Forntida kinesiska berättelser: Huang Jianji

Detta är en sann historisk berättelse från Song Dynastin om en lågt rankad ämbetsman vid namn Huang Jianji.

Zhan Yong, en minister i ett av ministerierna under Song Dynastin hade en gång en märklig dröm. Han såg den Sanna Guden av det Purpurfärgade Palatset i en dröm. Så dök en annan person upp. Det berättades att den personen var en lågt rankad ämbetsman från Ximen området vid namn Huang Jianji. Den sanne Guden i Purpurpalatset kom ner för trapporna i egen person i palatsets hall för att hälsa Huang Jianji på ett mycket respektfullt sätt. Sedan placerade den Sanne Guden i det Purpurpalatset Huang Jianju på ett säte av högre rang ovanför Zhang. När han vaknade upp från drömmen fortsatte Zhang att tänka på detta och kunde inte tänka ut vad det kunde handla om.

Följande dag gjorde han speciella arrangemang i Ximen för att eftersöka Huang Jianji. Han blev häpen över att verkligen finna en lågt rankad ämbetsman med detta namn. Han kallade honom till sig och var överraskad av att se honom se ut exakt som mannen i drömmen. Han frågade Huang Jianji, ”Har du gjort någon stor välgärning i ditt liv? Varför behandlade den Sanne Guden av Purpurpalatset i min dröm dig med stor respekt och t o m placerade dig på ett säte över mig?”

Huang Jianji tänkte en stund och svarade, “Jag tror inte jag har gjort någon stor välgärning. Om jag måste tänka ut något så är det detta: Vid varje års skörd kom jag att köpa resterande ris och vete som bönderna inte lyckades sälja. Under de år då skörden var dålig och priserna på ris och vete steg höga skulle jag sälja riset och vetet från magasinet till folk som var fattiga. Jag skulle aldrig ta tillfället i akt att göra förtjänster. Som ett resultat har folket inom mitt ansvarsområde aldrig lidit av hunger.”

Minister Zhang Yong suckade och sade, “Vilken beundransvärd ämbetsman. Han bör verkligen ha en plats över mig!” Han steg fram till Huang Jianji och bugade inför honom och tackade honom för vad han hade gjort för folket. Huang Jiangji levde tills han blev 100 år gammal. Det är en illustration av att människor som ackumulerar dygd genom välgärningar kommer att erhålla stor lycka.