Mina erfarenheter av att berätta sanningen med ett rent hjärta

Under loppet av att förklara sanningen, finns det tre fall som jag skulle vilja dela med andra utövare. Jag är medveten om att jag har många fasthållanden kvar och jag välkomnar uppriktigt kommentarer från andra utövare.

1. En gång när jag var ute med andra utövare i stadens centrum, kom några kinesiska turister vandrande förbi oss. Det såg ut att vara en familj på tre generationer. Jag gick fram till den medelålders mannen och erbjöd honom en Dafa-broschyr. Han höll sig på avstånd och tvekade om huruvida han skulle acceptera den. Han såg mig i ögonen och ställde den första frågan. Jag förklarade för honom att allt vad den Kinesiska regeringen har stoppat i folk i Kina är propaganda; de förstör också den kinesiska kulturen och lurar människor. Med en gång tvivlet angående trovärdigheten hos Falun Dafa började försvinna såg han mer avslappnad ut och vårt fysika avstånd blev mindre. Vi började att prata. Jag använde min begränsade kunskap om Kinesisk historia och relaterade till nutida dagar, och om hur moralen idag har fallit, utan att människor har märkt det. Han höll tyst med. Jag berättade sen för honom vad vi erhållit genom Falun Dafa (Falun Dafas principer) och varför vi går ut på gatorna [och talar om Falun Dafa]. Då kallade hans familj på honom för de ville gå vidare. Han tittade på dem, vinkade, och fortsatte att lyssna. Vi talade mer om saken. Jag märkte att han började att le. Hans familj ropade på honom igen på avstånd. Nu verkade han beredd att gå. Jag sa till honom ” Jag tror att din familj vill att du ska komma med dem”. Han log, vinkade med broschyren och sa ”tack”. Vi skakade hand med varandra och sa adjö. Jag kände mig verkligen varm inuti.

2. Jag kommer ihåg dagen när jag åkte till London för att hämta utövare från vår stad som deltagit i en hungerstrejk. Det var bara 72 timmar, men det verkade som det var mycket längre. När jag såg dem, tänkte jag på utövarna i Kina, och jag blev så rörd att jag inte kunde hålla tillbaks tårarna. Jag insåg att jag skulle göra någonting konstruktivt, istället för att bara sitta där. Snart tog jag mig samman, och började istället att dela ut broschyrer och be om underskrifter. Nästan alla människor jag mötte skrev under med sitt namn efter att ha hört om Falun Dafa och förföljelsen. Jag kände mig mycket lycklig. Då såg jag någon komma emot mig, han bar tre eller fyra matkassar. Jag gick fram till honom och frågade om han ville vara vänlig att stödja oss. Han stannade och tittade på mig, och sa hårt ”nej”. Jag lade märke till att han var kraftigt byggd, och mycket längre än mig. Han tittade högtidligt, full av beundran bort mot kinesiska ambassaden, som låg på andra sidan vägen, och berättade för mig hur mycket han älskar Kina, och hur ledsen han är över att höra om någonting som vanhedrar henne. Jag förklarade att jag fullständigt höll med honom, och att det var just det som var anledningen till att jag stod där. Han såg förvånad ut. Följande 10-15 minuter, ägnades åt att förklara missuppfattningarna kring Falun Dafa. Hans röst var mycket hög. En utövare började att bli orolig. Han kom över, klappade på mig lätt och sa: ”argumentera inte med honom”. Jag såg på honom förvånat och sa, ”Men vi argumenterar inte”. Djupt inom mig visste jag att han skulle förstå, om han fick korrekt information. Han reglerade tyngden i sina händer. Kassarna var säkert ganska tunga. Han var ivrig på att få svar på sina frågor, och därför hade han inte gått därifrån. Jag tvingades göra mitt bästa. Jag fick påminna mig själv flera gånger om att tänka på ”Sanning, Godhet, och Uthållighet” när jag skulle säga något. Hans röstläge förändrades. Det fanns en ton av osäkerhet nu när han talade om den Kinesiska regeringen. Jag lade märke till att han rynkade pannan när han tittade över vägen. Jag försäkrade honom om att det bara är en handfull av människor i regeringen som orsakar denna skada i Kina, men att vi behöver folks hjälp för att återskapa rättvisa. Jag berättade för honom hur Dafa kan bringa fred inte bara i Kina utan också i resten av världen. Till sist, såg han på mig med ett lätt rodnat ansikte och sa med en lätt brydd ton i hans röst ,”jag kan inte skriva på din petition idag, men det betyder inte, att jag inte stödjer Er.” Jag gav upp ett stort leende. Jag påminde honom om att läsa broschyren; ”The Peaceful Journey”, vilken han sent om sider accepterat. Han svarade; ”Jag ska läsa den så fort jag kommer hem.” Han skakade hand med mig när vi sa adjö till varandra, innan han begav sig av hemåt med stora steg. Mitt hjärta kändes lätt, och var fullt av glädje.

