Epoch Times: Jiang Zemins förföljelse av Falun Gong i maskopi med det Kinesiska kommunistpartiet – Del 3

Clearharmonys redaktion: Detta är del fem av Nio kommentarer om det Kinesiska kommunistpartiet som publicerats av Epoch Times. Vi publicerar denna del med tillstånd från Epoch Times, då den kan ge förståelse angående förföljelsen av Falun Gong i Kina.
Del 1: se.clearharmony.net/articles/200501/13088.html
Del 2: se.clearharmony.net/articles/200501/13098.html

---

III. Jiang Zemin och KKP i maskopi

Jiang Zemin är känd för att vilja synas, skryta och använda lömska politiska trick. Hans inkompetens och okunnighet är välkänd. Fastän han helhjärtat föresatt sig att ”utrota” Falun Gong utifrån sin egen illvilja, var han inte kapabel att göra mycket, eftersom Falun Gong är rotat i traditionell kinesisk kultur och har blivit så populärt att det vunnit en bred grund i samhället. Det Kinesiska kommunistpartiets tyranniska mekanism var emellertid i full verksamhet och Jiang Zemin drog fördel av sin position som kommunistpartiets generalsekreterare för att personligen sätta igång förföljelsen av Falun Gong. Kommunistpartiets reaktion på Jiang Zemins initiativ var likt lavinen som utlöses av en bergsbestigares rop.

Innan Jiang officiellt utfärdade ordern att slå ner Falun Gong, hade kommunistpartiet redan börjat undertrycka, övervaka, undersöka och dikta ihop anklagelser mot Falun Gong. Det Kinesiska kommunistpartiet kände sig hotat av ”Sanning-Godhet-Tålamod”, för att inte nämna den aldrig förut skådade växande populariteten hos Falun Gong. Säkerhetspolisen infiltrerade Falun Gong, utan att finna några fel, en del av dem började till och med att själva uppriktigt utöva metoden. 1996 bröt Guanming Daily mot den tysta överenskommelse som fanns gällande qigong (dvs. att staten inte förespråkar, gynnar eller lägger sig i qigong-aktiviteter) och publicerade en artikel som fördömde Falun Gong och anklagade metoden för att vara politisk. Därefter började politiker med bakgrund inom säkerhetstjänsten eller så kallade ”vetenskapsmän” att ständigt ofreda Falun Gong. I början av 1997 drog Luo Gan, sekreterare i Politik- och rättskommittén i det Kinesiska kommunistpartiets centralkommitté, fördel av sin makt och beordrade den Allmänna säkerhetsbyrån att påbörja en landsomfattande undersökning av Falun Gong i syfte att finna bevis som rättfärdigade ett förbud. Efter att rapporterna som kom tillbaka från platser över hela landet sade samma sak, ”ännu inga bevis funna”, utfärdade Luo Gan ett cirkulär – No.555 - ”Underrättelse om inledandet av en undersökning av Falun Gong”, genom Allmänna (även kallad Politiska) säkerhetsbyråns första division. Först anklagade han Falun Gong för att vara en ”ond kult” och sedan beordrade han polismyndigheter över hela landet att samla bevis med hjälp av hemliga agenter. Undersökningen ledde inte till några nya bevis som styrkte hans anklagelser.

När kommunistpartiet, vilket är ett ont väsens organisation, kunde inleda förtrycket av Falun Gong behövde det hitta en person som kunde starta förföljelsemaskineriet. Hur ledaren för kommunistpartiet skulle hantera frågan var avgörande. Som individ kunde han ha både godhet och ondska. Om han valde att följa sin goda sida skulle han tillfälligt kunna undertrycka partiets irrationella attacker, annars skulle kommunistpartiets ondska manifesteras fullt ut.

Under studentrörelsen 1989 hade generalsekreteraren för det Kinesiska kommunistpartiet, Zhao Ziyang, ingen avsikt att förtrycka studenterna, men Deng Xiaoping sade att, ”(vi skulle) döda 200,000 människor i utbyte mot 20 års stabilitet.” De ”20 år av stabilitet” avsåg i själva verket 20 år med kommunistpartiet vid makten. Denna tanke överensstämde med kommunistpartiets grundläggande diktatoriska mål, så den accepterades av partiet.

Angående Falun Gong-frågan så var Jiang Zemin den ende av de sju medlemmarna i Kommunistpartiets Centralkommittés ständiga politiska kommitté som insisterade på förtryck. Hans ursäkt var att det var nödvändigt för ”partiets och landets överlevnad”. Detta berörde partiets känsligaste nerv och provocerade dess stridslystnad. Således vilade Jiang Zemins önskan att behålla sin personliga makt och kommunistpartiets önskan att upprätthålla sin diktatur på gemensam grund.

På kvällen den 19 juli 1999 höll Jiang Zemin ett möte med några av de högsta tjänstemännen inom kommunistpartiet. Han överskred sina lagliga befogenheter och med hjälp av sin politiska makt ”enade” han förståelsen (hos alla sju medlemmarna i den ständiga kommittén) och beslöt att personligen starta en omfattande förföljelse av Falun Gong. Han förbjöd i kommunistpartiets namn Falun Gong, förde allmänheten bakom ljuset och satte kommunistpartiets våldsmekanismer i rörelse i en överväldigande förföljelse av miljontals oskyldiga Falun Gong-utövare.

Om generalsekreteraren vid den tiden varit någon annan än Jiang Zemin hade förföljelsen aldrig ägt rum. Man kan säga att kommunistpartiet utnyttjade Jiang Zemin.

Å andra sidan, om kommunistpartiet inte hade gjort sig skyldigt till så många blodsskulder genom sin omoraliska och brutala natur, hade det inte sett Falun Gong som ett hot. Utan kommunistpartiets fullständiga och genomträngande kontroll över varje del av samhället skulle Jiang Zemins förföljelse av Falun Gong inte ha fått något organisatoriskt, finansiellt eller diplomatiskt stöd eller tillgång till personal, utrustning, fängelser, polis eller stöd av Nationella säkerhetsdepartementet, armén och inom de så kallade religiösa, vetenskapliga och teknologiska områdena inte heller från demokratiska partier, fackföreningar, ungdomskommittéer, kvinnoförbund etc. På så sätt kan man säga att Jiang Zemin också utnyttjade kommunistpartiet.

Fortsättning följer.

Källa: english.epochtimes.com/news/4-12-18/24972.html