År 1995 fick jag tillfälle att besöka Kina. Jag kom i kontakt med inte bara utövare utan också med landet Kina. Resan och kontakten med de fina människorna där var mycket fascinerande. År 1996 besökte jag själv Kina och stannade där i ett halvår. Jag kom ännu närmare det kinesiska folket och utövarna. Jag minns hur jag varje dag önskade att klockan skulle bli sju så att jag kunde gå ut och öva tillsammans med de andra utövarna. En dag blev jag erbjuden att få bo hos en utövarfamilj. De ville så gärna att jag skulle lära mig kinesiska. Den här familjen blev som min och än idag har jag kontakt med dem. Det sorliga är att vi inte kan träffas normalt och ha normala kontakter eftersom vi är Falun Gong utövare.
När Falun Gong plötsligt blev förbjuden och när jag fick höra att alla de här fina människorna som jag hade träffat blev av med sina jobb, sina utbildningar, att familjerna splittrades - vissa av utövarna fick upp till 18 års fängelse - att polisen använde tortyr för att söka förmå utövare att sluta öva, då kunde jag inte tro mina öron. Vi utövare har hela tiden följt Sanning- Godhet – Uthållighet och försökt höja vår moral och visa stor medkänsla. Vi har alltid försökt tänka på andra i första hand. Varför förföljs dessa goda egenskaper i Kina? Varför förföljs Falun Gong-utövare? Varför svärtar man ner Li Hongzhis namn? Jag har hela tiden trott att det kinesiska folket värnar om det goda. Det var som att få en knytnäve i magen. I samma veva fick jag ett stipendium till Kina för att studera kinesiska. Jag var i Kina när förföljelsen hade börjat och när utövarna blev jagade, torterade och förföljda. Jag kunde inte bara tyst se på utan att ta reda på vad som hände i det land som också hade blivit en del av mig. Jag träffade utövare i Kanton och fick veta mer om den hemska situationen. Trots att de var förföljda försökte de hela tiden följa Sanning Godhet Uthållighet. Jag blev tillsammans med 14 andra utövare arresterad i en lägenhet och förd till polisstationen. Min första tanke var, vad som än händer här kommer jag att vara Falun Gong-utövare med hög dygd. Nästa stund tänkte jag att detta inte är en plats där jag skall vara, ingen av oss skall vara här. Vi är alla fina människor. Världen behöver oss. Jag fick lämna polisstationen efter 14 timmar.
På hösten 2001 fick jag höra om resan till Himmelska Fridens Torg. Eftersom jag tidigare hade varit i Kina och blivit arresterad, tänkte jag inte mer på den. Men en natt drömde jag att någon frågade mig. ”Skall du följa med till Bordeaux?”, jag blev både förvånad och arg, och undrade varför jag skulle åka till Bordeaux. Men rösten sa, ”tänk inte på det, det räcker att du gör en sak väl”. Jag mindes plötsligt något som Mästaren sade i en Jingwen (Eliminera det sista fasthållandet, 12 augusti 2000). ”gå varje steg väl”. Plötsligt förstod jag hur viktigt det är för mig att ta varje steg väl, med fasthet och beslutsamhet. Jag bestämde mig i sista stund för att åka och delta i den här manifestationen. Det kändes viktigt att inte längre bara passivt se på. Jag förstod att denna chans var avsedd för mig. Det som vi skulle göra var den vackraste sak som jag har deltagit i. Jag ansökte om visum. Allt flöt väl, fick både visum och biljett köpta samma vecka.
Vi anlände till Beijing på lördag morgon. Jag kände direkt att atmosfären var konstig i Beijing. Förstod senare när jag hade träffat några vänner att det jag trodde stämde. Jiang Zemin och hans trogna hade lyckats trycka ner folket. Jiang Zemin hade lyckats omvända nästan en hel nation och lät dem tro att vad de gjorde var rätt. Enligt honom var det rätt att tortera och döda goda människor, rätt att utrota Sanning Godhet Uthållighet. Det mest sorgliga var att dessa människor inte vet om sanningen, vet inte att de var delaktiga i det som hände, eftersom de passivt följde med. De visste inte ens vad Falun Gong är. Vad det gjorde var att förbjuda mänskligheten att bli goda människor. Detta berör inte bara landet Kina utan alla oss i hela världen. Det är viktigt att vi värnar om varandra. Det var mycket skrämmande när jag förstod det. Jag grät i mitt hjärta, grät för alla de människor som skulle förlora chansen om jag inte steg fram och stod upp för Sanning Godhet Uthållighet. Jag förstod att situationen var akut. Mina vänner som tidigare övade väl hade nu blivit passiva och rädda efter 2 års hjärntvätt. Med sorgset hjärta lämnade jag mina vänner. Under de tre dagarna innan manifestationen fick jag släppa mycket. Jag fick släppa illusionen om det gamla Kina och om att dygden fortfarande existerade där. Det var den gamla kraften som hade hållit mig kvar i tänkandet att de styrande värnar om dygden. Kinas enda hopp var alla dessa människor som övade Falun Gong, de som åter hade insett hur viktigt det är att ha en hög moral. Men dessa människor är nu förföljda. Hur länge klarar de av att stå emot. Jag hade verkligen sett upp till Kina och hoppats att de skulle vara ett föredöme för oss i väst. När jag upplystes till detta växte ett stort hjärta med en enorm barmhärtighet fram. Det var som en kraft som omfamnade hela världen, som såg alla människors lidanden. Och den ville hjälpa människorna att känna närvaron av Sanning Godhet Uthållighet.
