Hemliga avtal mellan arbetslägret i Hewan och köpmän för att exploatera utövare

Upplevelser i Hewans arbetsläger i staden Wuhan, Hubeiprovinsen.

En kall dag i slutet av år 2000, kom ett polisfordon med ett par dussin Falun Dafa utövare.
(Majoriteten av dem hade sänts tillbaka från Peking där de hade varit för att berätta om Falun Dafa; bland dem fanns också de som kidnappats direkt från hemmet, så väl som de som varit tvångsinsatta i hjärntvättskurser.)
I det ögonblicket visste de inte var någonstans de var på väg. Efter två timmar fördes vi till en gårdsplan; där kom en polissekreterare med ett papper till oss som vi skulle skriva på, men vi fick inte läsa vad som stod på det. Istället sa de att vi skulle få läsa det efter att vi hade skrivit på det. Några utövare skrev på, bara för att sen finna att de blivit dömda till arbetsläger. Här befann vi oss, i det ökända straffarbetslägret i Hewan. Några utövare vägrade att skriva under, så polisen talade inte ens om för dem hur lång strafftiden i arbetslägret skulle bli.

Den här typen av domar har inte någon laglig process, personen som blir dömd vet ingenting på förhand och familjen hålls helt oinformerad. Några familjer fick veta att deras kära hölls fängslade i arbetsläger när utövarna efter ett tag i fängelse bad personalen att kontakta dem för att få mer kläder. När de tillfrågades om varför ingen kontaktat deras familj, svarade polisen obekymrat: ”Vet de inte om det nu? ”Till och med förövarna kände sig generade över den här typen av sekretessdomar. Därför dolde de sig och höll sig undan här och var.

Bland de dussintals Falun Dafa utövarna, förflyttades några direkt från hjärntvättarklasser till straffarbetsläger. För att inte samarbeta, inledde dessa utövare en hungerstrejk. Mitt största intryck fick jag av en kvinnlig utövare som inte hade druckit en droppe vatten på fem dagar. Hennes kropp såg redan tärd ut; då tvingade polisofficer Yan brutalt ner torrt ris i hennes strupe, utan en enda droppe vatten till. Att se henne lida under tvångsmatningen var svårt till och med för de kriminella förbrytare som var satta till att ”övervaka” oss.

Från den första dagen i arbetslägret, tilldelades varje Falun Dafa utövare en ”dygnet-runt” övervakare. Dafa utövare tilläts inte att prata med varandra, inte heller tilläts de att yttra någonting för sig själva, (för att hindra dem från att recitera Mästare Lis artiklar). I de fall någon utövare inte samarbetade, straffades de intagna.

Arbetslägret liknar en militäranläggning. Det dom kallar för ”omlärning” är i verkligheten hårt straffarbete.
Arbetsdagen var över tio timmar, tiden för lunch och toalettbesök räckte oftast inte. Detta var särskilt svårt, eftersom många av utövarna var äldre. Vad gällde ”arbetsuppgifterna”, var några av dem olagligt uppgjorda avtal mellan ledningens polis och oärliga köpmän, eller affärsmän som använde sig av lägrets fria arbetskraft för att öka sin egen förtjänst. Som exempel på arbetsuppgifter kan nämnas, att skära till boksidor. Vi upptäckte att innehållet i många böcker var dåligt, interner berättade för oss att några var pornografiska böcker. Jag kunde inte hindra mig själv från att tänka; att bara i staden Wuhan, har sedan 22 juli 1999, miljoner Dafa böcker, vilka lär människor att bli goda och förbättra sig själva, blivit förstörda. Idag hålls vi - människor som tror på och praktiserar Sanning-Godhet-Tålamod- olagligt fängslade, och tvingas till arbete som är olagligt och som inverkar skadligt på folks moral. Det onda och goda är i en sån röra idag att inte ens himlen kommer att tolerera det!

Att klippa mattor är ett annat hemligt arbetsavtal mellan lägerpolisen och köpmännen. Arbetet innebär i detalj att klippa ut mönster som är invävda i mattan. Två människor arbetar i grupp och använder en elektrisk sax. (när maskinen sätts på, får man en el-chock; efter att ha använts ett litet tag blir maskinen snart så varm att den kan ta eld) En person tvingas till att arbeta stående med böjd rygg.

Den övervakande polismannen – Xie—retade ofta utövarna och internerna , och lovade dem vila när arbetet var klart, men när arbetspasset var klart tvingade han däremot ofta alla att fortsätta.