3. Vid ett annat tillfälle, höll vi som vanligt på med våra vanliga Falun Gong aktiviteter i staden. Precis som vi skulle börja, kom en asiatisk man fram och frågade vad petitionen gällde om. I det ögonblicket, tänkte jag för mig själv ”Oj, Dafas kraft är verkligen stor”. Människor kan inte vänta med att ta ställning.” Full av fasthållanden, började jag berätta för honom vad vi gjorde. Till min stora förvåning, började han tala om för oss att vi gjorde någonting som förstörde Kinas rykte. Jag och en utövare till, försökte förklara, men lyckades inte. Han berättade att han var föredragshållare på ett intilliggande universitet, och kände många kinesiska studerande. Han var av förklarliga skäl, väldigt förtjust i Kina, och såg mycket upprörd ut. Innan vi hann säga någonting mer, hänvisade han till ett telefonsamtal från sin fru och försvann. Sedan den dagen, bad jag om ännu ett tillfälle att få förklara saken rätt.

En dag när jag var på väg hem från Bournemouth, efter ännu en dag på Liberal Demokraternas konferens, kände jag mig ganska nere eftersom dagen hade varit ganska händelselös. Faktumet att tåget var försenat hjälpte inte heller. Fastän jag påminde mig själv om att man inte ska sträva efter resultat, kunde jag ändå inte få bort tanken på det ur huvudet. Jag tog på mig hörlurarna, stängde ögonen och lyssnade på mästare Lis föreläsning. När bandet var slut, var jag nästan framme på målet för min resa. Jag öppnade min ögon och såg en bekant figur som satt och läste en bunt med papper, sitta tvärsöver mig, på andra sidan gången. Jag tänkte till ett tag, sen kom jag på att han var den personen jag så gärna ville träffa igen. Jag blev så ivrig att jag upptäckte att jag skakade lätt. Det fanns ett moment av oro också, eftersom jag oroade mig för att han skulle skrika åt mig igen. Jag insåg att jag inte kunde prata med honom idet tillståndet, därför började jag genast att rensa mitt sinne ifrån dåliga tankar och föreställningar, och andra negativa faktorer. Efter att vi hade gått av tåget, gick jag fram till honom, och frågade om han kände igen mig. Han tittade på mitt märke och sa, ”Ah, Falun Gong. Ja, jag såg dig i stan för ett tag sedan.” Jag ursäktade mig genast, för att då inte ha uppträtt på ett fint sätt. Han svarade med att be om ursäkt för att ha varit oartig. Vi samtalade under tiden vi gick. När vi kom ut på andra sidan av stationen var han fortfarande obeveklig om att kinesiska regeringen inte handlade fel. Jag förklarade vidare hur Falun Dafa har förändrat så många människor till det bättre. Under konversationen tillstod jag hans intresse för Kina och hur viktigt det är för personer som liksom han själv har ett stort intresse för Kina, att få reda på sanningen. Jag berättade för honom om hur utövare i Kina förlorar allting, inkluderat sina egna liv, när de går till Himmelska Fridens torg, för att berätta att ”Falun Dafa är bra”. Han var rörd. Han sa milt, ”Jag vet inget mer” Då tog jag fram och gav honom SOS videon, och informationsmaterial om Falun Dafa. Han blev mycket glad, t.o.m. överväldigad, för att få dem. Vi tycktes ha glömt bort tiden, men jag är säker på att han skulle instämma i att det förmodligen var den bästa stunden i hans liv.

Jag upptäckte, att i vart och en av dessa fall, var mitt hjärta rent vid tillfället. Jag tänkte då inte på någonting annat än att ”förklara sanningen” för just den personen.

Falun Dafa utövare i Storbritannien.
4 november 2001