När tisdagen kom och vi var på väg till Himmelska Fridens Torg, pirrade det lite i magen. Kände lite oro med ju närmare vi kom, desto mer fast besluten kände jag mig i hjärtat. Jag hade en känsla av att tiden snart skulle förändras. Idag skulle alla världens blickar vändas mot öst. Idag skulle vi tillsammans med utövare från hela världen vara delaktiga i den här fredliga manifestationen på Himmelska Fridens Torg. Ett leende spreds över mitt ansikte när jag såg de andra utövarna vänta på oss på torget.
Innan vi lämnade vårt rum läste vi Mästarens dikt från Hongyin.
Stor upplyst
Har gått igenom alla sorters lidanden,
två fötter trampar på tusen demoner;
upprätt hand himlen och jorden skakar,
i luften står en gigantisk Buddha.
Li Hongzhi
12 november 1995
När vi satte oss ner och började sända upprätta tankar märkte jag inte att poliserna kom. Men sen hörde jag ljudet av röster långt bort och jag såg upp. Utövare runt om kring mig hade försvunnit. En kort känsla av övergivenhet sköljde över mig, men sen fortsatte jag att sända upprätta tankar. Jag och en utövare höll varandra i armkrok. När de började släpa på honom fick de också ta mig. Vi sände hela tiden upprätta tankar. Det konstiga var att de inte lyckades få in oss i bilen på en lång stund. Men en kort tanke av tvivel gjorde att jag blev föst in i bilen. När bussen körde över torget öppnade jag fönstret och ropade. ”Falun Gong är bra”, på kinesiska. Jag ville att alla människor skulle få chansen att känna till hur bra Falun Gong är. Jag önskade att jag hade fått längre tid på mig på torget och visat vad Falun Gong hade gett mig. Hur jag hade förändrats från en självisk person till en människa som tänker på andra. Att det fanns många Falun Gong-utövare i väst. Men tiden för det var förbi. Jag satt i en polisbil. Inne på polishuset fick jag än en gång uppleva betydelsen av ordet barmhärtighet. Jag ville säga till er att inte stänga dörren till godhet. Den finns framför er, våga ta emot den och känn vilken glädje det kommer att sprida omkring er. Förlora inte chansen, dörren är öppen för er. Mitt hjärta blev så stort att det sträckte sig utanför polisstationen och nådde till folket utanför.
Efter hemkomsten blev jag intervjuad av morgon-tv och de undrade om jag tyckte att det var värt att åka till Kina. Jag svarade reportern, ”jag gjorde ett val att antingen passivt se på och acceptera när goda människor blir mördade eller att själv delaktigt framföra att jag inte tänkte tillåta att detta händer. Det är inte bara jag som inte accepterar detta utan många människor runt om i världen gör inte heller det. Vi vill alla leva i godhet”.
Jag vill tacka alla godhjärtade människor i hela världen för allt Ert stöd under de gångna två åren. Jag vill särskilt tacka den Svenska Ambassaden, Anna Lindh och Utrikesdepartementet för allt Ni har gjort för oss och för det kinesiska folket.
Jag vill citera vad en politiker sade när han skulle hålla ett tal till stöd för Falun Gong. Han sade, ”Jag kom gåendes längs Avenyn, vid Götaplatsen såg jag vit- och gulklädda människor. För en stund sedan var denna Aveny ett slagfält, men nu rådde harmoni här. Jag fick höra vad en polis hade sagt till en utövare. Han hade sagt, ”Varför kom ni inte tidigare”. Meningen ”varför kom ni inte tidigare” etsade sig fast i mitt minne.”
Jag vill avsluta med att säga till er alla.
Det är aldrig för sent att bli en god människa. Det är aldrig för sent att stå upp för det goda.
Kina, låt inte Er rika historia där dygden värdesätts allra högst bli bortglömd. Glöm inte bort varför Era förfäder sade, ”Gott belönas med gott, ont belönas med ont”.
Anne Hakosalo
Svensk Falun Dafa-utövare
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...