Vintern år 2000 cyklade jag en gång till en plats ett par kilometer bort för att dela ut sanningsklargörande material. Jag satte upp en affisch på en lyktstolpe i ytterkanten av en by. Jag cyklade några hundra meter fram och vände tillbaka huvudet och såg att en äldre man med en cykel läste affischen. Jag fortsatte att cykla när jag hörde någon som ropade bakom mig, ”Unge man! Vänta på mig! ” Jag vände mig om och såg mannen som hade läst affischen komma cyklande mot mig. Jag log och frågade, ”Är det något jag kan hjälpa dig med?” Den äldre mannen sade, ”Har du några fler affischer? Om du har så vill jag gärna ha en.” På den tiden var det inte lätt att få tag i faktamaterial, men för att fler skulle få veta sanningen delade jag inte ut materialet utan satte endast upp det som affischer. Men eftersom han frågade så fick han en.
Medan vi cyklade bredvid varandra sade den äldre mannen, ”Det som står på affischen är verkligen sant, även om någon dör orättfärdigt, så finns det inte någonstans att vädja.”
En samhörighet byggdes upp mellan oss medan vi pratade och cyklade vidare. Mannen sade, ”Unge man, låt oss åka till min by. Vi två kan dela ut material tillsammans. Jag sade, ”Tack, men jag redan satt upp allt material jag har och jag måste åka hem nu.”
Mannen och jag skildes åt. Trots att han hade åkt en lång bit så vände han sig om för att vinka. Jag blev mycket rörd av hans vänlighet.
Översatt från: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2005/3/16/58499.html
Kinesisk version: http://www.minghui.org/mh/articles/2005/3/6/96694.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...