Tyskland: Utövare höll en anti-tortyrutställning i München till minne av vädjan den 25 april (Foton)

Den 30 april 2005 samlades utövare från olika delar av södra Tyskland på Karlsplatz i München för att hålla en anti-tortyrutställning till minne av en fredlig vädjan av tiotusen Falun Gong-utövare den 25 april 1999.

Daniel, en ung ingenjör, stod och höll upp ett plakat med orden “25 april för evigt” mitt i Münchens folktäta centrum. Bakom honom hängde banderoller på både kinesiska och tyska: “Falun Dafa är bra” och “Ställ Jiang Zemin inför rätta”. Bredvid honom visade ett antal Falun Gong-utövare övningarna i Falun Gong.

Mittemot hölls en levande anti-tortyrutställning med simulerade scener från ett kinesiskt tvångsarbetsläger. En ung man i kinesisk polisuniform viftade med en elektrisk batong i sin hand. En blodig kvinnlig Falun Gong-utövare var bunden till en så kallad “tigerbänk” samtidigt som en annan ung kvinna satt inburad i en liten cell. Tigerbänken är den tortyrmetod där offret binds fast över lår och knän till en smal trä- eller järnbänk. Därefter böjs knäna i motsatt riktning genom att man staplar tegelstenar under hälarna. Tortyren är mycket smärtsam. Den lilla cellen är ett rum som knappt rymmer en person. Eftersom rummet är dimensionerat så att det är mindre än 1.5 meter, kan man varken stå rakt eller ligga ner. Det har smutsigt vatten på golvet och från väggarna sticker det ut vassa spikar överallt. Det finns inget ljus. Offret kastas ofta in barfota i cellen och vistas där i månader.

Det vimlade av människor på torget i München. Falun Gong-utövarnas anti-tortyrutställning drog snart till sig en stor publik. Chockerade över scenerna bad människor att få veta mer. När de hade förstått sanningen om Falun Gong tog flera av dem initiativet att underteckna en petition som stödjer rättsprocessen mot den före detta kinesiske presidenten Jiang Zemin, som satte igång förföljelsen och en annan petition som gäller räddningskampanjen av Jiang Renzhengs familj. Jiang Renzheng är en utövare som var stationerad i Tyskland men som deporterades tillbaka till Kina av den tyska regeringen tillsammans med sin hustru och två barn. Han dömdes i hemlighet till tre års tvångsarbete och hans vistelseort är numera okänd.

Innan aktiviteten i München hade utövarna talat om betydelsen av det kända vädjandet den 25 april 1999. Enligt vad en utövare som deltog i vädjan den 25 april kunde minnas gick alla spontant ut på att vädja. De ville verkligen att den kinesiska regeringen skulle få en förståelse för Falun Gong, och gav dessutom regeringen en chans att visa omvärlden att den gör framsteg. Utövarna uppförde sig mycket väl. Det här skulle aldrig ha kunnat åstadkommits genom några som helst organisatoriska försök, utan endast genom kultivering.

Till en början var regeringens attityd verkligen tolerant. Intilliggande affärer visade också sin tillit till utövarna. De räknade inte ens pengarna när utövare betalade i affären, eftersom människor hade sådant förtroende för dem. Det kan verka som triviala saker, men det visar den positiva bild som människor hade av Falun Gong-utövare vid den tiden. Men när förföljelsen började, gjorde regeringen allt för att nedvärdera och förtala Falun Gong. Allmänheten vilseleddes av det kinesiska kommunistpartiets propaganda och kunde inte längre förstå.