En vacker dag i maj - minnen från den 13 maj 1999

Jag minns den 13 maj 1999 som en ovanligt solig dag, olik andra dagar i Peking. Det var ovanligt varmt för årstiden. Det var bara maj, men det kändes som om det var mitt i sommaren. Tidigt på morgonen gick jag till övningsplatsen i parken, precis som vanligt. När jag var vid ingången till parken kände jag att något var fel. Det var många utövare där och flera av dem brukade i vanliga fall inte öva på vår övningsplats. Något förvånad såg jag att två polispiketer stannade till vid ingången till parken. De var fulla av civilklädda poliser. Fler civilklädda poliser dök upp som ”sysslolösa” förbipasserande på trottoarerna i närheten.

Efter den 25 april 1999 hade parkförvaltningen tagit bort alla stenplattorna på övningsplatsen, förmodligen på grund av underhållsarbeten. Eftersom parken var ganska liten brukade vi öva på en liten yta i utkanten. Det var så många utövare och poliser där att det var riktigt trångt på platsen. Utövarna kunde ändå snabbt ställa sig i rader. Jag stod i andra raden med ansiktet mot en av polisbilarna. Genom vindrutan kunde jag se en polis som var klädd i en rutig T-shirt. Han såg stressad och fientlig ut.

När musiken startade slöt jag ögonen. När jag gjorde den andra övningen, Falun stå-som-en-pelare, började tårarna strömma nerför kinden. Jag kunde inte förstå varför och började gnugga ögonen. Omedvetet såg jag åter polisen i bilen. Hans blick hade mjuknat och han betraktade oss uppmärksamt när vi gjorde övningarna. Övervakade av poliser gjorde vi de fyra första övningarna.

När musiken tystnade och jag öppnade ögonen igen, möttes jag av en mjuk och vänlig blick från polisen i bilen. Polisen, som befann sig inför alla godhjärtade utövare och ett starkt, positivt energifält, måste ha kommit på bättre tankar.

Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.