”Hälsa vårvinden med ett leende”

I april 2001 arresterade polisen Dafa-utövaren Chen Jing från Zhuhai när hon delade ut informationsmaterial och de förhörde henne kontinuerligt under 7 dagar. Under tiden lät poliserna inte Chen Jing sova och de riktade hela tiden starka lampor mot henne. När de inte fick den information de ville ha lät de därefter internera Chen Jing i Zhuhais interneringscenter nummer 2.

Chen Jing arbetade tidigare som konstlärarinna i en grundskola i Zhuhai. Hon är mycket duktig på bland annat kalligrafi och målning. Om Jiangs regim inte hade förföljt Falun Dafa skulle hon ha fortsatt inom läraryrket. Vid den tiden fanns det en annan utövare vid namn Zhang Qingyun som internerades tillsammans med Chen. Zhang var bland de utövare som internerats efter december 2000 (en grupp bestående av 10 utövare, varav 6 var utexaminerade från Qinghuas universitet och de hölls separat inspärrade i Zhuhais interneringscenter 1 och 2). Trots de svåra förhållandena lyckades de inspärrade utövarna få tag i värdefulla Dafa-böcker, bland andra Zhuan Falun och Det essentiella för vidare framsteg, med hjälp av utövare på utsidan. Än mer extraordinärt var att utövarna på utsidan även skickade brev som innehöll Mästare Lis artiklar, som till exempel “Uttydande av de sista tre stroferna i dikten Plommonblom” och dikten ”Höstvindar kalla”. Breven kontrollerades oftast av en kriminell fånge som utsetts till ledare för cellen. Ledaren var klarsynt och hon berättade att hon tyckte om att läsa breven och särskilt dikterna. Kanske insåg hon inte då att hennes välvilliga tankar kan ha haft samband med att den förväntade dödsdomen i stället omvandlades till ett 15-årigt fängelsestraff, vilket till och med förvånade hennes advokat.

Strax före det kinesiska nyåret 2002 ombads cellerna att delta i en tävling där de skulle designa en anslagstavla. Ledaren för cellen visste att hon behövde hjälp av utövarna Chen Jing och Zhang Qingyun då Chen Jing var bra på att måla och Zhang Qingyun var duktig på kalligrafi. De båda utövarna tyckte att de kunde delta men visste inte vad de skulle göra. Några utövare hade tidigare skickat ett nyårskort till dem med en bild på blommor på ett plommonträd som andra utövare hade målat. Därför använde Chen Jing kartongen till ett paket snabbnudlar som grundfärg och målade därefter kvistar på ett plommonträd, som liknade det i brevet. De gjorde blommorna av små bitar med rött tyg. Plommonträdet var så vackert och välgjort att alla som såg det tyckte om det. Längst upp stod det: ”Hälsa vårvinden med ett leende.” De båda utövarna skrev några versrader i kalligrafi och satte upp dem på väggen. Den översta raden löd: “stormvind natten igenom men ingen anledning till oro” och den andra raden löd: “plommonblom förebådar våren i Himlen och på Jorden” Efter att Zhang Qingyun gjort klart tecknen satte de upp dem på väggen. Alla i cellen var glada och nöjda med målningen, kalligrafin och innehållet som sådant. Faktum är att versen kom från Mästare Lis artikel – “Uttydande av de sista tre stroferna i dikten Plommonblom.”

En märklig händelse utspelades efteråt. En dag flög en fågel in i cellen genom ett fönster och den landade på en av grenarna i plommonträdet. Fåglen stannade en lång stund och ville inte flyga därifrån. Den satt där och kvittrade och såg sig omkring. Alla blev glada över händelsen. Det var som om fågeln trodde att plommonträdet var ett riktigt träd.