Samtidigt som flodvågen drabbade Sydostasien förra året inträffade en gripande historia. Strax före flodvågens ankomst sjönk vattennivån ganska mycket vid stranden under en period. Mängder av snäckskal blottades i sanden efter att vattnet hade sjunkit undan och flera turister sprang ut för att plocka snäckor. Molnen såg väldigt vackra ut där de svävade mellan havet och himlen. Många stod på stranden och njöt av den vackra synen.
Plötsligt insåg en lokal invånare faran och började ropa: “Akta er, spring fort!” Ropen skar genom luften helt oväntat. Ingen på stranden trodde vid det tillfället att något farligt verkligen var på väg att ske. De tyckte snarare att han var störande och försökte köra iväg honom. Då, så snart han försvunnit, sköljde de stora vågorna in.
Bibeln beskriver tiden då den stora syndafloden kom. Tiden dessförinnan varnade profeterna om och om igen: “Det kommer att bli översvämning, en stor flodvåg är på väg!” Det var emellertid inte många som lyssnade, men de som trodde på dem räddades.
Det är inte bara fråga om huruvida man tror på varningar eller inte, utan det handlar om att ta ansvar för sitt eget liv. Man måste ta ansvar för sitt liv och välja sin egen framtid.
Flera liknande händelser har inträffat under historiens lopp. Människor föreställer sig vad som kan ske i framtiden med utgångspunkt från sina egna livserfarenheter. Många stora händelser som inträffar i samhället är dock bortom vår föreställningsförmåga. Det var till exempel ingen som kunde förutse kulturrevolutionen, jordbävningen i Tangshan, det kommunistiska Sovjetunionens kollaps, Berlinmurens fall, SARS eller flodvågen i Sydostasien.
I många fall är det naturligt att det finns olika uppfattningar. En himmelsk hemlighet får inte avslöjas för människor på förhand. Ofta ges emellertid tecken eller omen. Människor har alla möjlighet att välja sin egen väg. När ondskan vill förgöra människor, knyter den dem ofta till sig, såsom rörelsen ”Kvalificerat bevarande” [1]. Till och med de som är sjuka och sängliggande, skickas till politiska möten för att förnya sina utfästelser (det vill säga att de åter svär en ed att tillägna sitt liv åt kommunismen). När någon erbjuds verklig räddning är det dock en helt annan sak: ingen kan räddas utan att ha förändrats till sinnet. Det är därför som upprätta trossystem vägleder människor att vara goda. De ger skäl och logiska grunder så att människor kan fatta sina egna beslut, så att de ges möjlighet att ta ansvar. Det är det enda sättet att ta reda på vad man vill bli i framtiden, så att man kan välja sin egen väg.
[1] Rörelsen “Kvalificerat bevarande” bedrivs för närvarande inom det Kinesiska kommunistpartiet i syfte att stärka partiet. Aktiviteterna omfattar politiska studiemöten och alla måste åter avge löftet att viga sitt liv åt kommunismen.
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.