeringen och media rädda och ovilliga att lyssna till andra röster än den kinesiska regeringens, vilket gjorde det hela mycket svårare. Då det var i princip omöjligt att få tala med anställda inom regeringen bytte vi taktik och riktade in oss på media istället.

I början vågade den statsägda median inte rapportera om våra aktiviteter och därför kontaktade vi ett privatägt mediabolag. Den enda tanken vi hade var att klargöra sanningen, eftersom vi insåg att sanningsklargörande är den enda nyckeln till människors hjärtan och deras vänlighet och samveten. En reporter förstod vårt syfte efter att vi klargjort fakta för honom och hjälpte oss att organisera vår första presskonferens. Många reportrar deltog och jag kände mig ganska nöjd. Det var emellertid bara ett fåtal som rapporterade något.

Jag kände att jag skulle behöva lära känna dem bättre och att det var mitt ansvar att rädda dem genom Dafa. Därför kontaktade jag alla reportrar jag kunde få tag på och bestämde möte med dem. Jag ville verkligen klargöra sanningen för dem.

Det stod klart för mig att Mästaren spridit Dafas härlighet över detta land, då mirakel efter mirakel utspelade sig på övningsplatsen. En kvinna från Indien som lidit av värk i över 20 år fann sin hälsa fullt återställd efter att ha utövat Falun Gong i två veckor. Hon sade, “Nu när jag går känner jag det som om jag gick på luft! Dafa har gett mig ett nytt liv!” Det var också en affärsman som botades från sin sömnlöshet efter att han börjat utöva Falun Gong. Jag uppmuntrade dem att skriva om sina erfarenheter och bjöd in några reportrar för att träffa dem. Efter att de hört deras berättelser var reportrarna djupt rörda. En reporter lärde sig omedelbart den femte övningen, den sittande meditationen. Senare berättade han för mig att han sovit mycket bra efter att ha gjort övningen, bättre än någonsin tidigare i hela hans liv. Jag visste att vi lyckats bryta igenom ondskans hinder.

Utan att spilla någon tid höll vi ytterligare en presskonferens. Vi berättade om de lokala invånarna som gagnats av att utöva Falun Gong. Efter konferensen rapporterade den statliga televisionen om Falun Gong för första gången. Vi hade lyckats öppna dörren till media! Alltfler tidningar började rapportera om Falun Gong.

Världens människor vaknar

Det kinesiska konsulatet blev oroligt och började skriva som förtalande artiklar om Falun Dafa i lokala tidningar. Efter att ha läst dem blev de lokala invånarna nyfikna på Falun Dafa och ville ta reda på vad det egentligen handlade om. Alltfler kom till övningsplatsen och ställde frågor om Falun Dafa. De ville göra sig av med tvivlet i deras sinnen. Det var verkligen underbart att se!

Med tiden blev jag allt bättre vän med reportrarna. Vid ett tillfälle blev jag bjuden av en reporter att följa med till den tyske ambassadörens mottagning på Tysklands nationaldag. Jag presenterades för dignitärer från flera länder och tog tillfället i akt att tala med dem om Falun Gong och förföljelsen. De berättade att den kinesiska ambassaden hade sänt dem material som förtalade Falun Dafa. En sekreterare på en ambassad berättade att det hat som det materialet uttryckte var bortom all förståelse. Hon kunde inte fatta hur en utbildningsminister i ett land [Kina] kunde använda ett sådant språk. Mötet med dessa människor gjorde att de fick en djupare förståelse för Falun Dafa och de skulle gärna träffa oss igen vid ett senare tillfälle.

Nästa dag ringde reportern till den kinesiska ambassaden och berättade för dem hur europeiska ämbetsmän reagerat på det material om Falun Dafa som skickats ut av det kinesiska konsulatet. Hon sade till dem att problemet låg hos den kinesiska regeringen och inte hos Falun Gong. Tjänstemännen på den kinesiska ambassaden blev skrämda och ville ordna ett möte mellan henne och någon som var specialicerad på Falun Gong-frågor. Hon frågade då varför det behövdes en specialist för att hantera Falun Gong? Den kinesiske tjänstemannen kunde inte svara på frågan och blev mållös.

Efter detta kunde man varje vecka läsa rapporter om Falun Gong i de lokala tidningarna. De publicerade de brev som utövare från hela världen skickat till dem och publicerade inte längre någonting som den kinesiska ambassaden skickat dem.

Fortsättning följer.