När vi tillsammans gör övningarna på vintermorgnarna är det fortfarande mörkt. En morgon såg jag siluetten av en ung man på vår övningsplats. Han stod och pratade med de andra som redan var där. Jag blev överraskad när han började gå emot mig. Han såg handikappad ut. Hans kropp var förvriden och han gick långsamt med stora svårigheter.
Jag frågade honom hur han fått veta om Falun Gong. Han sade att brukade passera förbi vår övningsplats. Långsamt började jag lära honom övningarna.
Han rörelser var mycket långsamma och vissa rörelser kunde han inte göra. Han frågade mig om det var ett krav att man övade i ett avslappnat tillstånd. Han sade att hans handikapp gjorde det svårt för honom att slappna av. Detta gjorde mig mycket rörd. Efter att vi avslutat den första övningen frågade jag honom om han ville göra den första övningen igen eller om vi skulle fortsätta med den andra övningen. Han sade då att det var mycket svårt för honom att komma ihåg vad han nyss lärt sig, men att vi kunde försöka göra första övningen igen.
Vi kommunicerade mycket bra. Till slut hade han lärt sig den första övningen. Jag insåg då att hans rörelser förbättrats mycket under påverkan av den välgörande energin. När jag visade honom den andra övningen kunde han stå i varje position under flera minuter. Det var redan ljust när vi var klara. Vi tog varandra i hand. Han var såg mycket avslappnad ut och log mot mig och sade att han skulle komma tillbaks och lära sig de andra övningarna.
* * *
Here is the article in English language:
http://en.clearharmony.net/articles/a24469-article.html
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.