Det fanns också uppackning och kartongöppningsarbete. Uppackandet måste göras helt för hand, några verktyg tillåts inte. Andra interna berättade att det fanns verktyg (en långskaftad såg) tidigare. När Dafa utövarna kom togs alla verktyg bort och tilläts inte längre att användas. Efter att ha arbetat mer än 10 timmar per dag, gjorde det mycket ont i händerna. Lådorna som hanteras är stora och tunga. De förskonade inte ens de äldre från att utföra det här jobbet.

Med efterklokhet insåg jag att vi skulle ha vägrat att delta i detta påtvingade arbete, för vi hade inte begått något brott. Men utifrån min bristande förståelse av Fa (Falun Dafas principer), även om jag steg fram och förklarade Dafa, var min utgångspunkt vid den tiden på nivån av individuell kultivering. Jag begärde ensidigt av mig själv själv att uppföra mig själv som en god person bland vanliga människor, vilket var ett bidrag till ondskan, sett ur en annan synvinkel. Det tillät dem att lätt dra fördel av goda människors hjärtan, och de förblev oförmögna att se högtidligheten och storheten av Fa.

Den sk ”utbildningen” i arbetslägret kallas för ”diskussion”. Under dessa diskussioner uppehöll Dafa utövarna sitt upprätta tänkande. Utövare introducerade ofta Falun Gong och förklarade sanningen om Falun Gong med ett leende på läpparna. När de kvinnliga polisassistenterna Yan och Xie förolämpade utövare med alla möjliga råa oförskämdheter, behöll Falun Dafa kultiverare sina hjärtan orörda, och förevisade den rättfärdiga energin hos Dafa.

Förutom det hårda tvångsarbetet blev utövare också tvingade till att ge upp sin kultiverings träning. Om någon vägrade, blev han/hon kallad för omedgörlig, att ha en dålig attityd etc. För de som vägrade att ge upp sin träning försvann även deras normala rätt till ett månatligt möte med sin familj. De tilläts inte heller att skriva brev till sin familj. I det hela taget, togs alla rättigheter för en normal internerad i arbetslägret bort från Dafa utövarna. Familjemedlemmar tilläts bara att komma dit med kläder, sängkläder, och pengar. Andra saker såsom dagligvaror och mat tilläts inte tas med, eftersom de fanns att köpa i lägret. Folk var tvungna att köpa dem trots att de var mycket dyra och av usel kvalitet.

Lakan och sängkläder fanns för användning, men här kallades dom för ”visningslakan” och ”visningssängkläder” eftersom de endast var till för folk att se på och inte för att användas. Vi använde lakan och sängkläder som vi fått till oss hemifrån, eftersom de vi köpt här bara ska användas som dekoration vid tillfällen då vi får besök av nationella ledare eller internationella organisationer. På samma sätt hade vi också en uniform, vilken vakterna kallade för ”skoluniform.” Två uppsättningar för vår och sommartid, vilka alla tvingades att köpa, men ingen tilläts att använda. De kan bara användas under ett familjebesök eller under någon sammankomst. De skulle lämnas kvar när människor lämnade lägret, så att polisen kan tjäna på dem igen genom att sälja dem till nyanlända. Genom dessa ”visningslakan” och ”visningssängkläder”, kunde lägret visa upp en ny, snygg och ren fasad för yttervärlden och dölja de hemska, verkliga förhållandena inne i lägret.

I Hewan fick utövare utöver fysiskt lidande och påfrestande levnadsförhållanden även utstå mental tortyr. För att få en utövare att överge sin tro arbetade tre lag om tre-sex personer i vardera laget i skift varje dag, från gryning till skymning, med att bombardera utövare med ”prat”, ”samtal”, och ”diskussioner”. I arbetslägret förlorade utövarna all kontakt med omvärlden. De utövare som står på sig får inte ens se sina familjer. Så vitt jag vet är det tre utövare som inte släpptes fria efter att ha avtjänat sina ”straff”. Deras namn är: Wang Li, Yao Hui, och Zhou Xia. Pga. de inte gav upp sin kultivering, förlängdes deras straff med tre månader och senare med sex månader till. Övervakaren Chan Xia talade elakt om obegränsad förlängning av strafftiden!! Humaniteten är fullkomligt förlorad hos dessa människor; himlens vedergällning kommer att bli en säker konsekvens.

Det ovan nämnda är bara mina erfarenheter, det finns förstås mycket, mycket mer. Jag tror att fler Falun Dafa-utövare kommer att vittna om förhållandena i arbetslägret i Hewan. Idag skriver jag om vad jag har sett och upplevt för att avslöja ondskan och för att be om uppmärksamhet från de internationella organisationerna för mänskliga rättigheter. Detta för att ondskan håller på att angripa en grupp av godsinnade kultiverare som vågar stå upp för och tala för sanningen.

Källa: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2001/11/2/15290.html

Kinesisk version tillgänglig på: http://minghui.ca/mh/articles/2001/10/27/18654.html