Den lokala kultiveringsmiljön är viktig

I min stad är vi några Falun Gong-utövare som har utövat sedan våren 1998. Efter att jag börjat träna Falun Gong har jag börjat sova bra, jag känner mig heller nästan aldrig sjuk. Dessutom har jag slutat röka och dricka och fått en ny syn på livet som gör att jag sätter ett större värde på det och alltid försöker handla enligt Falun Gongs principer, ”sanning, godhet, tålamod”. Trots att Falun Gong är mycket bra så har bara ett ytterst fåtal människor kommit för att lära sig Falun Gong under de senaste åren. En orsak kan vara att de bara fått ta del om den missvisande informationen om Falun Gong som spreds i media i samband med att förföljelsen i Kina startade 1999, men idag stod det klart för mig att det inte var hela sanningen.

Vanligtvis brukar vi träna tillsammans på söndagar i en lokal som vi har tillgång till. Den här söndagen kunde jag inte träna på den utsatta tiden utan bestämde mig för att gå ut och träna själv i stadsparken. När vi tränar inomhus har jag de senaste åren börjat känna mig mer och mer rastlös och vill gärna avsluta träningen så snabbt som möjligt, men idag när jag tränade utomhus i det kalla, men vackra vädret, förstod plötsligt vad rastlöshet försökt säga mig.

Många utövare är ganska upptagna nu för tiden med att klargöra sanningen om Falun Gong och förföljelsen, ofta genom nationella eller internationella projekt. Dessutom har de flesta familj och jobb och när allt är sagt och gjort så är kanske inte det första man tänker på att gå ut och träna Falun Gong, utan man kanske gör det ensam hemma istället. Så har det i alla fall varit för mig. För det mesta har jag varit med de andra och tränat inomhus på söndagarna, men också det är något som fått lida på slutet på grund av min egen bekvämlighet.

Jag stod i stadsparken och hade satt på övningsmusiken och skulle precis börja öva när en kvinna fram till mig och började tala. Jag kände igen henne. Hon sade att hon hört talas om Falun Gong med aldrig känt till det närmare. Hon sade att hon skulle ställa sig vid sidan av och titta på mig då jag tränade. Jag slöt ögonen och började träna till den långsamma musiken. Jag hörde hur många människor gick förbi på vägen några meter framför mig och jag kände hur ingen kunde låta bli att titta på mig när de gick förbi. Jag hade en gul jacka på mig med texten ”Falun Gong”.

Mina tankar gick till Mästarens svar på en utövares fråga under den senaste föreläsningen i New York. Utövaren frågade hur utövare i Rumänien bättre kunde bekräfta Fa. Mästaren svarade då att, ”antalet Dafa-lärjungar är just nu ganska litet, men ni har en stor historisk uppgift. Dafa-lärjungarna i varje region är i princip det enda hoppet för människor där att räddas. Varelserna där behöver höra de goda nyheterna från er så att de kan förstå vad Dafa är. Det är varför Dafa-lärjungars ansvar är tungt. Ni frågar, hur kan vi göra det bättre? Som jag ser det så är det inte nog för att berätta fakta för människor i varje region med hjälp av era munnar, i vilket fall ni inte skulle kunna nå dem alla. Energin Dafa-lärjungar bär med sig när de kultiverar och håller sig till upprätta tankar och handlingar, såväl som den mäktiga dygden från deras kultivering, har en ytterligare påverkan. Å ena sidan, allt som Dafa-lärjungar har gjort och allt som Dafa-lärjungar har sagt när de klargjort fakta får dessa fakta att cirkulera i vanliga människors samhälle och skapar en miljö som gynnar kommunikation bland dessa människor. Med den miljön är diskussionerna människor har ett annat, indirekt sätt, för dem att bli räddade.” (Ej officiell översättning)

Jag tänkte då på vad jag själv åstadkommit i min stad och jag kände mig lite sorgsen över att ha gjort så dåligt ifrån mig. Det var nu dags att avsluta den andra övningen. Jag öppnade mina ögon och fick se kvinnan fortfarande stå och titta på mig. Hon kom fram till mig, gav mig en kram och sade att det kändes som om det varit ödesbestämt att hon skulle träffa mig idag. Jag log och sade åt henne att komma tillbaks nästa söndag för att lära sig övningarna.