En konfrontation mellan upprätta tankar och mänskliga föreställningar

En utövares upprätta tankar är extremt värdefulla. Jag kan fortfarande klart komma ihåg en incident som jag var med om i september 2001.

Vid den tiden fanns det ett par personer på min arbetsplats som kände till sanningen bakom förföljelsen av Falun Gong. Emellertid var den övergripande situationen mycket svår. En dag berättade en kollega från säkerhetsavdelningen att flera personer från polisen besökt dem och frågat ut dem om Falun Gong. Han föreslog att jag borde gömma allt Falun Gong-relaterat material som jag förvarade i mitt hus.

Hur som helst förblev jag oberörd av min kollegas råd. Jag visste att mina upprätta tankar var starka och att de hade förmågan att kuva ondskan. Dessutom hade ondskan inte vågat röra mig tidigare. På väg hem den dagen dök min kollegas råd upp i mitt sinne igen. Att gömma undan det eller inte? Jag var tvungen att göra ett val. Jag tänkte, ”Varför skulle jag gömma undan det? Är det på grund av mitt fasthållande till rädsla? Å andra sidan, om de verkligen kommer hem till mig, skulle de inte beslagta mina Falun Dafa-böcker om de såg dem?”

Slutligen bestämde jag mig för att oavsett om jag hade ett fasthållande till rädsla eller inte så skulle jag inte gå med på de gamla krafternas arrangemang. Jag skulle skydda Dafa-böckerna. Jag plockade upp böckerna från bordet och ställde undan dem i hyllan. Så snart jag ställt dem i hyllan och vänt mig om, hörde jag hur något dunsade i golvet. Jag vände mig hastigt om och fick se att en av Dafa-böckerna ramlat i golvet! Jag var bestört, ”Vad hade hänt? Hade jag slarvat när jag ställt böckerna i hyllan? Försöker Läraren upplysa mig om att jag gjort något fel?” Jag höll boken i handen och försökte finna ett svar från Fas perspektiv.

Jag tänkte, “Oavsett, så är det inte fel av mig att skydda Dafa-böckerna!” Jag ställde tillbaka boken i hyllan igen. Så snart jag vänt mig om igen så föll samma bok i golvet igen. Jag var mycket fundersam när jag plockade upp boken, ”Gjorde jag verkligen fel? Hur kan det vara fel att skydda Dafa-böckerna?” Jag tycke mig ha funnit en stark bekräftelse för mitt agerande i Fa och ställde tillbaka boken i hyllan.

Vid midnatt vaknade jag av att det knackade på dörren. Mitt hjärta missade ett slag och samtidigt kändes det som om det upplystes till någonting. Jag kom ihåg något som jag lärt mig från Lärarens föreläsningar. Om man fortfarande inte upplyses till det, trots Lärarens upprepade försök att upplysa dig, kommer man till slut att möta en betydande prövning. Jag kände att problemet hade blivit mycket allvarligt och att en prövning var oundviklig.

“Varsågod och sitt ned", sades det till mig och därefter började man att ställa frågor: ”Övar du fortfarande Falun Gong? Du borde se på situationen nu, hur den har blivit…”

Jag kämpade med mig själv samtidigt som jag lyssnade. Jag kände mig hemsk inombords. Det stod snart klart att det var på grund av avsaknaden av upprätta tankar. I kampen mellan en utövares upprätta tankar och mänskliga föreställningar hade mina upprätta tankar omedvetet ersatts av mänskliga föreställningar. Jag hade använt Dafa som en ursäkt för att gömma mitt fasthållande till rädsla och genom det försåg jag ondskan med en ursäkt att slå till.

Jag kunde inte gömma det längre! En stark tanke växte fram i mitt hjärta. ”Fastän mina fasthållanden utnyttjats av ondskan så har jag upplysts till det. Jag vill konfrontera det och ta tillvara på tillfället för att klargöra sanningen!”

Rädslan i mitt sinne försvann. Jag satte mig ner i soffan och började klargöra sanningen:

Jag talade om för dem att vi som kultiverare bara vill förbättra vår moral;

Jag talade om för dem att vi alla är goda medborgare i samhället;

Jag talade om för dem att regeringen inte hade rätt att ta ifrån en medborgares rätt till tros- och yttrandefrihet;

Jag talade om för dem att KKPs propaganda är ologisk och irrationell;

Jag talade om för dem att förfölja Falun Gong var oansvarigt inför nationen och dess människor, sett utifrån en grundläggande nivå.

Samtidigt som jag talade kände jag hur jag gradvis omslöts av ett upprätt energifält från universum. Mitt sinne klarnade och mina tankar flöt fritt. I takt med att jag fortsatte tala slöt polismännen omedvetet upp bakom mitt resonemang. Efter en stund fann jag mig själv sitta i lotusställning och tala.

Till sist sade befälet, “Ok, ok, vi går.”

I det ögonblicket kunde jag känna heligheten i kultivering av den sanna Fa i Fa-upprätande perioden. En passage i Lärarens artikel, ”Varnande ord” dök upp i mitt sinne:

“Endast om ni alla kan förstå Fa med ert hjärta, kommer det verkligen att vara manifestationen av Fa vars kraft inte känner några gränser — återuppträdandet av den kraftfulla Buddha-Fa i den mänskliga världen!”