Berättelser om att praktisera medicin: Tolerans (Del 1)

Jag har haft en praktik i över tio år och har alltid studerat både skrifter och böcker inom det medicinska området. Men många gånger är det i det direkta mötet med patienten som man verkligen lär sig saker. Samtidigt som jag lättar på en del av patienternas lidande, gagnas jag själv. Under samtalen lär jag mig mer om mig själv.

Han kom för att träffa mig på grund av drogproblemen. Den medelålders mannens drogberoende och brist på självkontroll fick honom att se mycket äldre ut än vad han egentligen var.

Vad är det som gör att en person låter tobak och alkohol ta över hans liv? Hur börjar ovanorna? När en människa gör så här, förstör han sig själv medvetet eller omedvetet? Är det verkligen så smärtsamt att ge upp drogerna? Jag funderar ofta över de här sakerna.

Min patient sade till mig, ”Det är bara så svårt att sluta. Jag röker två paket cigaretter och dricker nästan en hel flaska sprit om dagen. Jag kan inte sluta med det för då kommer jag att känna mig värre än död..” Han talade dessutom om för mig, ”Jag har hört mycket positivt om dig. Eftersom du har ett så gott rykte kanske du kan komma på någonting som kan hjälpa mig av med de här ovanorna. Men innan vi börjar behandlingen, har jag en del krav. Först, mässa inte för mig. Med min historia kan jag faktiskt ibland veta hur saker förväntas att vara i teorin i mycket större utsträckning än du, om du nu inte har en teori som jag aldrig tidigare har hört. För det andra, vägrar jag att äta kinesisk örtmedicin. Jag är rädd att man inte kan blanda dem med de västerländska medicinerna som jag äter. Jag kanske får en reaktion och blir sjuk. Bara om jag känner lukten av örtmedicin mår jag illa. Jag kan inte få i mig sån’t. För det tredje, tipsa mig inte om någon yoga eller qigongmetod, jag har provat på allt och ingenting hjälper. För det fjärde, det får inte göra ont när du sätter nålarna. Jag kom för att det sägs att du är duktig, så då är det väl ingen match för dig att sätta nålarna så att det inte gör ont. I annat fall skulle jag ju bara kunna betala 25 dollar och söka rätt på någon tok i Chinatown för att få en behandling.”

Hans aggressiva beteende och skarpa ord fick mig att känna mig slak. Innan jag började att kultivera var jag mycket rebellisk och gick alltid till motattack. Den första reaktionen var att inta en försvarsställning och sedan rikta några skarp ord tillbaka, precis som jag hade gjort mot människor innan jag började kultivera, så jag samlade mig för att gå till attack. Just då, kom jag på någonting och sade till mig själv. ”Nej, jag kan inte. Det leder ju ingen vart.”

Jag sade till mig själv, ”Han är en patient. Han får säga precis vad han vill och ha vilka krav som helst. Som doktor och Falun Dafa-utövare, ska jag inte kunna tolerera det här? Sedan svarade jag lugnt, ”Ok, det blir bra. Jag ska försöka mitt bästa.”

Jag sade, ”Eftersom du kom till mig idag, är ett tecken på att du vet en del om teorin. Jag behöver inte säga mer om det. Du behöver inte ta någon örtmedicin. Om du kan bli av med ditt beroende med hjälp av viljestyrka och beslutsamhet är det naturligtvis det bästa. Meditation kan ha positiva hälsoeffekter på alla människor. Om det fungerar eller inte beror på om du utövar det. Det är faktiskt beroende av om du tror på det eller inte. Jag kan inte garantera att akupunkturnålarna inte kommer att kännas och man kan inte skatta smärta under akupunkturbehandlingar efter en mall. Det som är avgörande är om din kropp är känslig för behandlingen eller inte. Alla känner olika. Det beror på din kropp.” När han såg att jag var lugn och log när jag svarade på frågorna sade han ingenting utan nickade bara i samtycke.

När jag hade satt nålarna, somnade han och jag lämnade rummet.

När jag såg tillbaka på det som hade hänt, kände jag mig lite omtumlad. Vad är egentligen att tänka på andra? Att inte bli rörd av andras tonfall, attityd och uppförande och helhjärtat göra sitt bästa att få en sak gjord, är inte det ett område som vi borde fulländas i och harmonisera?

(Fortsättning följer)