Från att vara rädd till orädd

Sedan den 20 juli 1999, har Jiangs regim använt all sin makt över media, regering, polis och militär, för att försöka eliminera Falun Dafa genom lögner och tvång.

En kväll i juli 1999, åkte jag till en övningsplats för att öva Falun Gong. Många utövare delade deras förståelse om att åka till Peking för att vädja om rätten att få utöva Falun Gong. Någon tog på sig att organisera resan för de utövare som ville åka genom att skriva ner deras namn på ett signeringsblock. Jag skrev ett falskt namn, på grund av ett starkt fasthållande till rädsla. Vid den tiden förstod jag att det var fel att göra så, men min rädsla var för stark.

Förföljelsen trappades upp med tiden. En dag sade min föreståndare jobbet "lämna in alla dina Falun Dafa-böcker till polishuset". Jag visste att jag inte kunde ge bort mina älskade böcker, men i mitt hjärta var jag livrädd. Den natten kände jag mig så olycklig att jag inte fick en blund.

Nästa dag sade föreståndaren till mig "Om du inte vill lämna in dina böcker, måste du gå till polishuset". Jag grät medan jag berättade för honom hur mycket det gagnat mig andligt och fysiskt att utöva Falun Dafa. Han suckade och sade att order kommit från högre instanser och att han inte hade något val. Han föreslog att jag skulle välja ut några som inte var "så viktiga". Jag sade att varje bok är viktig. Jag högaktar Mästarens böcker mer än mitt eget liv. Emellertid lämnade jag tillslut in en bok.

Genom fortsatta studier av Fa och delaktighet i fler aktiviteter, märkte jag att mina upprätta tankar blev starkare och fasthållandet till rädsla avtog.

En dag åkte jag till en stad för att hämta upp sanningsförklarande material. På vägen hem när jag precis klivit av tåget, omringades jag av poliser. Jag visste inte att jag tappat min tågbiljett utan trodde att de hade sett mitt sanningsförklarande material. Jag höll mig lugn och tänkte "Jag är Mästarens lärjunge och gör det mest upprätta i världen. Ingen av er kan skrämma mig." Då sade en av poliserna, "plocka upp ditt papper från marken." Jag såg ner dit han pekade och såg min biljett.

Idag spelar det ingen roll om jag kör eller går, jag letar alltid efter möjligheter att få berätta sanningen och mer om de Nio kommentarerna om det Kinesiska kommunistpartiet, som publicerats av tidningen The Epoch Times. Jag använder också adressregistret på mitt jobb för att sända ut sanningsförklarande material via e-post. En gång lämnade jag en pappersbit av mitt skickade mejl i vårat mejl-rum. Föreståndaren läste det och kände igen min handstil.

Då gick han till mig för att få mig att skriva under ett garantiuttalande. Han hotade också att inte betala ut min lön, samt att avskeda min son. Han sade också att han skulle kontakta min dotters arbetsplats för att hon också borde avskedas.

Vid 9-tiden samma dag kom min son hem och berättade att han fått ett meddelande från arbetsavdelningen om att han inte ska komma till jobbet mer. Jag var ganska lugn vid den tiden och sade till min son "oroa dig inte, jag kommer på ett sätt så att du kan köra taxi." Jag förstod att det inte bara var människor som förföljde min familj; det var de gamla krafterna från andra dimensioner. Jag började sända upprätta tankar. Vid 15-tiden kom min föreståndare med tre andra och sade att " Om du vill utöva kan du göra det hemma. Kontakta inte folk ute. Vi kommer att skriva ett garantiuttalande åt dig." Jag sade, "vad ni skriver har inget att göra med mig". Jag började att förklara fakta om de falska historierna och de förtalande sändningarna i statens television. Jag sade också att Falun Dafa har spridits till mer än 60 länder, och om Jiang Zemin, Luo Gan och andra högt uppsatta i Kina som har blivit åtalade i länder världen över. Innan de gick sa de " Okey, din son kan komma till arbetet imorgon och du kommer också få din lön."

Överlag är min miljö vänligare nu. Föreståndarna på mitt jobb frågar nu ofta efter Falun Dafa-material och många av mina medarbetare är nu utövare av Falun Dafa. Chefen för den lokala administrationsbyrån, chefen på förhörskontoret vid åklagarmyndigheten, och chefen för interneringscentret har blivit nya utövare. Jag åkte hem till byn som jag växte upp i för att rädda mina föräldrar, släktingar och vänner. Jag åkte tillbaks i februari, till det kinesiska nyåret. Jag klargjorde sanningen så snart människor var samlade någonstans. Jag tog även med mig flygblad och dvd-filmer, vilka många gladeligen tog emot. Vissa bråkade nästan om dvd-filmerna. Jag sade till dem att lämna dem till deras familj och vänner när de tittat klart och inte förstöra dem. Ibland efter att ha sänt upprätta tankar vid midnatt, gick jag ut i den kalla vinden för att sätta upp sanningsförklarande material på lyktstolpar längs båda sidorna av vägen.

Nu tror jag verkligen att vi kan eliminera många fasthållanden om vi orubbligt följer Mästarens krav på att göra de tre sakerna väl.

Var snäll att tillrättavisa mig om jag har sagt något olämpligt.