En berättelse om att fly undan regnet

När jag var liten berättade min mor många historier för mig. En av den kommer jag ihåg särskilt tydligt efter alla dessa år. Eftersom jag själv har gagnats mycket av den här berättelsen så skulle jag vilja dela med mig av den till er.

En sommardag började det plötsligt regna kraftigt och människor som inte hann hem gömde sig i ett skjul för att skydda sig från regnet. Lite senare kom ett genomvått barn in i skjulet. I samma stund som barnet kom in i skjulet började det åska kraftigt. De vuxna var alla livrädda. En av dem misstänkte att barnet hade något med åskan att göra, så han sade åt barnet att gå därifrån.

Det började regna allt kraftigare och åskan kom allt närmare och barnet ville inte lämna skjulet. De vuxna började alla tro att barnet hade något med åskan att göra och de trodde att om barnet lämnade dem så skulle de själva vara utom fara. De började skrika åt barnet att lämna dem. Tillsammans drev de ut barnet i regnet. När barnet gått en liten bit slog plötsligt en blixt ner i skjulet och regnet och åskan upphörde med ens och barnet kunde återvända hem oskatt.

Många människors sinnen är onda, medan Gudar och Buddhor har ett stort medlidande. Om dessa människor hade låtit barnet fått gömma sig tillsammans med dem så hade de kanske alla överlevt. Emellertid valde de att driva ut barnet i ovädret för att rädda sig själva och som ett resultat förlorade de sina liv. Gott och ont belönas och bestraffas. Skillnaden mellan liv och död kan finnas i en enda tanke.