I början tyckte jag bara att Falun Gong-utövarna var fåniga. Senare kände jag dock mer och mer sympati för dem. Jag till och med beundrade deras mod och ihärdighet. Närhelst människor genom hela den kinesiska historien blev felaktigt behandlade, gav de antingen upp och höll tyst eller så startade de ett uppror. Falun Gong-utövarna ger emellertid varken upp eller gör uppror. De sitter bara i meditation varje dag framför den kinesiska ambassaden. De spenderar sina egna pengar på att ta fram material och de har till och med åkt till Himmelska Fridens Torg för att visa upp banderoller och ropa ut sina uppriktiga ord. Jag förstod inte riktigt vilken slags kraft som stödde dem.
Idag var det många fler Falun Gong-utövare tvärs över gatan. På avstånd kunde jag se en stor banderoll visas upp. Jag kunde inte motstå att gå närmare och läsa vad det stod. På banderollen stod det, ”20 Falun Gong-utövare har torterats till döds de senaste 22 dagarna.” Vad? En dödad per dag? Jag kunde inte tro mina ögon. Trots att Kina är ett land under utveckling och ännu inte har utvecklat ett helt demokratiskt system, hur kan myndigheterna godtyckligt ta livet av människor? Det är trots allt 2000-talet och det finns lagstiftning både för staten och fängelser. Även dödsstraff skall utdömas på lagligt sätt och hur kan man godtyckligt ta liv? Vilket brott har Falun Gong begått? Allt de vill är att lagligen göra övningar, är det inte så?
Kinas konstitution säger tydligt att människor har trosfrihet, eller hur? Varför skulle alla tro på kommunismen? XX-partiet har gjort situationen i landet kaotisk och de utreder inte korruption utan arresterar oskyldiga medborgare. Har inte allihop blivit vansinniga? Jag kände mig lycklig över att ha flytt från det där helvetesliknande stället.
Precis som förut kopplade jag inte Falun Gong med mig själv, bortsett från mina klagomål mot XX-partiet. Jag skulle gå ut och gå med min son, men min sjuårige pojke flyttade sig inte från platsen framför fotografierna över de döda. Han frågade mig vad som hade hänt med dessa människor. Jag berättade för honom att de delade ut material om sanningen om Falun Gong och arresterades av polisen och senare torterades till döds i fångläger. ”Mamma, hur kan människor dödas för att de berättar sanningen? Bara de barn som ljuger äts upp av den stora vargen. Mamma, är den döda personen (på fotot) min mormor?”
Min sons ord fick mig verkligen att rysa. Min mor utövar inte Falun Gong och jag visste att den personen inte var hon. Men kvinnan på fotot som såg så vänlig ut påminde mig faktiskt om min egen mor och jag kände mig så ledsen i hjärtat. Min son fortsatte att fråga, ”Mamma, där är till och med ett barn! Är han också död? Han ser till och med yngre ut än mig!”
Jag tittade var han pekade och såg en ung mamma som leende höll ett barn i sina armar. Texten under fotot löd, ”Wang Lixuan, kvinna, 27 år. Hennes son, Meng Hao, 8 månader gammal. Båda arresterades efter att de för åttonde gången vädjat i Beijing. Den 7 november 2000 torterades mamman och sonen till döds i Tuanhe arbetscenter i Beijing. Enligt rättsläkarens undersökning var Wang Liuxians nacke och knogben brutna. Hennes skalle var insjunken. En nål satt instucken i kroppen. Hennes son hade två kraftiga blåmärken på vristerna. Två blåa och svarta prickar fanns på hans huvud och han hade blod i näsan. Blåmärkena antogs möjligen ha orsakats när gangstrarna satte handklovar på lille Meng Haos vrister och hängde honom upp och ned”. Mitt hjärta darrade. Omedvetet tog jag tag i min sons hand, som om jag var rädd för att någon skulle ta honom ifrån mig. Min son slutade inte ställa frågor, ”Mamma, tycker du inte att den [döde] personen ser ut som min farbror?”
När jag tittade på min sons kristallklara ögon kände jag det som om jag hade fått en elektrisk chock. Gud, det finns ingen rättskänsla i Kina! Idag är det Falun Gong-utövarna som lider av förföljelse. Tänk om samma sak imorgon hände min familj och mina vänner. Djupt i mitt hjärta hyste jag agg mot mina föräldrar och deras jämlikar, som ljög under kulturrevolutionen för att trygga sin säkerhet. De (mina föräldrars generation) tyckte att de hade skyddat sig själva vid den tiden. Men genom att göra så orsakade de katastrofer för sin avkommor. Jag vill absolut inte bli beskylld av min son och mina brorsöner i framtiden. Är inte min tystnad (kring de kinesiska myndigheternas onda gärningar) idag att uppmuntra ondskans spridning?
Det som händer i Kina idag kan inte utföras av en rationell regering utan det är helt och hållet en handling utifrån krävande personligt hat. Alla berättelser, såsom självbränningen på Himmelska Fridens Torg är falska och fabricerade för att sätta dit Falun Gong-utövarna. Varje dag tar regeringen ett liv. Så svårt det är att uppfostra ett barn till en vuxen! Hur kan de bara godtyckligt ta liv! Och vi pratar om 345 liv!
Förföljelsen har hela tiden ökat och har blivit mer och mer blodig. Jag kan alltså se dess sanna natur. Syftet är att trycka tillbaka Kina beträffande demokrati, mänsklig natur och moraliska värderingar! Vilket brott kan man finna i Sanning – Barmhärtighet – Tålamod? Faktum är att det som bär skulden är den förföljelse som riktats mot människans samvete och moral. Jag kan inte ignorera de tragedier som pågår i mitt hemland och jag vill skrika: ”För våra barns skull, kliv fram och skydda den mänskliga naturen och beskydda rättvisan och det rättfärdiga!”
Jag gick beslutsamt fram till Falun Gong-utövarna och skrev under med mitt kinesiska namn på petitionen. Jag kommer också att skriva till min familj i Kina och berätta för dem att vi inte borde hålla tyst längre. Låt oss bevara vårt samvete och rädda våra barn!
Översatt från engelska. Ursprunglig översättning från http://www.yuanmingeurope.net/articles/4468.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...