Det är aldrig för sent att lära sig

Mäster Kuang, också känd som Ziye, var en berömd musiker från Jin, en av staterna under Kinas Vår- och Höstperiod, mellan 770 och 476 f.Kr.

Hertig Jinping sade en gång till Mäster Kuang: ”Jag är redan sjuttio år gammal. Jag skulle vilja lära mig nya saker, men jag är rädd att jag är för gammal.”

Mäster Kuang svarade då: “Varför inte tända ett ljus?”

Hertig Jinping sade då: “Hur vågar du som underordnad göra dig rolig på sin härskares bekostnad?”

Mäster Kuang svarade då: “Varför skulle jag vilja göra mig rolig på din bekostnad? Vad jag menar är att om man i sin ungdom är flitig och lär sig saker är det som den stigande solen. Om man senare i livet bestämmer sig för att börja lära sig saker så är det som middagssolen. Om man på ålderns höst bestämmer sig för att lära sig nya saker är det som att tända ett ljus. Fastän ljuset är svagt, är det inte bättre än att fortsätta famla i mörkret?”

Hertig Jinping förstod genast och sade: “Bra sagt!”

Den här berättelsen visar att det aldrig är för sent. Att rätta till ens misstag och slå in på den rätta vägen, följer det inte samma princip? Om någon gör ett misstag så borde man korrigera det så snart som möjligt. Om man istället bara tänker på det istället för att verkligen göra det, är det inte samma sak som att förbli i mörkret istället för att åtminstone tända ett ljus? Ju tidigare man slår in på den rätta vägen igen, ju närmare är man resans mål. Om man istället ser på sig själv som hopplös och fortsätter på fel väg, kommer man istället att röra sig allt längre bort från resans mål. Oavsett om det gäller att rätta till ett misstag eller att lära sig nya saker, så är skenet från ett ljus allt som krävs för att lysa upp i mörkret.