CNN rapporterade den 3:e mars 2005, att arkeologer hade upptäckt en grupp jättelika figurer inristade på sluttningarna i öknen vid Perus sydkust.
Rapporten berättar om de runt 50 jättelika figurerna som etsats in i jorden över ett område på ca 233 kvadratkilometer nära staden Palpa. Figurerna – vilka inkluderar mänskliga figurer, liksom avbildningar på djur som fåglar, apor, och kattdjur - tros ha skapats av människor från Parcas-kulturen, någon gång mellan 600 och 100 f.Kr.
De nyupptäckta figurerna tidigarelägger landets välkända Nazca-linjer.
De jättelika Nazca-figurerna täcker en 56 kilometer lång sträcka av öknen i Perus slättland Naszca i Sydamerika. Linjerna, vilka formar ett geometriskt mönster, inkluderar också bildtecken på olika djur såsom jättefåglar, valar, och spindlar. Den jättelika Nazca-figurerna upptäcktes först 1939 och lades till listan över FN:s kulturella arv 1994.
Det som förbryllar de flesta är att dessa teckningar är så gigantiska att de bara kan ses tydligt från minst 300 meter ovan mark. Inte ens idag finns det någon förnuftig förklaring till linjernas ursprung, deras syfte eller hur de skapats.
Det mest mystiska med Nazca-linjerna är det att de är etsade i Nazcas mest ofruktsamma slättland. Under 1996, fann forskare att den geologiska felmarginalen av grundvattnet låg mycket nära i relation till de etsade bilderna ovan mark.
1998 började en grupp geologer och arkeologer att bekräfta en hypotes. Forskarnas undersökningar av figurerna, etsade i jorden, fann att de vattenbärande kanalerna påträffades i mycket nära anslutning till många av Nazca-linjerna. På många platser fann den arkeologiska undersökningen att felmarginalen och de underjordiska källorna såg ut att vara sammankopplade med de etsade figurerna ovan mark.
Eftersom denna teori inte kan förklara antalet Nazca-linjer, tror forskare att dessa
linjer etsade i marken måste haft en annan funktion.
Utöver dessa två ovan nämnda förbryllande historiska fynd, har arkeologer också upptäckt andra förhistoriska kvarlevor som dagens vetenskap inte kan förklara.
Kolonner och byggnadsverk av sten ute i havet
Tvåhundra meter ut i havet, längs med Perus kust, ligger kolonner och stora byggnadsverk. Sedan 1968, har stora stenbyggnader, inklusive gator, dockor, raserade stadsmurar och ingångar upptäckts utefter havet runt Biminiöarna. Dessa byggnader under havet är kompakta och välorganiserade. Utan en ingenjörs kunskap, hade dessa byggnader omöjligen kunnat konstruerats.
Den förhistoriska tunneln under bergen i Anderna
Under 1700-talet upptäckte en spansk missionär en underjordisk tunnel i Guatemala, Centralamerika. Den sträcker sig ca 1 000 kilometer under Anderna. I syfte att skydda tunneln så den kan undersökas först när mänskligheten kan bemästra tillräckligt mycket av både vetenskap och teknik, förseglades ingången av den peruanska regeringen och står under ständig övervakning. FN:s utbildnings-, vetenskaps- och kulturorganisationer har listat tunneln som ett fornminne för världskulturen.
Den tyske författaren Erich von Däniken gick en gång in i tunneln och blev oerhört förvånad över hur bred och rak tunneln var. Där fanns många utsökta dörröppningar och ingångar i sten och rum med skickligt tilljämnade väggar, liksom en 20 000 kvadratmeter bred hall. Där fanns också en 1.8 till 3.1 meter lång och 80-millimeter bred skorsten för ventilation. Inuti tunneln fanns det ett stort antal förhistoriska kvarlämningar, inkluderat boken av guld, omnämnd i de lokala legenderna. Den välkände författaren blev helt överväldigad av den kunskap och precisionen hos de magnifika konstruktionerna, vilka överträffar skickligheter hos nutidens människor.
Däniken tog några fotografier av tunneln men han vägrade lämna ut fler detaljer. Han berättade bara att han trodde att tunneln var grävd med hjälp av högteknologisk utrustning inklusive borrar som klarade superhöga temperaturer och riktad sprängning med hjälp av elektronisk röntgen och annan teknologi som människan ännu inte upptäckt.
Den historiska Tiahuanaco platsen i Sydamerika
Den historiska platsen Tiahuanaco ligger på en platå 4 000 meter över havet, på gränsen till Bolivia och Peru och inte så långt ifrån Titicacasjön. Den byggdes med stora stenblock som vägde dussintals eller t o m hundratals ton. Arkeologer fann metallspikar i sprickorna i stenblocken och spikarna hade använts för att säkra stenen. Spiken hade troligen tillverkats genom att smälta guld och därefter hälla guldmalmen i stenformar. Det mest spektakulära är stenporten. Denna port, inklusive dess bas, var utskuren ur ett enda stenblock. Inristat i porten finns två förhistoriska djur. ”Cuvieronius” (motsvarigheten till dagens elefanter) och Toxodon, vilka båda nu har varit utdöda i mer än 12 000 år. Dessutom finns de kringliggande stjärnorna och deras vägar inristade, mycket komplicerat men exakt. En stor mängd fossiler av snäckor och flygfisk grävdes fram vid denna historiska kulturplats på Tiahuanaco, som bevis på att det ifrån början var en fulländad docka med varv. En av de massiva dockorna skulle ha kunnat ta emot flera hundratals skepp för i- och urlossning samtidigt. Stenarna som användes för att bygga dockan vägde mellan 100 och 150 ton var. Den största vägde 440 ton. Den peruanske professorn Posnansky, som gjorde en livslång studie av Tiahuanacokulturen, drog slutsatsen att den forna staden troligen byggdes för ca 17 000 år sedan.
Arkeologerna tror att den forna staden försvann någonstans mellan 2030 f.Kr och 1930 f.Kr.
Upptäckterna av alla dessa förhistoriska lämningar är mycket svåra för oss att förklara. I ljuset av dessa mysterier har vi goda anledningar till att omvärdera människans historia
Referensmaterial:
http://edition.cnn.com/2005/TECH/science/02/28/peru.archaeology.ap/index.html
http://apod.gsfc.nasa.gov/apod/ap021016.html
http://www.zhengjian.org/zj/articles/2003/3/21/20913.html
http://media.zhengjian.org/media/ZJBooks/prehistoric/shiqian.htm
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...